angelica1987.blogg.se

Efter insidertips har jag letat mig genom buskar och snår, ensliga vägar och konstiga avkrokar och äntligen hittat fram till en fantastisk liten gårdsbutik i djupaste Dalarna där jag gjorde reportage och fyndade allt detta porslin från Ib Laursen och Miljögården plus en födelsedagspresent för några ynka hundralappar. Tänk er att köpa motsvarande på vilken inredningsbutik som helst i stan, då skulle nog slutsumman hamna på närmare 1000 kronor..! En otroligt inspirerande gårdsbutik med förbannat bra priser, ni får hålla utkik i tidningen!

Den pastellrosa Ib Laursen-serien är en serie jag vill börja samla på.. men även andra färger funkar såklart! Pasteller är ljuvligt!





Matchade min nya gratängform med en kofta från Betsey Johnson! Och att jag var så propert klädd för en gångs skull beror på att jag firade minstingen Stoors student och därefter A och E´s bröllop på kvällen.

Daniel berättade i ett tidigt stadie att han var smartare än genomsnittet då han gjort flera IQ-tester där han fått 116 i snitt medan 90 är vad som kännetecknas som normal intelligensnivå. Då trodde jag han sa så bara för att få ligga men i går gjorde han ett till IQ-test och var så belåten med resultatet (126) att han nu funderar på att ansöka till Mensa. Jag vet ju att han är väldigt logisk och matematisk i sitt tänkande, alltså precis tvärtemot vad jag är, men förstår ni vilket drygskåp han kommer bli om han blir antagen?

Honey don't walk out, I'm too drunk to follow
You know you won't feel this way tomorrow
(Well, just maybe a little rough around the edges
Or inside a little hollow)



I get faced with some things, sometimes
That are so hard to swallow

She picked me up in the mornin', and she paid all my tickets
Then she screamed in the car
Left me out in the thicket
Well I never woulda dreamed
That her heart was so wicked
Yeah but I keep comin' back
'Cause it's so hard to kick it

I går färgade jag ögonbrynen en aaaaning för länge.

---

Jag: "Men varför har du inte sagt någonting!?!" (skäller på Daniel efter att ha tittat mig själv i spegeln)
Daniel: "Jag tyckte det såg så kul ut".

Jag ångrar mig och så ångrar jag mig igen. Nu får bloggen vara öppen, jag skulle ljuga mig blå om jag sa att det är okej att ha en liten skara läsare än min vanliga tappra skara på 100. ;-) Ni är viktiga för mig, varenda en av er. Glöm aldrig det.

Jag och mitt ♥ såg Tom Petty and The ♥ breakers i går i Globen! Magisk konsert! Så sjukt nöjd med spellistan de hade, fick höra nästan alla mina favoriter. Skulle varit nöjd om han tagit med Wildflowers också men annars var listan komplett! Inte kan man tro att gubben är över 60 år med tanke på att han fortfarande sjunger lika bra som när han var 20. Och vilket fantastiskt samspelt band Heartbreakers är, sjukt imponerad!

Det finns ingen direkt orsak bakom valet att lösenordsskydda bloggen. Jag har ju alltid stått för vem jag är och varit mig själv till hundra procent i bloggen även fast jag inte direkt står bakom alla mina mer eller mindre radikala åsikter från när jag startade bloggen som obstinat 18-åring. Men jag har inget behov av att synas offentligt längre och är nöjd med den tappra lilla skara läsare som valt att fortsätta läsa. Det är på något sätt ändå dialogen med er som gör den här bloggen rolig att skriva och läsa i. Ni är mina finaste guldkorn som förgyller mitt liv med era kloka kommentarer och ord! Tack för att ni finns! ♥

Användarnamn: anli

Lösenord: haga

Alltid små bokstäver :-)

Nu ska jag krypa ner i sängen i alldeles nya och oanvända bäddlakan jag köpte på Ikea häromveckan. Lyx!

Kasta blommorna kunde jag ju inte bara göra så nu står dom i en vas på bordet!

Pelargoner är lättskötta blommor vilket passar mig som saknar gröna fingrar. Dessvärre har jag problem med mina kära Mårbacka-pelargoner som visserligen blommar om men har blad längst ner vid roten och sedan växer det hur höga nakna stjälkar som helst och så en blomma högst upp. Jag har blivit tvungen att kapa pelargonerna i förhoppning om att de ska bli buskigare. Men tålamod har aldrig varit min starka sida och det är ju inte så snyggt med nedkapade pelargoner i köksfönstret så jag åkte till Torsångs handelsträdgård och köpte en ny Mårbacka och en tulpanpelargon. Totalt onödigt men ack så fagert.

Jag var till Falun i helgen på Seasidefestivalen och recenserade band. Det var härligt väder och mysig festivalstämning vilket jag lyckades fånga på bild!

Korten är tagna med ett Canon-objektiv 70x200 lånat från tidningen. Förstår ni då att jag verkligen vill ha ett eget telezoomobjektiv men helst ett 70x300. Tänk vilka coola närbilder på artister jag kan fota på Peace&Love i år! För jag har blivit ackrediterad! Tjohoo!



Frankie i Billion Dollar Babies som inte bara är en grym rocksångare utan också en mycket trevlig karl som lyckats snärja en av mina finaste vänner!

Ni som tänkt köpa en present till mig när jag fyller 25...

Hur trist det än är att ge pengar så är det precis vad jag önskar mig så att jag kan köpa det här fina teleobjektivet från Canon. Jag skulle bli lycklig ända in i själen om jag fick åka runt i Dalarna och fota vackra vyer och djur i sommar. Det är ett objektiv jag kommer ha stor användning för både i jobbet och på alla resor jag gör årligen. Så vill ni vara med och skramla får ni gärna kontakta min lilla mamma som håller i alla trådar! ;-)

Jag har länge velat köpa ett par nya Reebok-skor, ni vet de där skorna som lanserades som aerobicskor i början av 80-talet. Minns att mamma hade sådana skor, med tubsockor som hon hasade ner precis som på bilden. Jag tycker det är skitsnygga skor till både kjol och jeans så nu har jag och mamma beställt oss ett varsitt par att inviga i sommar.

När jag var i Avesta i går såg jag tre söta måsbebisar som jag ville föreviga på kort. Deras föräldrar var dock inte överförtjusta att låta deras små ungar hamna i offentlighetens ljus vid sådan tidig ålder och bajsade därför ner min bil. Tur att karln säger att bilen är hans ansvarsområde, för det inkluderar väl tvätt, visst? ;-)

Det här är en av mina favoritprylar i hemmet. Ylva Skarps vackra lampskärm från kollektionen "Faja" döpt efter hennes farmor. Det är en spännande blandning av hemvävda band och broderier tillsammans med Ylvas kalligrafi. På lampskärmen står också en saga "Vargen och människan". Jag fullkomligt älskar den!

Nu har det varit kyligt och regnigt väder i över en vecka så nu får gärna solen återvända med sina strålar och varma grader. Jag vill ju sitta på balkongen och dricka mousserande vin och äta jordgubbar med mina vänner.

Vi var en sväng till Ikea för det främsta målet att införskaffa en ny byrå men såklart slank det ner betydligt fler saker i kassen. Som dessa fina pastelliga blockljus som säkert kommer användas sena sommarkvällar när det regnar och åskar. Eller inte..

Bild: Filippa Kans

Jag är så löjligt stolt över den här killen. Inte bara för att han lyckades skruva ihop min nyinköpta Ikea-byrå på mindre än två timmar utan också för att han är klar med sin C-uppsats och ett steg närmare examen! Det är stoort! ;-) Grattis älskling! ♥

Jag har alltid velat ha en kobratelefon, helst en röd som farfar och farmor hade. Men eftersom vi inte har hemtelefon och heller inte är i behov av en, jag menar, nu använder ju folk mobiltelefonen till allt, så funkar en fejkkobra minst lika bra. Jag fick den av min moster, bra att fästa viktiga påminnelser på som till exempel en liten kärlekslapp från min pojkvän som älskar mig, utifall jag skulle glömma det (!), och en bild på min lilla skrutt till lillebror. Där var han inte gammal, i väst, finskjorta och pottfrilla. Det känns skönt att han håller koll på mig, både från sin plats ovan molnen och från mitt skrivbord. ♥

För några veckor sedan var jag ute på ett annorlunda jobb kan man säga. Jag intervjuade ett par som äger ett gäng alpackor som går runt och betar på vidderna nedanför deras hus i en by utanför Borlänge. Charmiga djur minst sagt!

Mamma hade plockat en fin bukett med liljekonvaljer som hon gav till oss. Det är Daniels favoritblomma och passar därför utmärkt på hans sängbord tycker jag. Men jag gillar också liljekonvaljer, hur kan man inte gilla liksom? En blomma som ger hopp om sommaren och som dessutom doftar ljuvligt. ♥

Jag har haft en mysig helg, vilket ni kanske inte tror med tanke på rubriken. I fredags besökte jag, Daniel och hans lillebror deras mammas konstutställning. En vacker men vemodig utställning om förintelsens offer. Efter utställningen var man inte direkt på partyhumör så det blev hämtpizza och myskväll med Mia och Ida framför Let´s Dance (och shit, vad jag dreglade när jag såg Hysén, hur kan en sådan jäkla heting vara bög? Jag blir fan förbannad) medan Daniel höll till i sin pappas hus för att skriva klart sin C-uppsats ifred, över 39 sidor hittills (!), han är så jäkla duktig.

I går skulle vi egentligen på 40-årsfest var det tänkt men Daniel var tvungen att fortsätta med C-uppsatsen och sedan hängde han med sina polare och jag och Mia hade skräckfilmsafton i min soffa. Såg The Black Woman som bjöd på klassiska skrämseltrick som ljus som blåses ut, dörrar som stängs och det värsta; en jävla gungstol som gungar av sig själv. Vi skrek rätt ut flera gånger och sedan hände något sjukt; Mia var tvungen att tända lampan i fönstret och två minuter senare tippar lampskärmen och landar på golvet. Jag vet att det ofta är ren inbillning men det har hänt flera gånger när jag är ledsen och saknar Simon extra mycket att det spökar i lägenheten. Det har både Mia, Liza och Daniel fått erfara så jag hittar inte på även fast jag alltid försöker finna logiska förklaringar. Att lampskärmen ramlade av har faktiskt en logisk förklaring för det är fel typ av glödlampa som sitter i sockeln och petar snett på lampskärmen och därför ramlade den av men det har ofta hänt att saker och ting ramlat som ingen varit i närheten av för att inte tala om alla mystiska skrapande ljud. Även fast jag blir rädd när det väl händer något oförklarligt så går det ändå snabbt över. Spöken skrämmer mig inte alls, människor däremot.




Tror ni på spöken?

Tidigare i veckan var jag en sväng till Sundborn för invigning av Carl Larsson-gårdens sommarutställning. Mycket vackra konstverk fanns där att skåda och i sommar hoppas jag kunna locka med mig några goda vänner på en roadtrip dit.

Alla vi kullor och masar har nog åkt till Carl Larsson-gården på skolutflykt någon gång, så även jag, och det jag minns från besöket var inte konstnärens hem, nej, inredning var inte riktigt min grej då även fast jag såklart minns vilka höga trösklar där fanns och de korta sängarna, utan det jag minns tydligast är den vattenfördämning som fanns i närheten. Ja, änte könstigt att man ser helt andra saker som barn jämfört med det man ser som vuxen. Men attans vad Sundborn är fint, där skulle jag också trivas som fisken i vattnet.