Feberheta drömmar

Jag sov två timmar inatt, jag skyller på omställning till sommartid. 

Och varför blir jag alltid sjuk när det är något roligt som ska hända, som jag sett framemot i veckor? På fredag ska nämligen jag, mamma, hennes väninna, brorsan och älsklingen till Stockholm och göra slut på snuskigt mycket pengar, och självklart har jag och lillebror blivit sjuka. Jag har hög feber, ont i halsen och huvudet och jag darrar som ett asplöv. Jag hatar denna jävla influensa som aldrig ger med sig. Jag ska nog sjukanmäla mig resten av veckan, det känns som att det är enda alternativet ifall jag ska lyckas bli frisk på riktigt. Men sen så skadar det ju inte att jag är hemma några dagar och piggnar till så att jag kan åka till huvudstaden på fredag.. heh. 

Idag började jag och resterande familjemedlemmar med Viktväktarna. Och jag har konstigt nog knappt känt mig hungrig, det kan ju bero på att mamma tvingade i mig ett glas äppelcidervinäger för att dämpa mättnadskänslan. Det var det vidrigaste jag någonsin smakat, men det gav resultat, för jag åt inte för mycket mat vid lunch utan tog en bebisportion. Jag hoppas att jag tappar åtminstone ett kilo i veckan. 

När jag är sjuk finns det inget bättre än:

  • Våra bästa år.
  • En bra och lång snyftare på DVD (Braveheart t ex).
  • En skön och gosig filt.
  • Texas.
  • SOLO (min bibel).
  • Massvis med alvedon. 
Jag mår som en överkörd gnu. Ni tycker i alla fall lite synd om mig va?

 

När knoppar brister

Jag är som ett rastlöst barn om våren. Jag vill att bäckarna ska forsa, jag vill att solen skall värma asfalten, jag vill se björkknopparna brista, jag vill se blåsipporna och vitsipporna tävla om barnens plockande, jag vill se tussilagor kika upp över vägkanten och jag vill höra fåglarna sjunga så som de aldrig sjungit förr.

Ja, visst, gör det ont när knoppar brister? Varför skulle annars våren tveka?


Sommartid

Jag har haft en skön helg tillsammans med de bästa människorna som finns, min familj och Thomas familj. I fredags spelade vi Så det kan låta och de nostalgiska kortspelen Svarte Petter och Löjliga familjen. Sedan tittade jag och Thomas på Legally blonde (den är ju bara för klockren!), sen såg vi en kass film med Cameron Diaz, Very bad things. Det skulle vara en komedi, men alla blev galna och började stycka varandra, och det tycker inte jag är speciellt kul..

Igår fick jag och Thomas shoppingabstinens (vi ska ju åka till Stockholm på fredag och göra slut på snuskigt mycket pengar), så ja,vi var helt enkelt tvungen att åka ner till Kupolen. Jag hittade en fin väst (ja, jag vet att jag jämt hånat mamma över att hon använt väst, men jag sågså söt och proper uti den att jagfick lov att köpa den). Jag gissar dock att nästa år kommer väst-modet vara ett minne blott. Jag köpte även ett par svarta leggings med spets, tjejen i kassan sa att jag kommer bli sååå söt i dom, och jag hoppas hon har rätt. Jag provade också en söt blommig skjortklänning inne på H&M, och den satt bra på mig och jag skulle ha köpt den om det inte vore för mitt dumpucko till pojkvän som ljög med hela ansiktet när han skulle säga vad han tyckte om den. Jackass... Nåväl, jag kommer säkert köpa ett x antal söta klänningar på fredag (däribland min vackra studentklänning). Ni ska se min shoppinglista.. eller så ska ni inte se den. För vem orkar läsa den?? På kvällen var jag med Thomas och firade hans farfar som fyllt 75 år. Jag visade dom mitt projektarbete (bröllopsboken) eftersom jag har gjort en intervju med hans farmor och farfar där (de har varit gifta i över 50 år), och de tyckte att jag var så begåvad och ambitiös, men egentligen tänkte dem nog: "Har hon inget liv?".

Idag har det varit underbart vackert vårväder och jag hatar väderprognoserna som säger att det kommer snöa imorgon. Fast hursomhelst har jag tagit vara på solen idag, jag och Thomas satt ute och solade och kastade snö innanför varandras jackor. Sedan var vi nostalgiska och började snacka om alla barnprogram man såg när man var liten. Skrotnisse och hans vänner, Beppe Wolgers godnattstund, Stoppa duvan, Karl Alfredoch Flinta. Det var tider det...

Eftersom vi har ställt om klockan till sommartid betyder det att man får sova en timme mindre på morgonen. Jaja, tur att jag är morgonpigg.

Imorgon ska jag börja med Viktväktarna. Haha. Det låter som att jag vore en 80 kilos bjässe, men riktigt så farligt är det inte. Jag vill bara gå ner några kilon till studenten. Jag vet att jag kommer ha problem att räkna points (matte är som sagt inte min starkaste sida), men hela familjen skall börja med Viktväktarna, så då kan dom räkna åt mig. Jag har då tänkt ut allt.







Abort

Jag anser att varje enskild människa har rätt att välja om man vill göra abort eller inte. Jag dömer ingen som vill göra abort eller har gjort abort. Fast jag själv skulle aldrig göra abort, för mig är det mord.
Det är trots allt en människa även om den inte fötts än, och tror ni mig inte kan ni gå in på
http://www.abortnej.se Jag varnar dock för starka och obehagliga bilder. Jag grät när jag såg bilderna av foster som aborterats i vecka 10. Det var barn med fingrar, mun, armar och ben. Hur kan man vara så pass stark (eller svag) att ta bort ett sådant litet oskyldigt liv? Jag skulle aldrig vara kapabel till att göra en abort. En graviditet för mig skulle vara en fullkomlig lycka och att ta bort det, är för mig obegripligt. Det finns undantag absolut, de som har blivit våldtagna och gravida ska självklart få göra abort, men abortlagen måste ändras. Man borde inte få göra abort så sent som i vecka 18.

Pyssel

http://legnangel.livejournal.com/564026.html

Jag blev grymt fascinerad.

(c) Pierre Javelle

Förlossningsskräck

Det blir verkligen en babyboom i landet år 2006. Igår kom den första bebben. Josefin blev moster till en liten Amadeus.

Jag har alltid varit rätt säker på att jag vill ha barn, och att jag vill ha barn i unga år. Kanske beror det på att mormor fick mamma när hon var 16 och mamma fick i sin tur mig när hon var 20, och jag är snart 19 men känner konstigt(?) nog ingen barnlängtan. Jag har insett att ens bedårande lilla bebis inte är bebis särskilt länge, sen är det dagis, skola, mobbning, första fyllan, kommer hem med fel flickvän/pojkvän och testar allt det förbjudna som man inte vill att ens barn ska göra. Det är skrämmande med föräldraskap. Det kan antingen gå åt helvete eller så kan det bli fantastiskt. Fast jag har redan nu listat ut varenda tänkbara situation som min unge kan hamna i, och jag vet hur jag ska ta itu med problemen. Å andra sidan är ingen mamma den perfekta föräldern när man fått sin bebis på magen, det kommer allteftersom. Man lär sig hela tiden, och det är ju så det ska vara.

Jag har förlossningsskräck. Och jag vet att om jag blir gravid måste jag gå i terapi. Det finns ingenting som skrämmer mig mer än blod och smärta. Eller smärta är inte så farligt, jag har en hög smärtgräns, men jag kräks eller svimmar om jag ser blod eller känner doften av blod. Och jag läste vad en barnmorska sagt: "Nio av tio som föder barn bajsar på sig". Skulle det vara en tröst?? Då är ju fan chansen jättestor att just jag skulle bajsa på mig framför pojkvännen och barnmorskan och läkaren. Jag skulle skämmas ihjäl. Jag måste ta två lavemangdoser, annars tänker jag aldrig lägga mig i gyn-stolen och krysta.

Är 9 månaders väntan, smärtan, trasig snippa, bajs och blod värd en liten skrynklig bebis på tre kilo med blåa halvöppna ögon? Antagligen.
Jag förstår inte ens varför jag gnäller.. det är klart att det är värt det. Nästan alla kvinnor i hela världen har eller kommer föda barn, det är ingen märkvärdig sak. Det är helt naturligt. Och naturen är otroligt vacker.







 


Det gör ont

Jag har ont i hela kroppen. Okej, jag överdrev. Men mitt ben är fortfarande trasigt, min hjärna fungerar inte till max (och jag har prov snart), min läpp har blivit drabbad av munsår (och jag är inte glad att jag var ett kärleksbarn när jag var liten då jag fick extremt många pussar som till slut gav mig munsår) och jag är fortfarande förkyld. Men det positiva (?) i det hela är att jag ska bara till skolan idag och skriva det där förbannade engelskaprovet och sen ha muntlig fördjupning i samhäll, och sen ska jag vara ledig resten av veckan. Eller sjuk. Ni får tro vad ni vill, men det är så att jag har hemtentor i varenda ämne, jag har bara en lektion på torsdag och en lektion på fredag, och då får man skolka.

Förresten, vem försöker jag övertala? Mamma? Jag är ju för fan 18 år och får bestämma över mig själv!!

Vad konstigt det känns.









Vila i frid

http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,792037,00.html


Jag vill tillägna det här inlägget till vår svenske OS-stjärna Jonatan Johansson som dog i en tragisk snowboardolycka igår. Hemskt vad ett fall med brädan kan orsaka för skador, och till och med död. Det är tragiskt. Vila i frid, Jonatan.


Sista bilden som togs på Jonatan, några sekunder senare tappade han balansen i ett hopp lite längre ned i banan. Fallet mot den hårda snön blev så omfattande att Jonatans lårben trycktes upp i kroppen och punkterade ena lungan och hjärtat. Samtidigt slets kroppspulsådern av. Han dog ögonblickligen.

Älska livet

"Visst är det roligt att familjen Macahan är med och tävlar?"- KLOCKRENT!!

Jag såg nyss den sista deltävlingen i Melodifestivalen, nästa vecka äger den stora finalen i Globen rum. Det känns som att Carola är rätt så förhandstippad som vinnare om jag säger så, MEN vi skall icke förglömma att det finns flera andra duktiga artister som är med och tävlar i Globen. Jag pratar såklart om vår allas Andreas Johnson. Jag skulle väldigt gärna vilja se han kamma hem hela skiten.

"Sing for life, sing for joy, sing for every man and woman, girl or boy."




Stelopererad

Jag haltar som en stelopererad ko. Jag stretchade aldrig efter mitt stepup-pass igår och idag får jag ta konsekvenserna. Jag har förbannat ont i vaden, jag tror att det är värre än att föda barn. Faktiskt.
Men det går nog över, annars får jag hoppa på kryckor.

Ikväll är det sista deltävlingen i Melodifestivalen med ett flertal bra artister, Carola- the queen of schlager, Rednex - Dalarnas stolthet(?), Gunther-tralaladingdong-snubben, Roger Pontare (som jag för övrigt sjungit tillsammans med, det är lite coolt) och sen den där fula Sandra Dahlberg som inte kan skaffa en kille i sin egen ålder eftersom hon är så omogen(?). Eller bara patetisk. Det blir hursomhelst en intressant kväll, och imorgon är det "Andra chansen" som gäller och jag håller tummarna för Magnus Bäcklund och Patrik Isaksson.

Jag sitter och skriver en hemtena i religion nu, om hinduism och buddhism. Väldigt intressant om än lite trist. Jag ska strax ringa min älskling och kolla hur han kommer hit ikväll, annars måste jag hämta honom. Och det är jag för lat för.

Den 31 mars åker vi till Stockholm och handlar studentkläder, tjohoo!!


Från det ena till det andra

Jag kom nyss hem från skolan, slutade efter idrotten. Jag hade egen lektion och det var meningen att vi skulle köra step up men just idag fanns det inga brädor, så vi fick vara impulsiva och köra step up på vanliga bänkar vilket var något drygt. Jag hade i alla fall roligt åt mina taktlösa klasskamrater men blev väldigt förvånad över att Höjer och Kid faktiskt var duktigast. Dom är ju trots allt killar...
Jag körde även ett dansuppvärmningsprogram och ett styrkeprogram, och alla hängde med någorlunda. Hmpf.

Journalistmötet med IBS igår var inget vidare, det kommer som sagt gå på över 300.000 kronor att bo och plugga i USA i 9 månader, och då känns det som att jag hellre vill lägga den summan på en treårig journalistutbildning i Sverige. Fast språkkurserna lockade.. så vem vet, jag kanske åker till Australien eller Brasilien och pluggar? Jag har ju trots allt fyra språk i bagaget..

Jag sitter här iklädd mina Soul-jeans, min rosa kofta och mitt fina sommarlinne från Gina Tricot och vill visa för någon hur söt jag är med ett plåster i pannan. Men jag är ensam och har tråkigt, och för att göra min tillvaro ännu tråkigare tänkte jag plugga. Sen ikväll ska jag i alla fall träffa Thomas som jag inte varit med på en vecka, vi ska bara mysa och ta det lugnt eftersom båda är dunderförkylda.

Det finns en Texas vit som snö, han kan ej smälta, han kan ej dö. Den lilla vovven känner du nog igen, frihetens pälsboll kallas den.


Sol, vind och vatten

Är det möjligt att bli smittad via telefonen? Det är nämligen så att Thomas är förkyld, och igår pratade vi i telefon 3 gånger, och nu är jag förkyld trots att jag inte varit i närheten av honom. Skrämmande.

Jag har fyrtiotusen saker att göra i skolan och jag har ingen motivation överhuvudtaget. Det känns mer lockande att begrava sig under en lavin faktiskt. Vi har två uppsatser i religion, en uppsats i filosofi, en uppsats i psykologi, en uppsats i svenska och projektrapport, och allt detta skall vara klart innan påsklovet. Jag hatar lärare. Jag ska aldrig bli lärare. Personligen anser jag att de som inte vet vad de ska göra efter studenten och är fega att prova något nytt, utbildar sig till lärare.

Ikväll ska jag på journalistmötet. Men det är som sagt ytterst tveksamt till en USA-flytt. Faktum är att jag har skickat efter flera högskole-kataloger och ansökningsblanketter idag. Jag vill inte flytta alltför långt bort, eftersom jag inte vet om Thomas följer med, och han är min andra halva och jag behöver vara hel. Det kanske blir Mittuniversitetet i Sundsvall, självklart journalistprogrammet. Det är väldigt svårt att vara på väg in i vuxenlivet när man helst av allt vill vara fem år gammal igen och bara leka med dockor, äta godis, fråga chans på de jämngamla killarna och bara vara barnslig. Jag har inte bett om att bli äldre! Jag har bara bett om rättigheter.. Jag vill backa tillbaka tiden, nollställa och uppleva allt på nytt i slow motion.


Min lilla Bichon Frisé. Älskar dig plutten.




Livet ur min synvinkel

Jag är trött och hungrig. Jag var och gymmade i morse trots att jag hade världens skönaste sovmorgon, men jag vill verkligen få min drömkropp till studenten, så jag kämpar på! Jag trodde att tacolådan i skolan skulle vara god, men jag höll på att kräkas, och jag överdriver inte.

Jag suktar efter Sarah Jessica Parkers parfym "Lovely" och musk-parfymen och musk-salvan. Jag ska nog köpa det någon dag, eftersom jag har tänkt om angående hårförlängning. Jag tänker inte betala 2500 spänn för långt hår som jag endast vill ha två dagar (balen och studenten), för hur skönt är det inte att ha kort hår på sommaren! Så jag har tänkt om, och trots allt så kommer jag ju ha studentmössa! Kanske inte på balen dock..

Imorgon ska jag på journalist-mötet i Borlänge, men jag är väldigt osäker på USA-flytten. Jag läste igenom villkoren igår, och det är förbannat dyrt. Bara avgiften för läsåret kostar 79.000:-, sen är det hyra för lägenhet två terminer 60.000:-, plus att man måste stå för alla måltider, resor, skolmaterial och dylikt själv. Det är en slutsumma på minst 300.000 kronor. Jag tänker i alla fall gå på mötet, men det är ytterst tveksamt om jag lägger ut så mycket pengar på en utbildning på 9 månader. Då kan jag hellre köpa en bil för den summan.

"Fågelinfluensan.. ja, du.. vi brydde oss inte nämnvärt om galna ko-sjukan på 90-talet, vi bärgade aldrig Estonia och vi skickade aldrig ner hjälp i tid efter tsunamin, så varför skulle vi bry oss nu?"

Oscar, 25 minus och skolk

Oscarsgalan gick av stapeln inatt och min favoritskådis Reese Witherspoon kammade såklart hem en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll i underbara Walk the line.

Det är fortfarande tidigt på morgonen, alla mina vänner sitter i skolan och går igenom allt som är till grammatikprovet i engelska nästa vecka, och jag sitter här hemma framför datorn med mycket dålig energi inom mig. Varför? Jo, det råkar vara 25 minusgrader ute och motorvärmaren stod på i 2 timmar(!) i morse, men ändå vägrade Niklas Golf starta. Så både jag och Thomas skolkar ofrivilligt idag, eftersom alla bussar gått och jag missar den viktigaste lektionen på hela veckan, och han missar en dag på apu. Rolig början efter lovet? Å andra sidan är det rätt skönt att vara hemma en extra dag, för jag har en hel del saker att göra i andra ämnen, och tursamt nog så har jag böckerna hemma. Det blir en pluggdag, telefonkontakt med min älskling i Näset, lek med dagbarnen och lite hemmagym.

Jag ska berätta lite kort om helgen. I lördags hade jag enormt tråkigt, satt i min ensamhet och tittade på Melodifestivalen och åt popcorn. The Poodles gick vidare till final, vilket var dagens höjdpunkt ungefär. Fast det är klart att jag inte vill att de ska reprensentera Sverige i EuroVision eftersom det är ett hårdrocksband, men det är ändå roligt med skrällar i musiksammanhang, speciellt om man kan sjunga, vilket killen i The Poodles kunde.
Igår skrev jag och Thomas ut mitt projektarbete, bröllopshandboken, och det tog ungefär 3 timmar. Det var bara 30 sidor, men det tog ändå lång tid eftersom det blev fel hela tiden, och jag vågade till slut inte mixtra något mer eftersom bläckpatronen började ta slut, men jag blev ändå enormt nöjd över min prestation och det slutliga resultatet. Det känns som att det är ett MVG på gång. Och får jag inte det så vet jag inte vad jag gör. Efter att Thomas lugnat ner mig på grund av den felaktiga utskriften som till slut ordnade upp sig, gick han, jag och Texas ut och åkte pulka i våran backe på gården (kolla kollage) och det var enormt roligt att känna sig som ett litet barn igen. Jag har tjatat hela lovet på att vi ska åka pulka eftersom det är så grymt mycket snö, och vi kommer säkert inte få en sådan här vinter igen, så vi borde vara tacksamma. Men det är klart att jag längtar till våren och den underbara sommaren, fast det gör mig absolut ingenting att vintern pågår i några veckor till.

Nu ska jag väl göra lite nytta som att plugga filosofi, religion, svenska eller något annat kul. Och JA, jag var ironisk.

"Fågelinfluensa.. ja, du.. Vi brydde oss inte om galna-ko-sjukan på 90-talet, vi bärgade aldrig Estonia och vi skickade inte ner hjälp i tid efter tsunamin, så varför ska vi börja bry oss nu?"
















One night of passion

Det här var första Melodifestivals-deltävlingen där alla jag tyckte skulle gå vidare, faktiskt gick vidare! Jag diggade verkligen The Poodles, sångaren hade en soft och skön rockröst!


Jag undrar om jag ska sova hos Thomas inatt? Jag saknar han så.
Om inte annat så träffas vi imorgon efter Vasaloppet. Men det är ju så himla mysigt att sova ihop och vakna upp tillsammans och det första man ser på morgonen är hans vackra blå ögon med de täta svarta ögonfransarna. Jag uppskattar varenda liten del hos Thomas. Min ängel.
Just nu spelar han match på konstgräset i Kvarnsveden, och jag hoppas att han ser mitt sms och kanske åker förbi och hämtar mig. Jag skulle verkligen göra allt för att få sova med han inatt, till och med ge han en skön massage. Det förtjänar han faktiskt efter en 90 minuter lång match i 8 minusgrader.

Nu hör jag tassande små steg ute i vardagsrummet, det är min lilla bebis som letar efter sitt tuggben, jag tror jag ska mysa med han ett tag innan Thomas kommer. Jag är i desperat behov av kärlek.



Jag ger dig min morgon

Om du var vaken skulle jag ge dig, allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.


Jag saknar dig redan när jag sätter mig i bilen för att åka hem.
Jag saknar dig redan när jag lägger på telefonen.
Hur är det möjligt? Thomas, vad gör du med mig?

Bad day

Idag har jag haft en jobbig dag med 5 timmars sömn, pms, galna medtrafikanter som kör rätt ut när man själv möter dem i 90 km/h och dessutom har jag världens ångest över engelskaprovet som är om 2 veckor, som vi har hållt på med sedan höstas, och JAG har inte ens ansträngt mig överhuvudtaget för att kunna förstå. Om jag får IG så är mitt VG kört. Det postiva är i alla fall att jag är klar med mitt projektarbete, okej, lite finjusteringar men sen är det bara projektrapporten och redovisningen kvar. Tjohoo!

Jag, Thomas och Anders åkte till Kupolen och lyssnade lite på Sebastians skala 6-sång (enligt han själv) och sedan gick vi runt och shoppade lite smått. Jag köpte ett jättefint somrigt linne på Gina Tricot, utan att ens förstå varför med tanke på att det kommer dröja rejält innan det blir varmt och vår. Jag som vill gå i ballerinaskor, kjol, leggings, linne och en fin kofta.

Min garderob är fulländad inför våren, det enda som behövs är en vit kjol och svarta leggings. Och studentklänning och tillhörande skor och accessoarer, men det kommer vara inköpt den 31 mars då jag beger mig till Stockholm, så jag oroar mig inte för det. Jag har tänkt att jag kanske borde skippa fler utgångar med mycket alkoholintag eftersom alkohol dels är otroligt vidrigt för ens kropp (och speciellt om man som jag gymmar varje dag för att få en slimmad kropp till studenten) och sen är det dyrt att gå på krogen, och jag vill hellre vara smal, nyttig och komma i XS igen. Då mår jag allra bäst. Visst är det otroligt gott med godis, ostbågar, chips och dipp, men hur kul är det att sitta hemma framför TV:n, lönnfet med en äcklig dippfläck på sin flottiga t-shirt? Jag tänker aldrig mer väga över 60 kilo. Då dör jag hellre.

Jag var nyss på gymmet och nu är jag själv hemma och väntar på att min älskling ska komma hit efter sin träning. Jag vill mysa med honom och känna mig riktigt älskad. Han är min absolut bästa vän och det finns ingen i hela världen som betyder mer för mig än han. Förutom Texas då. :)