Barn väcker starka känslor
I går var det premiär för SVT:s dokumentärserie "Barnmorskorna" och jag grät lika fjolligt som en av de nyblivna papporna. Vilket i och för sig inte är fjolligt utan bara pinsamt att just jag gråter när det inte ens är min unge. Men det är något speciellt med små skrynkliga röda människor, de väcker starka känslor. Även fast kattungar helt klart är gulligare när de föds.
Jag tycker det var oerhört modigt av de havande kvinnorna att medverka i serien. Fast å andra sidan, vem skulle inte vilja ha ett proffskamerateam istället för en nervös pappa med skakig handkamera som filmar förlossningen? 
Såg just reprisen, oj vad jag grät när pappan grät. Men den första mamman och pappan berörde också, men henne och dom blev jag bara arg på. But then again, hon kanske bara var nervig av att vara i tv. Det är sjukt svår situation, nu när barnmorskorna är få till antalet, så detta program är väl ett uppdrag till SVT från Filippa Reinfelt? Typ.
Linnea: Vad konstigt att barnmorskor är få till antalet, jag trodde det var något av ett drömyrke?