Viktigt

Hur många gånger har jag inte bestämt mig för att sluta blogga och sedan börjat igen? Jag skrev inte en enda rad på hela 2010. Efter det kom suget så sakteliga tillbaka men knappast med full styrka. Nu har jag återigen tappat sugen, eller ja, det var ganska länge sedan jag tyckte det var kul att blogga och så länge man gör något halvhjärtat tycker jag man lika gärna kan lägga ner. Då kan jag lägga den energin på det som är viktigt istället. Som att träffa och vårda mina relationer i verkligheten än genom att läsa varandras bloggar.
 
Kanske kommer jag blogga igen när jag har något roligt projekt att blogga om som husrenovering eller något annat spännande. Men det ligger längre fram i tiden. Tills dess tar jag en paus, eller kanske slutar för alltid, men fortsätta skriva kommer jag alltid göra. För den där boken ni vet, den ska ju bli tryckt en vacker dag. Om ni ändå vill ha koll på vad jag gör om dagarna så finns jag på instagram: angelica1987 så länge.
 
 
Vi ses!

Lika som bär?

Älskar det faktum att man googlar sitt namn och råkar utelämna någon bokstav sisådär och för en kort sekund tänka; jävlar vad het jag är när bilderna dyker upp. 
 
 
 
 
Tills man inser att Angelica Lindvall från Bäsna inte har särskilt mycket gemensamt med Victorias secret-modellen Angela Lindvall förutom likheten i namnet. 
 
 
Inte ens som omslagsmodell för lokaltidningen duger denna Lindvall till... ;-) 

Höst


 
 
Första höstdagen bjöd på strålande solsken som vi inte sett sedan möjligtvis början av juni 2010. Jag njöt av varje sekund vi satt utomhus och åt lunch, drack vin på altanen och promenerade i skymningen. Fler sådana dagar och jag kan börja gilla hösten på riktigt. För visst har varje årstid sin charm. Jag är faktiskt glad över att bo i ett land som har alla årstider även fast jag, om jag fått bestämma själv, velat ha riktigt mycket snö och lagom kallt från december till februari, vår i mars, sommar från april till oktober och varm höst med kalla vindar och färgrika löv fram till december. 
 
Det bästa med hösten är väl nystarten som den ofta innebär, antingen skolstart eller något nytt projekt på jobbet att sätta tänderna i. Denna höst ska jag försöka hitta tillbaka till mitt sprudlande jag, den del av mig som begravdes tillsammans med min lillebror en snöstormig dag i februari för tre år sedan. Jag vet att man inte ska använda det som en ursäkt men det tog tid för mig att börja sörja honom. i början försökte jag vara ett stöd för mamma och jag tyckte själv det var konstigt att jag lyckades hålla mig ovan ytan och vara stark så pass länge men alla drunknar vi till slut. Nu är jag i alla fall stark nog att simma upp mot ytan igen och ska försöka ta tillvara på glädjeämnen i vardagen, bland annat gå en kurs i kurbitsmåleri och skriva minst 100 sidor på boken innan detta året är slut. 
 
Förutom dessa mål att uppnå ska jag även lära mig ta det lugnt och njuta av stillheten emellanåt för det är jag riktigt dålig på. Förhoppningsvis blir vår utlandsresa i oktober en bra start. 
 
Vilka är dina planer för hösten?
 
We♥it

And that´s the way it is

När jag beklagade mig för mamma förut om varför vi i vår familj alltid blir så hårt drabbade hela tiden, först pappas självmord, sen lillebrors självmord och därefter andra sorger så svarade min kloka mamma så här:
 
"Men Angelica, alla människor drabbas av tragedier och sorger i livet, det är bara det att vi blivit hårt drabbade i början".
 
Hennes ord ger mig hopp - de får mig att se en mening med livet trots allt. För någon gång är det vår tur att bli lyckliga även fast jag inte tror det finns en enda människa på jorden som går omkring och är toklycklig hela tiden. Alla har sina brister, alla har sina problem, alla är vi sårbara. Men tillsammans, vänner som släktingar, är vi ursinnigt starka och kan hitta tillbaka till ljuset. Jag är så tacksam över det skyddsnät jag har med äkta vänner, fina släktingar, en underbar familj och en fantastisk sambo som öppnar mitt hjärta och skingrar mina svarta tankar gång på gång. Bara av den enkla anledningen att de älskar mig. Och som jag älskar er. ♥
 

 
We♥it

Det manliga könet

Saker som alltid irriterat mig hos det motsatta könet:
 
1. Killar som stannar efter vägen och kissar utan att använda våtservett efteråt så deras äckliga snoppbaciller fastnar på ratten som andra förare kommer att använda. 
2. Killar som har joggingsskor på sig på krogen. Ja, det finns faktiskt killar som har det och det är alltid så sjukt avtändande. Jag skulle aldrig ligga med en kille med fula skor.
3. Killar som rapar och fisar bland andra. Vet inte om de har mer slappa rövhål än vi tjejer men det verkar sannerligen vara en manlig grej det där med att vara allmänt vidrig bland andra.
 
I övrigt gillar jag killar mer än tjejer. De är rakare, har råare humor och verkar i mångt och mycket mer öppna för äventyr och spontana infall vilket åtminstone jag uppskattar men det skulle ju inte skada om de såg över sin hygien en aning. 
 
 
 We♥it