angelica1987.blogg.se

Sedan juni har jag suttit med näsan tryckt mot en enorm Mac-dator vilket jag tror har påverkat min syn negativt.

Efter en dag framför datorn ser jag alldeles suddigt. Det blir nog ett besök hos optikern nästa vecka. Jag har alltid tyckt att glasögon får personer att se smarta ut. Det är en av anledningarna till att jag vill skaffa ett par så slipper jag anstränga mig så hårt för att verka intelligent.

Nyfikenhet är en journalists främsta egenskap. Ständigt ifrågasättande. Jag är och har alltid varit sjukt nyfiken, en sådan där irriterande person som vill veta alla överraskningar i förväg och ja, det har hänt att jag klämt och vridit och vänt på julklapparna under granen. Senast var för två år sedan.

Jag är rätt nyfiken på vilka mina läsare är och vad ni sysslar med om dagarna. Särskilt nyfiken är jag varifrån ni läser min blogg. Sitter ni på en trist datalektion eller slösurfar ni på jobbet?

Om en vecka ska jag klippa mitt långa hår och färga det chokladbrunt. Det har växt som ogräs under sommaren och ser ut som ogräs också. Jag måste återigen påminna mig själv och andra vad mycket en permanent sliter på håret. Extra surt är det att behöva kapa så mycket när håret äntligen blivit långt igen. Frisören lär nog ta fem centimeter. Snyft.

Det blir en enkel frilla med mycket uppklippt och etapper vid luggen. Inga krusiduller. Jag kan verkligen lockas av att klippa håret kort igen, en page med lugg vore inte helt fel. Fast jag vet att jag skulle ångra mig.

Vilket yrke har du/studerar du till och varför valde du just det?
- Redan i mellanstadiet planerade jag att bli journalist och därför har jag hela tiden vetat vilka vägar jag ska ta. Jag gick samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet med inriktning på samhäll eftersom jag fick extra ämnen som krävdes för att ta sig in på journalisthögskolan. Det fick man inte om man gick media. Nu räckte dock inte mina MVG och VG för att komma in på journalisthögskolan men det gick ju bra ändå.

Trivs du med ditt yrkesval? Varför/varför inte?
- Ja, jag får göra det jag älskar varje dag, träffa nya människor och skriva.

Trivs du på din nuvarande arbetsplats med dina nuvarande arbetsuppgifter? Motivera!
- Ja, jag trivs jättebra på Dala-Demokraten. Det är trevliga kollegor och jag får ofta göra roliga jobb.

Vilket yrke drömde du om att ha när du var liten? Varför just det?
- Jag har alltid velat bli journalist eller författare, det ena har jag uppnått och det andra har jag kvar.

Har du möjlighet att göra karriär/vidareutbilda dig inom ditt yrke och är det viktigt för dig att kunna göra det?
- Det är klart att det finns många möjligheter att göra karriär inom journalistiken men just nu är jag väldigt ung och fortfarande helt ny men jag vill testa att arbeta på flera olika tidningar innan jag beslutar mig för att klättra på karriärsstegen. Nyhetschef i framtiden vore ju inte helt dumt eller varför inte chefredaktör för en egen tidning?

Thomas har blivit sjuk, stackarn. Så jag åkte förbi honom med ett paket Ben&Jerrys-glass innan jobbet. Glass är ju bra mot halsont eller så är det bara något som jag fått för mig. Gott är det i alla fall!

I dag om tre veckor flyger jag till Nordamerika. Helt galet.

Pengar har aldrig haft något riktigt värde för mig, kanske för att jag alltid varit så jävla bortskämd och fått allt jag pekat på. I dag betalade jag till exempel resan till New York och sedan tänkte jag i ungefär fem sekunder att jag borde ligga lågt med shoppingen ett tag. Men så "råkade" ju världens snyggaste svarta skinnjacka hänga på en galge inne på H&M, den sista i min storlek. Det måste vara ödet, tänkte jag, och betalade och gick därifrån med världens bredaste leende.

Sedan traskade jag vidare in på Gina Tricot och köpte en lila kjol och svarta strumpbyxor till. Det ska jag ha i morgon när jag ska på Thomas pappas 50-årsfest och därefter till Ladies night på Ejendals. Ibland måste man unna sig. Fast jag unnar mig kanske lite väl ofta men å andra sidan, man lever bara en gång och det är nu.



Vem är du? Spara eller Slösa?

Systrarna Nina (Bahar Pars) och Leyla (en fenomenal Oldoz Javidi) lever i en invandrarfamilj där de är hårt styrda av sin pappa och kontrollerade av sina bröder. När pappan får veta att Nina har en svensk pojkvän tar det hus i helvete och hedersmord verkar vara den enda utvägen.

Aram (Reuben Sallmander) driver en restaurang och nattklubb. En kväll blir ett gäng killar nekade att komma in av vaktchefen Peter (Per Graffman) och de återvänder ursinniga och förbannade med skjutvapen. Med hot, våld och utpressning försöker de göra livet till ett helvete för de inblandade.

Carina (Lia Boysen) spelar en framgångsrik journalist som precis vunnit Stora journalistpriset. Hon lever tillsammans med en man som misshandlat henne i tio års tid och när hon till slut vågar anmäla honom lever helvetet om på nytt med ifrågasättande kollegor som hellre försvarar en kvinnomisshandlare än står upp för yttrandefriheten.

Jag är sjuk på riktigt nu. Det är ingen idé att plåga mig själv längre med att gå till jobbet och försöka få något gjort när hjärnan är som en stor äcklig geléklump som åker puckelpist innanför pannbenet. Jag har knarkat panodil och alvedon så mycket de här två dagarna att jag nog drabbats av leverskador.


Hälsan ska gå före jobbet, ja, gå före allt, men det är svårt när man är ny på en arbetsplats och vill slå sig in och klamra sig fast ordentligt som en liten nyfödd unge mot mammas bröst. Fin liknelse där men jag tror att ni förstår hur jag menar.

Nu ska jag bli frisk och kry så jag orkar skriva en ordentlig recension av Ladies night i helgen och sedan nästa vecka full fart igen med kvällsjobb på schemat.

När jag kommer hem från Thailand i vinter så ska jag köpa en råtta. Jag hade först tänkt mig en kanin eftersom de är gulligare men en råtta lever inte så länge, vilket är bra, för jag vill ju inte ha husdjur i en evighet heller.

Så här många bakterier per tum finns det på...

... telefonen: 25000
... skrivbordet: 21000
... tangentbordet: 3300
... datormusen: 1700
... toalettringen: 49


Källa: Glamour

I natt hände det något strul på tryckeriet och alla DD-läsare runtom i länet har fått samma edition med en grotesk bild på framsidan på en skjuten björn. Däremot kan man inte läsa om den skjutna björnen i tidningen eftersom artikeln är spårlöst borta. Ja, vad säger man?

Om din son kidnappar en tioårig flicka, knullar henne så jävla hårt att hon svimmar av illamående och skär upp hennes underliv med en trasig glasflaska för att sedan strypa henne till döds, ha sex med den döda kroppen och sedan stycka flickan i bitar för att därefter slänga kroppsdelarna i sjön.

Vilket straff förtjänar din son? Jag frågar därför att jag läst om så många liknande fall där föräldrarna till våldtäktsmannen, mördaren, nekrofilen och styckaren försvarar sin son. Hur i helvete kan man försvara en sådan ondskefull gärning? Om min son gjorde något sådant skulle jag säga upp bekantskapen på stört och vara deprimerad resten av mitt liv för att jag fött en sådan genomvidrig människa. Det finns inget försvar till att våldta eller döda en annan människa.

Jag slipper operation, i alla fall än på ett tag. Läkaren sa att "Man vet vad man har men inte vad man får" och faktum är att jag hellre har fula hälar än blir en krympling. Istället ska jag köpa den fetaste krämen som finns och smörja in hälarna varje kväll och köpa i-lägg att ha i skor som är obekväma men ack så snygga.

Jag har köpt Gudfadern, alla tre delar. Nu ser jag framemot en skön italiensk maffia-vecka. Francis Ford Coppolas Gudfadern är ett mästerverk som kan ses om och om igen. Utan tvekan en av de bästa filmerna som någonsin gjorts.



Jag har också köpt en annan klassiker, Steven Spielbergs Hajen. Om man bortser från det faktum att hajen ser sjukt mekanisk ut så är det en av de bästa filmerna i sitt slag. Jag kan fortfarande bli alldeles skräckslagen när jag ser den.

Jag och familjen hade myskväll i går med chips, dipp, ostbågar, godis och levande ljus i hela vardagsrummet. Vi hyrde två filmer, svenska filmen Darling och Mel Gibsons film Apocalypto som handlar om Maya-stammen.

Darling var en film helt utan handling och med filmhistoriens sämsta slut men det var roligt att se Michelle Meadows i rollen som likgiltiga Stureplanstjejen Eva. ­Michael Segerström som spelar den nyskilde och arbetslöse 61-åringen Bernard gör det riktigt bra och jag blir alldeles kär i hans karaktär. Om alla var som Bernard så skulle livet vara helt underbart att leva. Något som stör mig med filmen är den usla musiken. Jag var faktiskt på vippen att stänga av.

Apocalypto kan jag inte recensera särskilt utförligt eftersom jag råkade somna. Fast det är en typisk Mel Gibson-film; rå, hänsynslös och blodig. Ni kan väl hyra den och sedan berätta för mig om den var bra eller inte?

Nu dröjer det tio månader till nästa sommar. Det låter som en evighet men det står inte på förrän vi hör göken igen och kan gå barfota på det daggvåta gräset. Men först väntar en lång, mörk höst med färgglada löv och en lång, kall vinter med tung blötsnö och därefter en kort vår med vitsippor och kvittrande småfåglar. Och mitt i all detta kommer jag försvinna till en betydligt ljusare och varmare plats. Det är en ljuv tröst.