angelica1987.blogg.se

Jag håller med Carolina Gynning fullständigt här. Jag skulle älska att få en dotter och förvandla hennes rum till ett prinsesslikt rosa himlanäste. Hon kanske inte kommer gilla det senare när hon växer upp men säg den bebis som någonsin har känt sig upprörd över inredningen i ett rum? Den dagen hon blir gammal nog att bestämma själv så får hon också välja vilka tapeter hon vill. Samma sak med barnkläder. Jag tror knappast att ens son på fyra månader blir upprörd för att han har en knallrosa babyfilt i sin vagn eller en ljusrosa tröja på sig.

Det viktigaste är väl att barnet får ett kärleksfullt och välkomnande hem/rum som Carolina skriver, inte att det nödvändigtsvis måste vara könsneutralt inrett i brunt. Diskussionen är så löjlig. Det finns barn som svälter, det pågår krig runt om i världen och det här är det som folk retar upp sig på?


Bild

Jag och Daniel duschade tillsammans en morgon. Daniel hade fastnat med blicken och var helt borta.

Jag: "Vad tänker du på?"
Han: "Joakim Thåström".

Ja, det känns ju kul att veta att jag står där naken tillsammans med honom och den han tänker på är Thåström.


Bild

Biljetter till Tom Petty fixade. Ibland är jag en fantastisk flickvän! ;-)



Tom Petty- Even the losers (get lucky sometimes!)

Medan kärleken ligger i sängen och pluggar inför tenta i morgon så roar jag mig med den här biografin om mytomspunna Lady Gaga. Hon är trots allt en väldigt privat person och alla uppgifter om henne går isär men hursomhelst är det en fantastisk historia om en ung målmedveten kvinna som på några få år gick från att vara totalt anonym till att bli en av världens bäst säljande nu levande artister. Jag skulle göra nästan vadsomhelst för att få se henne live. Hennes röst ger mig gåshud.

Som så många gånger förr har jag försökt ta itu med livet, börja träna, gå ner i vikt, sluta dricka mig redlös och bakiskäka pizza och ostkrokar varje helg - och alltid misslyckats. Gång på gång på gång. Jag har tagit genvägar i form av pulver, piller och konstiga vätskor och visst, gick jag ner i vikt (för att sedan gå upp lika snabbt igen) för det är ju inte genvägen som är den rätta vägen.

Det ska vara ett helvete att ändra livsstil, det går inte över en natt, men det gäller att jag inte ger upp som jag alltid gjort förr. Den 1 februari börjar jag och Daniel att äta LCHF på Katrin Zytomierskas sätt. Hon är elakt ärlig och det är precis det jag behöver. Jag vill inte höra att jag duger precis som jag är, för det vet jag att jag gör, men jag vägrar köpa en helt ny garderob bara för att jag har dålig karaktär. Mitt mål är att komma i mina gamla jeans innan sommaren och det ska Katrin hjälpa mig med. I hennes bok står det exakta matscheman, recept, inköpslistor och träningsscheman så går vi inte ner i vikt nu så är nog fettsugning enda utvägen.




Hejdå till dåliga vanor! Hej till ändrad kost, träning, bättre sömnvanor och ny energi!

På onsdag släpps biljetterna till Tom Petty and The Heartbreakers i Globen. Daniel är i extas. Själv är jag inte fullt lika entusiastisk men det är klart att det vore grymt att lyckas få biljetter och se denne gigant in real life. Om inte så bara för att få se Daniel lyckligare än när han, full som en kastrull, dansade som en idiot till Håkan Hellström i somras och gång på gång sa "han är så fin, han är så fin, titta vad fin han är!". Nu har ju inte Tom Petty utseendet med sig (även fast han är snyggare nu som gubbe än när han var ung) men pipan är det sannerligen inga fel på.

Jag, mina dösnygga Michael Kors-klackar och min nya tatuering gick ut och klubbade en kväll. Tatueringen gjorde jag dagen innan jag flög hem. Det är en utbyggnad på tatueringen på foten med nyckelpigan och blommorna jag gjorde för två år sedan. Har sedan dess haft planer på att bygga ut den, med just en fjäril eftersom den står för att "Livet ska vara som för en fjäril en sommardag" (ett av mina favoritcitat som kommer från Håkan Nessers bok "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö". Fjärilen är en exakt kopia av den riktiga Makaonfjärilen. Min nya favorittatuering (jag är uppe i sex stycken nu men eftersom den här är en utbyggnad så är det väl egentligen bara fem fortfarande).

Kul att ni fortfarande droppar in här med jämna mellanrum trots den dåliga uppdateringen. Men dagarna har gått i turbofart sedan jag kom hem från Thailand. Landade på lördagskvällen den 7 januari och kom då hem till en nystädad lägenhet där det var ljus tända överallt, rödvin upphällt i glaset och på bordet stod en fantastisk smörgåstårta som min kärlek gjort. Ni förstår väl att jag måste gifta mig med honom? ♥

Efter att ha fått tillbringa ett par ynka dagar ensam tillsammans med honom så kom då äntligen min själsfrände från andra sidan jorden, Rachel, på besök och stannade ända tills i går. Trots att det var över ett år sedan vi träffades på Bali och fann varandra direkt så kändes det som att tiden stått stilla. Allt var precis som vanligt, vi fyllde i varandras meningar, skrattade åt varandras skämt och kunde även umgås utan att prata vilket jag tycker är förbannat skönt. Det är tecken på sann vänskap, att bara kunna njuta av tystheten tillsammans, kanske djupt försjunkna i en varsin bok. Hursomhelst så har jag nästan haft semester på nytt, men då en kallare variant. Jag och Rachel har gjort flera utflykter runt Siljan, anglat på älven, åkt snowboard, kört skoter och verkligen levt ut den svenska vintern. Det var också roligt att få användning för sin engelska i nästan två veckor, mot slutet så pratade jag till och med engelska i sömnen (!).


En glad Rachel i vintersverige!


Vi följde med Daniel, Patrik och Matts och anglade en morgon.


Men att köra skoter var höjdpunkten!


Vi besökte fina utsiktsplatsen vid Buffils-Anna och Naturum i Tällberg.


Rach tyckte det var hysteriskt kul att åka madrass nerför Klinten!



Men roligast tyckte hon nog var att handla mat på Willys som är ett engelskt smeknamn för snopp. ;-)

Ja, så var vi då här, årets sista dag. Jag antar att jag borde sammanfatta året i ett inlägg som jag gjort både en och två gånger tidigare. 2009 blev det ingen årskrönika men det finns heller ingenting med det året som jag vill minnas. År 2010 bloggade jag inte en enda rad och det var inte heller ett särskilt roligt år. 2011 däremot var ett år som nog kan räknas till ett av de bästa hittills. Det började inte så bra, jag var fortfarande sjuk av sorg efter Simon (det är jag nu också men jag kan medicinera mig med vänner, familj och kärlek).

På våren i samma takt som snön smälte bort så började jag känna mig redo för att våga satsa fullt ut på kärleken som jag så länge hejdat mig ifrån i rädsla för att bli sårad och lämnad. Jag kom väl till insikten att vågar jag aldrig satsa så kan jag heller aldrig vinna. Så jag satsade allt och fick honom. Nu bor vi ihop och jag är lycklig. Jag trodde aldrig jag skulle kunna känna riktig lycka igen, inte efter allt som hänt men det går nog att känna lycka om man vågar och verkligen vill.

Jag ser framemot 2012. Det kommer bli förändringarnas år, jag känner det på mig. Några nyårslöften orkar jag inte ha, bryter ändå alla. Men jag hoppas att alla jag älskar och bryr mig om får ett fantastiskt år, för det tänker jag ha!

Jag tankte bara ge en snabb uppdatering om att jag lever och mar underbart. Det har blast kraftigt ett par dagar men nu nar blasten forsvunnit ar det istallet havet som stormar. I dag var det rod flagg och flera meter hoga vagor, riktigt kul men samtidigt en aning otackt att bada! Kanske lika bra att halla sig pa land och dricka Singha istallet. ;)

Gott nytt ar onskar jag er!