angelica1987.blogg.se

Typiskt mig att packa det sista kvällen före, ibland till och med tio minuter före innan jag ska åka till flygplatsen, och likaså ändra mig i sista minuten att nej, den här klänningen ska jag nog inte alls bära på bröllopet. Jag testade den i går kväll och den kändes inte bra. Så jag mutade Daniel med glass för att han skulle följa med till stan på jakt efter en annan klänning och det blev en fining från Vila i en av säsongens hetaste färger. Jag köpte även en matchande slips till herrn så nu är vi nog båda värdiga ett katolskt bröllop på Irlands västkust.

Jag har en blåsa i gommen och det gör så satans ont att äta och dricka. Varför ska alltid små obetydliga sår göra så löjligt ont? Som att riva sig på ett papper. Aj.

Nu har jag äntligen färgat mitt dassiga hår i en mörk rödbrun ton (färg 23 på frisörspråk). I like it a lot. Men jag tror faktiskt ni får vänta med att se en bild tills jag befinner mig på den gröna ön och kan ta lite mer glamourösa modellwannabe-bilder med en mer exotisk bakgrund än mot min fula fondvägg.

I kväll, efter jag skrivit klart alla mina artiklar som måste skrivas innan jag åker, så ska jag ha en girly night by myself. Klippa och måla naglarna, färga ögonbrynen, göra ansiktsmask och ja, helt enkelt försöka göra mig liiite mer representativ för katolskt bröllop. Hur jag nu ska lyckas med det.

Jag intervjuade häromveckan Sveriges Släktforskarförbunds ordförande som var aktuell med en ny bok om släktforskning. Det är så intressant med släktforskning tycker jag, lite som detektivarbete, något som passar en snokande reporter kanske? Jag har ju alltid varit intresserad av att veta mer om min pappas släkt, kanske för att jag förlorade pappa så tidigt att jag aldrig hann fråga honom om vilken släkt jag tillhör egentligen.

Jag har såklart hört mamma berätta om pappa och hans släkt men skulle ändå vilja få det svart på vitt vem som är vem i släkten och hur långt bakåt släktbanden sträcker sig. Vem vet? Kanske jag också har en sjörövare i släkten som han som jag intervjuade har!



Släktforskar du - eller är det något du skulle vilja?

Jag kan se "Catch me if you can" hur många gånger som helst. Man ska inte höja skurkar till skyarna men lyckas man lura till sig 2,5 miljoner dollar genom att förfalska checkar i 26 olika länder innan man ens fyllt 21 år så är man fan värd en stor eloge. Det var precis vad 16-årige Frank Abagnale Jr gjorde under en femårsperiod. Under dessa år använde han sig av åtta olika alias och spelade både pilot, läkare och advokat. När FBI-agenten Carl Hanratty (spelas av Tom Hanks) har Frank (spelas av Leonardo DiCaprio) på spåren så lyckas han lura även honom genom smarta manövrer.

Frank Abagnale Jr tillfångatogs visserligen till slut och satt i fängelse i både Frankrike och Sverige innan han utlämnades till USA men avtjänade inte ens fem år i fängelse utan fick arbeta av straffet som expert på checkbedrägerier på FBI. Frank startade också ett eget företag, Abagnale and Associates, som specialiserar sig på att hjälpa företag med att förebygga finansiella bedrägerier.

"Catch me if you can" är regisserad av Steven Spielberg och bygger på boken med samma namn som är spökskriven av Frank Abagnale Jr. Jag älskar filmer som baseras på sanna historier!

I början när Daniel flyttade in hos mig så sa jag att han gärna fick hänga upp sina tavlor och liknande på väggarna så att lägenheten också skulle kännas som hans hem och inte bara präglat av mig och mina saker.

Nu ångrar jag mig.

Slå myt på alla fördomar genom att titta på den här filmen och sprid den vidare på era bloggar och Facebook. Jag vill inte förlora fler kvinnor i mitt liv, kvinnor som hade kunnat levt och sett sina barn och barnbarn växa upp om de bara hade gått när de blivit kallade och gjort den här enkla smärtfria undersökningen som tar fem minuter. Vad är fem minuter mot att vara död i all evighet?

Jag har ägnat förmiddagen åt att göra en smörgåstårta till Daniels kalas i morgon. Det krävdes en hel del pill men jag måste säga att jag är mycket nöjd över resultatet. Hoppas den smakar lika god som den ser ut. Men det är ju mammas, nu inte fullt lika hemliga, recept jag gått efter och hennes smörgåstårta ÄR världens godaste. Jag har nog ärvt en del skills från morsan ändå, kanske får jag äran att ta över kallskänkeriet efter henne en vacker dag.



Kände mig fredlig i dag. Before and after so to speak.












Texas var bra sugen att slafsa i sig tårtan men där gick han bet.

Efter lite irritation och hetsande så fick jag äntligen tag i två biljetter till Lady Gaga i Globen den 30 augusti! Det här kommer bli den bästa musiksommaren någonsin! Jag är världens lyckligaste monster!!!

Kolla vilken ledsen mamma jag har. Sjukskriven på grund av nyopererad arm. Hon opererades i förrgår och är redan urless på att inte ha sina älskade dagbarn hos sig. Tur att hon har mig som hälsar på i alla fall (oftast kring lunch, får inte vara dum heller ^^) som kan ge henne lite energi och tankebestyr. Lilla mamma. Jag är glad att jag ärvt din workaholic-gen. Rejäla kvinnor reder sig själva.

När jag bär dom här stövlarna är det fler tjejer än killar som raggar på mig. Är det flatstövlar jag har? Shit, jag borde köpa ELLE och Sofis Mode oftare så jag får lite koll. Vad händer om jag köper ett par Dr. Martens, kommer nynazister att ragga på mig då?

Ja, men gubevars. Vi slog på stort i veckan och åt tacos på en tisdag. Känner att vi lever on the edge. Spännande liv.



Vad är måsten i din taco? Jag gillar banan och kokt ägg vilket jag gissar är ganska udda...

Jag är nog lite av en dubbelnatur. Ena dagen gullig i spets och andra dagen farlig i svart. Kan inte direkt säga att "det här är jag mest" för jag gillar stilarna lika mycket. Fast tilläggas bör att det är sällan jag klär upp mig, mestadels ser jag ut så här:



Mjukisbyxor är den ultimata jobboutfiten för en frilansjournalist!

23-åringen fick självklart frukost på sängen i morse. Ostmackor på hembakat bröd, mörk choklad och Oboy.

♥ Jag älskar dig. ♥

Då har jag fått mitt livs första fortkörningsböter då. Måste ändå säga att det är förvånande att jag inte åkte på fortkörningsböter förrän nu, sisådär sju år efter jag tagit körkort. Jag har en väääääldigt tung högerfot och älskar att köra snabbt men jag kanske borde välja mina tillfällen bättre. ^^ Skulle dock göra en omkörning men det är på något underligt sätt aldrig en godtagbar ursäkt enligt Farbror Blå. Jaja, man lär så länge man lever.

När det är födelsedagar så inser jag att jag själv också blir äldre och att min naiva önskedröm om "att när jag fyller 25 så ska jag köpa mig en Chanel 2,55" är så långtifrån verkligheten som den bara kan komma. Det finns inte en chans att jag hinner spara undan så mycket pengar eller ens har möjlighet och tid att åka till närmaste Chanel-butik (Köpenhamn?) inom loppet av, hjälp mig, tre månader! Nästa naiva önskedröm är kanske "När jag fött mitt första barn har jag gjort mig väl förtjänt av en Chanel-väska" eller "När jag fyller 30" men jag antar att det lär komma annat emellan även där och så förblir min naiva önskedröm just en önskedröm. Tur ändå att jag har en fantastisk Marc Jacobs-väska som påminner en del om favoritdyrgripen.



Försökte få tag i en taxi i NYC förra våren! Den här bilden är inte aaaalls arrangerad.. ;-) Känner dock att high heels vore mer passande än Converse när man bär runt på en påse från MJ men vad kan man begära av en lantlolla från Dalarna?

Om bara en vecka sitter vi på flyget till den gröna ön. Flygbiljetterna är utskrivna och vi är redan incheckade online så det är egentligen bara packningen kvar. Finkläderna ska få plats i handbagaget vilket blir ett större bestyr för herrarna i sällskapet som har tunga kostymer men om inte annat får de väl resa som affärsmän. Det ska bli så kul att gå på bröllop men också att äntligen få uppleva Irland som jag drömt om så länge. Längtar efter att få fotografera alla vackra miljöer, slott och människor. Känner redan inspirationen flöda!

I dag fyller min stoora kärlek 23 år! Fortfarande en ungtupp i mina ögon men ja, han är trots allt ett år äldre än förra året vid den här tiden och hela tre år äldre än första gången jag träffade honom.

I present har han fått ett par vita lågskaftade Converse som han önskade men så ska jag stå för vår hotellvistelse i Irland också. Det räcker så, jag menar, han fyller ju inte 25 som en annan liksom.. ;-)

Jag har haft fina flickor på besök här i kväll. Det diskuterades bröllop, barn och jobb (när blev vi så gamla att dessa samtalsämnen plötsligt blev naturliga att snacka om?). Hursomhelst sa min vän Eve det bästa citatet på länge:

"Det är helt otroligt vad mycket mer man förstår nu när man blivit äldre"



Till exempel finns det ju en annan slags underton i det här skivomslaget som man kanske inte hade förstått om man varit yngre, vad vet jag...

Nu ska jag stänga mina guldgröna och krypa ner i en renbäddad säng bredvid killen jag gillar. I morgon blir det dåligt med uppdatering på bloggen då jag ska långt bortom Siljan på jobb, eller ja, till Orsa, men då får ni passa på att kommentera mina gamla inlägg så länge. ;-) Godnatt mina fina ♥

Var det dig hon drömde om när hon var 14 år och hade fått sitt hjärta krossat första gången? När han låg med en annan och hon var naiv nog att förlåta. Grät sig själv till sömns i ett halvår för att han ändå inte ville ha henne. Kanske kände hon ändå på sig någonstans djupt inuti att den rätte fanns flera år härifrån och att det var tiden som behövdes för att hon själv skulle bli vuxen, lära sig av felstegen som andra tog och felstegen hon själv snubblade över.

Hon kanske behövde alla upplevelser och erfarenheter innan, kärleken som kom in i hennes liv och försvann, nya och gamla tidsfördriv eftersom de ledde henne fram till dig. Där du är nu. Och där är också hon.

Jag och Daniel ska vara hundvakt i natt. Det bådar inte gott. Det första Texas och Stina gjorde när de kom in i lägenheten var att springa raka vägen till vår säng och torrjucka. Stina ska till att löpa och Texas som är kastrerad OCH gammal gubbe har vaknat till liv igen och tror att han är alfahannen no. 1. Jag känner på mig att det kommer bli en låååång natt med en sexuellt frustrerad Bichon frisé och en pilsk blandras som nog kommer bli ännu mer frustrerad över det faktum att Texas bara kan torrjucka och inget annat.

En vitaminkick som heter duga! Jag mixar turkisk youghurt med mjölk, banan, hallon och blåbär.

Jaha, där fick man för att man hånskrattade åt stockholmarna som överraskades med snö i lördags. Nu fick vi masar och kullor så vi teg. Tur att jag inte ska åka på några långväga jobb i dag, på vägen mellan Borlänge och Falun har det varit stopp i trafiken sedan sju i morse...

Jag fick så dåligt samvete över att behöva kasta något som lever och frodas så då fick påskriset flytta ut i en vas på balkongen istället. Sådär tänker jag när jag upptäcker sniglar på vägen också. Då måste jag flytta dem till en säkrare plats. Rädda det som räddas kan liksom.

I dag är det exakt 100 år sedan Titanic sjönk. Om inte James Cameron hade gjort en så fantastisk film så hade nog denna katastrof inte uppmärksammats särskilt mycket av min generation. Men jag är glad att en katastrof som Titanic uppmärksammas för att visa att det finns brister i allt, även skepp som sägs vara osänkbara, och att man aldrig någonsin kan ta det säkra före det osäkra när det handlar om andra människors liv.

Nu börjar min "allt ska vara prickigt"-hysteri gå till överdrift va? Den här duken från Ica var för fin för att motstå. Nu pryder den vårt köksbord i vår och sommar!

Vilken sjujävla konsert vi var på i går! Thåström - vilken röst, vilket scenspråk! Först ut "Beväpna dig med vingar" och sen efter det kom oväntat nog "Miss Huddinge -72" som är en av hans allra bästa låtar. Både jag och Daniel trodde det skulle bli en lugn konsert med tanke på att Thåström på senare år mer gått mot tonsatt poesi, alltså väldigt långtifrån Ebba Grön och Imperiet-tiden men nej, det var en otroligt intensiv och fartfylld konsert som såklart varvades upp med hans mer finstämda låtar från senaste albumet. På slutet spelades "Fanfanfan" och då sjöng alla med för att sedan avslutas med gamla Imperiet-låten "Du ska va president". Grym konsert!

Tycker ni också att vissa delar av människokroppen är riktigt obehagliga? Jag har en vän som till exempel tycker att nyckelben är sjukt vidrigt och själv tycker jag det är fint med tydliga nyckelben. Däremot känner jag ett fysiskt obehag när min pojkvän masserar mig och råkar nudda mina knäveck. Det finns inget värre. Jag får samma obehagskänsla i kroppen som när någon drar naglarna över en griffeltavla eller skär i en tallrik. Hemskt! Jag gillar heller inte hälsenor sedan jag första gången såg Jurtjyrkogården när skitungen i filmen skär en skalpell i gubbens hälsena. Men knävecken är allra värst.

Jag har bestämt mig för att den här dagen kommer bli allt annat än en otursdag! Med nytt jobbkontrakt i hamn och min kärlek som kommer hem till kvällen så är dagen fulländad.

Gissa om min hårfrissa blev förvånad när jag bad henne kapa håret "för jag orkar ändå inte kamma det". Sagt och gjort. Det rök ett par centimeter. Kanske inte sådär supersnyggt bakifrån där man ser olika färger och gamla solblekta slingor men nu ska jag försöka få tid att färga det i någon fin färg innan vi åker till Irland på bröllop. Någon som har ett förslag? Svart, rött, kastanj, brunt?



Ni får nöja er med små bilder för de här togs i dag och det är sisådär 33 timmar sedan jag sov.

Jag och mitt gamla gäng. Höhö. Gillar Tobbes min "What are you looking at?".





Hjälp, vad unga vi var... och sisådär en halvmeter kortare än herr Wikingsson men typ i samma nivå med Hammar. Those were the days.

Klockan halv tre ringde Daniels alarm i natt. Då var det dags för han, bröder och co. att åka till skärgården för att fiska i två dagar. Lättväckt som jag är så lyckades jag inte somna om. Låg och vände och vred på mig fram till halv sex då jag fick nog, åt frukost och körde hem till mamma. Väl där la jag mig i deras dubbelsäng med mina två hårbollar och fick åtminstone en timmes sömn. Känner mig inte särskilt utvilad eller redo för jobb fram till klockan 21 i kväll men det är bara att bita ihop. Jag led av sömnsvårigheter större delen av gymnasiet så jag kan mina knep för att hålla mina guldgröna öppna men hädanefter röstar jag för skilda sovrum. ;-)

I'll bet you're his masterpiece
I'll bet you're his self-control
Yeah you'll become his legacy
His quiet world of white and gold
And I'm the one who ought to know
I'm the one you left to rust
Not one of your twisted friends
I´m the one you couldn´t love

Ni är då tappra som kikar in här trots dålig uppdatering från min sida. Man kan ju nästan tro att jag tagit påsklov men så är inte fallet. Det är bara det att jag tagit åt mig extrajobb (igen!) och därför kommer bloggen i andra hand. Men jag lovar att uppdatera mer flitigt i helgen! Dessvärre råder det brist på fantasi i mina inlägg, jag vet inte riktigt vad ni vill läsa om? Mina ehm, starka åsikter? Mitt vardagsliv? Mitt jobb? Mina kommande resor? Ordet är fritt!

Mer än två veckor kvar till lön och i mina tankar har jag redan bränt den för oj, vad mycket jag vill ha och göra. Trots att det jag allra mest vill ha är ett hus men det är ju så tråkigt att spara pengar till något som kommer hända lååååångt senare men ja, det lär ju sparas för jag har sällan tur i spel. Men billiga weekendresor får man väl unna sig under tiden man sparar?

Jag är så otroligt tacksam över att jag har så många fina vänner i mitt liv. Elin med sin eftertänksamhet och klokhet, Anna P med sin sprudlande kreativitet, Anna G med sin sköna attityd och svar på allt, Johannas framfusiga barnslighet, Evelinas beslutsamhet, Mias spontanitet, Mimmis energi och sociala kompetens, Filippas smarta kunskaper och nya idéer, Karoline och Kristines härliga upptåg.

Det är ni som får mig att vilja fånga varje ögonblick av det som livet har att erbjuda. Tack för att ni finns och berikar mitt liv. ♥

Ingen är mer lycklig än jag! Den 20 april klockan 9.00 släpps biljetterna. Iiiiih, jag måste få tag i en! Det här kommer bli grymmaste musikåret någonsin. Först Thåström på lördag med min kärlek, sen Tom Petty i juni med samma kärlek, Rihanna och Regina Spektor på Peace & Love med mina fina vänner, John Fogerty i Dalhalla med min fina familj i juli och så nu äntligen ska jag få se min absoluta favoritartist i Globen i augusti!

Dödsstraff. Nej, det känns ju inte rätt att visa att det är fel att döda genom att döda. Men å andra sidan har jag ingen aning om hur jag skulle reagera om det var jag som blev anhörig till en bror som blir ihjälsparkad på stan eller en syster som blir brutalt våldtagen och knivmördad. Jag tror att det är väldigt lätt att hata då. Det är en sådan otroligt svår fråga att ta ställning till. Jag hoppas jag för alltid kommer slippa ta ställning till det men det är ändå en fråga som är viktig att belysa.

Jag tycker inte att man har rätt att ta någons liv, vare sig det är en seriemördare som dödar, en soldat som dödar eller en regering som dödar. Jag vet inte om man som anhörig får mer lindring i sin sorg genom att veta att den som dödat min vän/bror/syster/mamma/pappa/mitt barn fått offra med sitt eget liv. Jag tänker alltid att den som gjort ett sådant fruktansvärt brott också har en sörjande familj. Däremot tycker jag att den som dödar (förutom i självförsvar) ska förlora sin frihet, alltså sitta instängd bakom lås och bom hela livet. Att leva utan att leva om ni förstår vad jag menar. Det tycker jag personligen är ett värre straff än döden.

Bra filmer om dödsstraff:

* The Life of David Gale
* The Green Mile
* Dead Man Walking

→ Vad tycker du? För eller emot?

Efter helgens extrema intag av mat och godis så börjar vi om på ny kula i dag. Mat på regelbundna tider (vi utgår från LCHF men kommer inte tacka nej när vi blir bjudna på mat på helgerna men ska verkligen försöka hålla dieten under veckorna). Jag har fortfarande minst 7 kilo kvar till "nöjd"-vikten och 12 kilo till "dröm"-vikten men drömvikten är mest bara en dröm. Jag kan inte riktigt utgå från hur jag såg ut när jag var tonåring, jag har ju inte alls samma förutsättningar längre - och det är förbannat skönt att jag har insett det!

Men det går inte bara att ändra kosten om man vill gå ner i vikt - och hålla vikten. Det gäller ju att få in motion också! I dag var vi ute på en första löprunda i Mellsta, sprang bara 2,5 kilometer och jag tyckte väl att det var en baggis och att vi kunde springa ett varv till men D tyckte det var bättre vi kör lugnt i dag och istället gör om det i morgon dubbelt upp. Säkert en god idé!

Jag kommer nog aldrig tycka det är särskilt roligt att jogga men å andra sidan är det inte alltid kul att gå till jobbet varje dag heller men man gör det ändå för att man vet att man får lön för mödan. Samma sak gäller löpning och träning i överlag, det ger positiva effekter som mer energi, bättre hälsa, starkare psyke och förhoppningsvis en snygg kropp som du trivs i!

---

Se till att göra vad DU kan för att bli ditt bästa jag!

Jag rensade bland mina papper och pärmar i hopp om att få mer struktur på min ekonomi. Nu är alla deklarationspapper, försäkringspapper och andra viktiga papper fint sorterade i olika pärmar. Mitt i allt rensande hittade jag en gammal övning från gymnasiet då jag läste Etik&livsfrågor. 10 frågor som ger perspektiv på livet!




Vitaliserande frågor för morgonbruk:

1. Vad är jag lycklig över just nu?
(Att jag är mätt på mat och kärlek)

2. Vad är jag entusiastisk för just nu?
(Att vi snart sitter på ett plan till Irland och att jag och mamma kanske tar en tripp till Warszawa senare i vår)

3. Vad är jag stolt över just nu?
(Att jag har flyt i jobbet och att jag överhuvudtaget har ett jobb som jag kan försörja mig på det jag älskar att göra som att skriva och fotografera!)

4. Vad är jag tacksam över just nu?
(Att jag har tak över huvudet, hälsan i behåll och fina människor runt mig)

5. Vad njuter jag mest av just nu?
(Påskledighet!)

6. Vad är jag engagerad i just nu?
(Kommande Irlandresan och mina tappra försök att ta itu med träningen)

7. Vem älskar jag? Vem älskar mig? Vad är det som framkallar min kärlek?
(Jag älskar mamma, Niklas, Daniel, Texas, Stina och mina vänner. Jag tror och hoppas att de älskar mig tillbaka. Det som framkallar min kärlek från mamma är att hon alltid finns där som mitt största stöd i livet, Niklas för sin härliga personlighet och livsfilosofi att "det löser sig", Daniel för hans optimism, idéer och aptit på livet och Texas och Stina för deras kravlösa kärlek som bara hundar ärligt kan ge)

Frågor för kvällsbruk (avsedda att sätta dagshändelserna i perspektiv):

8. Vad har jag gett i dag?
(Jag har gett ett USB med Thailandsbilder till Julia men rent allmänt har jag gett mycket av min personlighet vid familjemiddagen och fått mina nära och kära att skratta)

9. Vilka nya insikter har jag fått i dag?
(Att det bara är jag som kan göra något åt mina träningsförsök, att det blir mer än bara tappra försök vill säga!)

10. Hur har den här dagen ökat min livskvalitet? Hur kan jag använda dagen som en investering för min framtid?
(Jag har ätit god påskmiddag med de jag älskar mest och skrattat och pratat om vardagen, drömmar och framtidsplaner. Något som jag kan se tillbaka på senare när jag kanske uppnått en eller flera av drömmarna eller planerna)

---

Gör den här övningen ni med så kanske ni också får perspektiv på livet! ;-)

Vår mysiga tjejkväll slutade med att fem mer eller mindre packade grabbar ramlade in och höll konsert med min karl som allsångsledare. Hoppas mina grannar är förstående, jag lovar att skaffa en mindre tondöv sambo nästa gång... ♥

I dag är det ingen vanlig dag för det är Texas födelsedag, hurra, hurra, hurra! Helt sjukt vad fort tiden går.. gammal gubbe nu men fortfarande lika valpig i beteendet (medelålderskris..?)

Mimmi och Niklas var förbi på fika i går, alltid lika trevligt! Det som inte var fullt lika trevligt var sockerchocken jag fick efteråt. Kändes nästan som att jag fått snedtändning på någon drog. Mådde så sjukt dåligt i flera timmar, ont i magen, blek och svimfärdig. Socker är verkligen ett gift och vi svenskar äter tre gånger så mycket mer socker än vad WHO rekommenderar, över 50 kilo socker per år i genomsnitt! Det är galet. Nästa fika ska jag tamejtusan koka ett ägg istället, passar ju bra så här i påsktider om inte annat!

Jag längtar till att få göra vårfint på balkongen med färgglada penséer i krukorna.
Jag längtar till att få plocka undan alla vinterkläder och byta ut mot tunna jeansjackor.
Jag längtar till att gruset borstas bort från vägarna.
Jag längtar till att få se allting växa och bli grönt.

Snöfall och hagelskur hindrar varken mitt påskris knoppar från att slå ut eller mig från att köra bil med sommardäck. Det är okej för våren att tveka, den har gjort det så många gånger förr och alltid blommat ut till slut.

Jag har länge suktat efter den här klockan från Dolce & Gabbana med TV:s testbild som bakgrund för urtavlan. Men så hittade jag en liknande variant på Ur&Penn och slog slag i saken och sparade samtidigt över 2000 spänn! Ka-ching!

Ja, vad säger man? Typiskt aprilväder! Inte ett dugg avundsjuk på kärleken och svärfar som är ute och trollar på älven efter stoora gammelgäddan. Nej, jag är rätt så nöjd över att vara klen med feber och nästäppa en dag som denna. Huvvaligen.

Just nu är det amerikansk musikhistoria på SV2. Simon & Garfunkel. Mäktigt.