angelica1987.blogg.se

Honey, I´m sorry but I don´t think we will get to Paris. Ankan is dead.



RIP Ankan. You were the sun of my life. NOT!

Jag har en känsla av att jag bjudit för många till min inflyttningsfest. Det är typiskt mig. Jag bjuder alltid apmånga för jag tänker att minst hälften kommer vara sjuka eller bortresta. När jag var 17 och hade garagefest hemma i Bäsna så sa jag till mamma att jag hade bjudit 20 personer. Vid åtta på kvällen ramlade den 63:e festdeltagaren in. Matte har aldrig varit min starka sida.

Om två veckor landar jag i Paris. En spontan resa som bara fanns ett klick bort och vips, så var bokningen klar och jag 400 spänn fattigare. Ja, det var tamejtusan billigare att flyga till Paris än till London. Då är det inkluderat skatter. Men något jag inte tänkte så där supermycket på var att jag måste ta mig till Skavsta flygplats också. Och ehh, det går inga tåg från Borlänge så tidigt på morgonen. Det verkar som att jag och min gula anka får ta en roadtrip ihop. Och med bensin och parkering på flygplatsen blir det dubbelt så dyrt som själva flygresan. Ja, Sverige är ett för jävla trevligt land att leva i, särskilt om man råkar ha tre mille till övers i bakfickan.

I går var det premiär för SVT:s dokumentärserie "Barnmorskorna" och jag grät lika fjolligt som en av de nyblivna papporna. Vilket i och för sig inte är fjolligt utan bara pinsamt att just jag gråter när det inte ens är min unge. Men det är något speciellt med små skrynkliga röda människor, de väcker starka känslor. Även fast kattungar helt klart är gulligare när de föds.

Jag tycker det var oerhört modigt av de havande kvinnorna att medverka i serien. Fast å andra sidan, vem skulle inte vilja ha ett proffskamerateam istället för en nervös pappa med skakig handkamera som filmar förlossningen?

Visst är det underligt egentligen, att man får presenter för nästan allting! Man får presenter redan på BB när man ligger där, rosa, skrynklig, nyskiten och ful, "Grattis, det blev en flicka.. typ" och sedan är det dop och då får man silverskedar som man ska titta på om två decennier och minnas tillbaka hur prästjäveln nära dränkte en i dopfunten. Sedan börjar kalasen redan vid ett års ålder och så pågår det fram tills man är död. Och mitt emellan allt det får man julklappar, konfirmationspresenter, förlovningsgåvor, bröllopspresenter och inflyttningspresenter..!

Och ehm, nämnde jag förresten att min inflyttningsfest blir nu på lördag? Presenter mottages tacksamt i form av en kapsylöppnare, vinflaskor (fulla helst) och skålar som jag kan fylla med chips och popcorn.

På lördag är det dags för inflyttningsfest. Jag hoppas att mina gäster kommer med tomma magar för det kommer nämligen serveras en mycket god överraskning.

Hela livet är ett enda långt maratonlopp och det känns som att man tävlar om att komma först i mål. Nu är det väl inte så att majoriteten av människor tävlar om vem som dör först utan snarare vem som hinner uträtta mest på kortast tid. Och jag är precis likadan. Jag har alltid haft bråttom. Jag lämnade in skoluppgifter före alla andra, jag skrev proven snabbast, jag tog första fyllan tidigt och jag utbildade mig till mitt drömyrke som 19-åring. Jag har alltid sagt att jag ska ha barn, gifta mig och bygga mitt drömhus innan 30. Som om det vore värre att börja bygga sitt drömhus som  31-åring. Ja, man önskar ju nästan att jag skulle bryta benet och på så vis inte kunna tävla om att bli först i mål hela tiden.

I dag fick jag lön! Äntligen. Synd bara att hela lönen kommer gå till räkningar, en kvaddad bil och till möbler som jag redan köpt för sparade pengar. Det kostar att ligga på topp. Men Paris och London blir det ändå, en flygresa tur och retur för en ynka hundralapp drabbar ju ingen fattig. Däremot verkar en solsemester till Kroatien jävligt långt borta. Jag får hålla mig tåls och vänta tills jag och mamma åker till Egypten i höst. Och ja, i sommar ska jag börja spara till nästa Asien-tripp. Eller kanske Afrika. Den som lever får se. Ett malariaddrabbat område blir det i alla fall så att jag får anledning att äta de vidriga malariatabletterna som kostade mig en mindre förmögenhet.

Nu har jag visat australienare hur vi festar i Borlänge.

Han säger att jag måste reda ut mina känslor. Men tänk om det bara är tanken på honom som får mig att önska att allting var annorlunda.

Tar du emot mig om jag faller?

Någon lärde mig att man inte ska fly från sina problem men just nu känns det som enda utvägen. Och att fly utomlands är nog bästa lösningen.

Paris i april. You and me, baby! ♥

Jag: "I morgon är det skärtorsdag".
Lillebror: "Nej, i morgon är det emo-dagen".
Jag: "Vadå emo-dagen?"
Lillebror: "Ja, SKÄRtorsdag..."

I kväll ska brorsan och jag ha skräckfilms-maraton i min lägenhet. Läskigt. Både han och jag har samma ringsignal på mobilen, introt till Halloween. Och nej, vi är inte tvillingar.

Vill ni veta en hemlis? Jag ska vara med i ett modereportage i en känd svensk tidning. Det är fullkomligt absurt men jag måste medge att det ska bli rätt spännande att få bli stylad och plåtad av riktiga proffs.

Det märks att vi har ett nära samarbete mellan våra lokalredaktioner. Nyss ringde nyhetschef A och frågade om jag kunde jobba i Falun nästa vecka. Då har nyhetschef B redan hunnit boka mig till Gagnef. Fast det är ju bara bra att de sliter i mig, jag behöver alla jobb jag kan få. Och efter mycket tjat och gnäll från min sida ska jag äntligen få en ny dator till redaktionen i Gagnef. Det var sannerligen på tiden.

För övrigt har jag en praktikant med mig om dagarna. Jag, med mina två år i yrket, ska lära ut allt om hur vi journalister arbetar. Det kan ju bara sluta på ett sätt.

Badrummet är nykaklat och det doftar verkligen tjej därinne. Kanske inte så konstigt med alla mina tusen hårprodukter, krämer och parfymer. Även fast jag älskar att ha ett eget badrum så kommer jag sakna doften av kill-schampoo och after shave. Hmm, en pojkvän som bor själv i en egen lägenhet men som lämnar kvar någon doftande produkt hos mig ibland vore inte helt fel.

Nu har jag beställt tre nya filmer, Saw IV, Shrek den tredje och Ice Age-boxen. Det verkar som att jag har en thing för uppföljare. Och dessutom har jag alla säsonger av Desperate housewives och Grey´s anatomy att avnjuta under kvällstid i min nya lägenhet. Någon som vill hålla mig sällskap?

Jag är en sådan där tönt som kollar min jobbmail fast jag är ledig/arbetslös/fritidsforskare/välj själv. Men det var sannerligen tur att jag gjorde det just precis nu eftersom jag därmed kunde tacka ja till lite fler jobbdagar. Lönen i april kanske räcker till en flygstol till Dublin tur och retur ändå.

Det är mitt nya smeknamn. Jag har ingen aaaaaning om varför han kallar mig det för vad kan ett bedårande barn av sin tid möjligen göra för rackartyg? Mitt tilltalsnamn betyder ju för tusan ängel och himmelen är full med sådana, det vet ju alla.

Snart ska jag hem till min älskade ex-pojkvän. Vi ska laga en oromantisk middag precis som på den gamla goda tiden. Det lutar mot pannkaka.


Har du bra kontakt med ditt ex?

Because I am still in love but you are elsewhere.

   

Han gör det riktigt svårt för mig. Och jag gör det svårare genom att analysera för mycket i det han inte säger.

Snart börjar en ny dokumentärserie på SVT 1, "Barnmorskorna". Min mamma är i extas. Hon skulle mer än gärna föda tusen ungar, däremot vill hon inte ha fler barn, bara föda. Ja, jag vet, min mamma är knäpp. Jag får alltid megaont mellan benen så fort jag hör någon prata om förlossningar. Snippor som spricker och sys ihop,  inkontinens, knipövningar, tjejer som bajsar under förlossningen... eueeh. Jag vill verkligen ha barn men jag tänker inte skaffa dom förrän utvecklingen har gått så långt framåt att killen kan föda. Okej, då, lite jämställt får det väl vara, jag kan föda en unge och han en unge, då blir det rättvist. Och jag ska ha alla droger som går att ta, då kanske det till och med blir kul!

Premiär för "Barnmorskorna" onsdagen den 26 mars kl. 21 på SVT 1

Nu ska jag väcka kusin vitamin och tvinga med henne till gymmet för ett riktigt hårt pass på step-maskinen. Jag har fortfarande träningsvärk sedan gårdagen, tre timmar på gymmet var väl kanske lite överdrivet men det är för sjutton bara tre månader kvar till sommaren och jag tänker inte ha ett uns överflödigt fett på min kropp.

"Du hade nog kunnat se ut som ett sprängt skithus.. men ändå få vem du vill.... men nu ser du ju bra ut... och då blir min fråga, finns det något dåligt med dig? =P"