Utflykt
Jag och min pojkvän har under en lång tid försökt planera in när vi ska åka iväg på en utflykt, bara över dagen. Den dagen inföll sig igår. Vi satt från lördag kväll fram till söndag morgon och dividerade om vart vi skulle åka. Vi hade Furuvik, rodel i Rättvik och vattenparken i Sunne som alternativ. Det blev en utflykt till Värmland.
Sunne Vattenpark passade bra för mig som redan under fosterstadiet älskade vatten (kanske för att det var nödvändigt för att jag skulle kunna leva). Efter en bilresa på två och en halv timme utan en enda felkörning var jag och Thomas på plats i Vattenparken som Bert Karlsson påstår är Sveriges bästa. Påståendet stämmer delvis. Det fanns många spännande attraktioner, jag var speciellt förtjust i banorna där man kunde åka två och två i badringar. Jag och Thomas åkte även Fritt fall, fast banan bredvid var läskigare. Det är skönt att känna pirret i magen. 195 kronor är dock lite för dyrt för en gangsing som jag. Som till råge på allt är student. Det borde kostat runt hundralappen för att utflykten skulle blivit helt perfekt. Men jag och Thomas hade ändå en mycket trevlig dag i Värmland, och jag såg vägskylten Molkom. Mitt nya hem om två veckor. Det känns konstigt. Och jag och Thomas kommer göra slut om inte han köper en egen bil och får ett jobb. För tåg-och bussförbindelserna är i princip obefintliga. Fast ja änt bitter som Tony Rickardsson säger, vi kan ju alltid bli tillsammans nästa år.
Sevärdheter i Dalarna
Det blev ingen utlandsresa den här sommaren, men varför resa bort när man bor i Dalarna? Jag håller med min svärfar: "Det finns tre vackra länder, det är Sverige, Norge och Finland" (och det kommer från en man som rest jorden runt med IK Brage på den tiden de begav sig). Och visst har han rätt. Nordens natur är oslagbar, fast anledningen till att jag vill resa utomlands är ju för att få se någonting annat och kunna glädjas åt vad jag faktiskt har på hemmaplan.
Under en och samma vecka har jag sett två sevärdheter i Sveriges vackraste landskap. Fulufjället och Orsa Björnpark.
Jag skrev tidigare ett inlägg om Kamtjatka-björnarna som flyttat till Björnparken. Peter den Store och hans syster Sofia med en mankhöjd på 160 centimeter och en full längd på 3,1 meter när de står upp. Tror ni mig inte? Jag har bildbevis!
Det var ett spännande möte även fast Peter mest låg och sov. Världens största björnar såg så fridfulla och kramgoa ut, helst av allt skulle jag vilja lägga mig bredvid dem och känna deras tunga andhämtning. Men det går inte för sig förstås.
Är man intresserad av björnar och vill ha dem nära inpå sig skall man absolut åka till Björnparken i Orsa, åker man dock dit i hopp om att få se en varg kommer man bli besviken. För vargar är skygga djur, och inhägnaden är inte direkt publikvänlig med sina berg och igenväxta skog. Järv såg vi inte heller, men däremot Dalarnas landskapsdjur Berguven som satt och gäspade stort uppe i en tall. Det tuffaste djuret vi såg förutom björnarna och deras ungar var det vanligtvis skygga lodjuret. Men denna primadonna var van att posera framför kamerorna och gick nära stängslet där vi turister stod. Lodjuret hade två små ungar och det märks att de är kattdjur, för de slogs och jagade varandra och kom inte överens om mycket. Det var roligt att se.
Jag har undrat en sak, varför Orsa Björnpark hämtar levande fiskar och lägger i björnarnas dammar? "För att bevara deras naturliga instinkter" är den officiella förklaringen, men jag undrar just om ryktet stämmer att det är för att björnarna släpps ut i det fria efter ett tag? Orsaken till att detta rykte uppkommit är för att i Dalarna är det inte alltför ovanligt att björnar dyker upp i bostadsområden, och det gör normalt sett inte en björn som är född i frihet. Det står väl inte på förrän vi får se Kamtjatka-björnar här i krokarna...
Under en och samma vecka har jag sett två sevärdheter i Sveriges vackraste landskap. Fulufjället och Orsa Björnpark.
Jag skrev tidigare ett inlägg om Kamtjatka-björnarna som flyttat till Björnparken. Peter den Store och hans syster Sofia med en mankhöjd på 160 centimeter och en full längd på 3,1 meter när de står upp. Tror ni mig inte? Jag har bildbevis!
Det var ett spännande möte även fast Peter mest låg och sov. Världens största björnar såg så fridfulla och kramgoa ut, helst av allt skulle jag vilja lägga mig bredvid dem och känna deras tunga andhämtning. Men det går inte för sig förstås.
Är man intresserad av björnar och vill ha dem nära inpå sig skall man absolut åka till Björnparken i Orsa, åker man dock dit i hopp om att få se en varg kommer man bli besviken. För vargar är skygga djur, och inhägnaden är inte direkt publikvänlig med sina berg och igenväxta skog. Järv såg vi inte heller, men däremot Dalarnas landskapsdjur Berguven som satt och gäspade stort uppe i en tall. Det tuffaste djuret vi såg förutom björnarna och deras ungar var det vanligtvis skygga lodjuret. Men denna primadonna var van att posera framför kamerorna och gick nära stängslet där vi turister stod. Lodjuret hade två små ungar och det märks att de är kattdjur, för de slogs och jagade varandra och kom inte överens om mycket. Det var roligt att se.
Jag har undrat en sak, varför Orsa Björnpark hämtar levande fiskar och lägger i björnarnas dammar? "För att bevara deras naturliga instinkter" är den officiella förklaringen, men jag undrar just om ryktet stämmer att det är för att björnarna släpps ut i det fria efter ett tag? Orsaken till att detta rykte uppkommit är för att i Dalarna är det inte alltför ovanligt att björnar dyker upp i bostadsområden, och det gör normalt sett inte en björn som är född i frihet. Det står väl inte på förrän vi får se Kamtjatka-björnar här i krokarna...
Den lille björnungen får syn på människorna som står på läktaren ovanför honom, han visar ett minst sagt milt intresse och återgår sedan till att gnaga på en limpa.
Vacker björnmamma med sina två små ungar.
Orsa Björnpark
Idag var jag nere vid Hemtjärn och lapade sol med Theres. Tills det började åska och spöregna. Då tog vi vårat pick och pack och åkte ner till Borlänge och jag gjorde slut på alldeles för mycket pengar. Igen. När ska jag lära mig att göra en budget? Jag kommer bli en av alla fattiga studenter som lever på nudlar (jag hatar nudlar) om jag fortsätter i den här stilen. Fast det blev bara en bedårande klänning till, en vitblommig brun klänning med vit spets som jag ska ha på Thomas kusins 30-årskalas på lördag. Och ett grönt halternecklinne. Och ett pc-spel. Fast det får faktiskt Thomas betala. Det är han som tjänar mest i det här förhållandet (än så länge, men vänta bara tills jag är uppe i samma lön som Per Bjurman, då kan vi börja snacka).
Imorgon ska jag åka till Orsa Björnpark med min moster, min kusin Christoffer och min käre lillebror Simon (om han orkar kliva upp ur sängen, vilket är ytterst tveksamt).
Orsa Björnpark har tagit in två ryska björnar vars mankhöjd är på 160 centimeter, det mina vänner, är lika högt som jag är lång. Rasen heter Kamtjatka och är utrotningshotad, de väger uppemot 900 kilo och är över tre meter när de står på två ben. Och ni trodde säkert liksom jag att Grizzlyn var störst... men nejdå, det finns större björnar, och dem ska jag få träffa imorgon Jag lovar att ta massvis med bilder.
Peter och hans syster Sofia. Den här vill man pussas med..!
Orsa Björnpark har mer än bara björnar att locka med. Dalarnas landskapsdjur Berguven har fått tillökning och här nedanför finns det bilder på andra nytillskott som blivit födda i den populära parken med cirka 70 000 besökare varje år.
Lodjursungar.
Vargbebisar.
Björnbröder.
Imorgon ska jag åka till Orsa Björnpark med min moster, min kusin Christoffer och min käre lillebror Simon (om han orkar kliva upp ur sängen, vilket är ytterst tveksamt).
Orsa Björnpark har tagit in två ryska björnar vars mankhöjd är på 160 centimeter, det mina vänner, är lika högt som jag är lång. Rasen heter Kamtjatka och är utrotningshotad, de väger uppemot 900 kilo och är över tre meter när de står på två ben. Och ni trodde säkert liksom jag att Grizzlyn var störst... men nejdå, det finns större björnar, och dem ska jag få träffa imorgon Jag lovar att ta massvis med bilder.
Peter och hans syster Sofia. Den här vill man pussas med..!
Orsa Björnpark har mer än bara björnar att locka med. Dalarnas landskapsdjur Berguven har fått tillökning och här nedanför finns det bilder på andra nytillskott som blivit födda i den populära parken med cirka 70 000 besökare varje år.
Lodjursungar.
Vargbebisar.
Björnbröder.
Vi hade i alla fall tur med vädret
De senaste dagarna har jag inte haft tid eller lust att blogga. Alls. Jag har mest varit nere på stranden (eller strand och strand, det är sönderbränt gräs vid Hemtjärn jag menar), Bäsnas egen lilla badsjö där det är barn, barn, barn, precis ö-v-e-r-a-l-l-t . Och ni vet kanske att barn inte kan styra sina kroppsfunktioner särskilt bra. Visst tycker jag att det är gulligt med en liten naken badpojke i två-årsåldern, men de är då i en ålder som man börjar pott-träna på allvar. Och jag har bacillskräck och vill inte höra en unge gnälla: "Mamma, titta, jag kissar". Behöver jag ens påpeka att jag ligger och steker mig i värmen tills jag håller på att storkna innan jag går ner i vattnet för att svalka av mig?
Hursomhelst har vi i alla fall haft tur med vädret, trettio grader varje dag. Det är så skönt. Jag fryser om det är under 25 grader och jag skojar inte. Helst skulle jag vilja bo i ett land där det är varmt året runt, fast jag älskar hösten, vintern och våren också. Sommaren är dock oslagbar och den borde vara mycket längre, gärna ett halvår, sen kan det andra halvåret delas upp i tre delar. Då skulle jag vara nöjd.
Livet slår till
Det finns en dam som bor här i Bäsna i en vacker liten timmerstuga. Hon drabbades av en stroke för några år sedan, precis efter hon hade fyllt femtio år. Läkarna sa att hon inte skulle kunna gå igen, men envis som hon var och fortfarande är, så lärde hon sig att gå. Man ser henne varje dag komma haltandes på Bäsnas smala byvägar. Hon brukar ibland stanna och prata med mig om allt möjligt; men framförallt är hon intresserad av min brinnande skrivarförmåga och passion för journalistik.
Jag träffade den här damen idag och tillsammans gick vi på en längre promenad och då berättade hon att hon hade givit ut en egen bok, hennes sjukdomshistoria i diktform. Och jag blev genast intresserad av att läsa hennes bok, så vi gick hem till henne och jag satt där ute på altanen och läste flera underbara dikter som framförallt handlade om hur man skall göra för att återfå livet och leva i nuet, verkligen leva. Jag fick hennes bok, signerad med en hälsning:
"Till Angelica, med lycka till i din nya bana, där det gäller att hitta ord och sätta samman dem med skrift".
När min bok blir färdig ska jag komma ihåg henne och tacka. Det finns ingenting som intresserar mig mer än människor som varit med om något som kunde brutit ned dem till oigenkännlighet, men som på något sätt lyckats få dem att ta till vara på livet och göra någonting bra av det.
Jag träffade den här damen idag och tillsammans gick vi på en längre promenad och då berättade hon att hon hade givit ut en egen bok, hennes sjukdomshistoria i diktform. Och jag blev genast intresserad av att läsa hennes bok, så vi gick hem till henne och jag satt där ute på altanen och läste flera underbara dikter som framförallt handlade om hur man skall göra för att återfå livet och leva i nuet, verkligen leva. Jag fick hennes bok, signerad med en hälsning:
"Till Angelica, med lycka till i din nya bana, där det gäller att hitta ord och sätta samman dem med skrift".
När min bok blir färdig ska jag komma ihåg henne och tacka. Det finns ingenting som intresserar mig mer än människor som varit med om något som kunde brutit ned dem till oigenkännlighet, men som på något sätt lyckats få dem att ta till vara på livet och göra någonting bra av det.
Helvetet och vattenfallet
Igår åkte jag och Thomas med hans familj till Helvetet, vi tog även en tur till Mörkret för att hälsa på några bekanta. Man blir full i skratt när man ser de blå ortsskyltarna. Jag skulle vilja gå på en anställningsintervju och svara på frågan "Var bor du?". "Jo, jag är född och uppvuxen i Helvetet, än du då?"
Anledningen till att vi körde sammanlagt femtio mil var för att vi skulle se Sveriges största vattenfall; Njupeskär som ligger mellan Särna och Idre. Och det var en naturupplevlese jag sent kommer glömma. Vi stannade bilen för att gå den sista biten upp och just då började den värsta hagelskuren jag någonsin upplevt, det var hagel stora som spelkulor! Om ni inte tror mig, så kan ni läsa dagens Aftonbladet. Som om inte hagelskuren vore nog så började det åska utav bara helvete i Helvetet. Och jag som annars tycker att åska är rätt mysigt blev till och med skraj när blixten slog ner på tre ställen samtidigt i närheten av oss.
Efter en stund som kändes som en evighet dök den efterlängtade solen upp bakom fjället. Vi började gå den vackra leden mot vattenfallet och mötte en liten kungsfågelunge på stigen som satt en halvmeter ifrån oss och kvittrade. Ni vet väl hur kungsfågeln fick sitt namn? Jo, det var så att kungsörnen och kungsfågeln skulle tävla om vem som kunde flyga högst och på så sätt få sina namn, och kungsfågeln hoppade upp på kungsörnens rygg och flög mot himlen och väl där uppe flög kungsfågeln en meter själv upp i luften och därmed fick den det magnifika namnet kungsfågel trots att det är Sveriges minsta fågel. Det är faktiskt en sann historia. Enligt Thomas som är besatt av Cartoon Network.
Jag blev djupt imponerad av Sveriges högsta vattenfall. Jag hade räknat med att det skulle vara trettio meter, men hundratrettio meter är mer passande. Det skulle vara ännu coolare att se fallet på våren då det är mycket bredare. Fast hursomhelst var det väldigt vackert, det kändes som att man var med i Sagan om Ringen. Dalarna är i samma klass som Nya Zeeland, ingen tvekan om saken.
Nu kommer en förhandsvisning av den fjärde Sagan om Ringen-filmen med enbart svenska skådespelare.
Njupeskär- Sveriges största vattenfall.
Anledningen till att vi körde sammanlagt femtio mil var för att vi skulle se Sveriges största vattenfall; Njupeskär som ligger mellan Särna och Idre. Och det var en naturupplevlese jag sent kommer glömma. Vi stannade bilen för att gå den sista biten upp och just då började den värsta hagelskuren jag någonsin upplevt, det var hagel stora som spelkulor! Om ni inte tror mig, så kan ni läsa dagens Aftonbladet. Som om inte hagelskuren vore nog så började det åska utav bara helvete i Helvetet. Och jag som annars tycker att åska är rätt mysigt blev till och med skraj när blixten slog ner på tre ställen samtidigt i närheten av oss.
Efter en stund som kändes som en evighet dök den efterlängtade solen upp bakom fjället. Vi började gå den vackra leden mot vattenfallet och mötte en liten kungsfågelunge på stigen som satt en halvmeter ifrån oss och kvittrade. Ni vet väl hur kungsfågeln fick sitt namn? Jo, det var så att kungsörnen och kungsfågeln skulle tävla om vem som kunde flyga högst och på så sätt få sina namn, och kungsfågeln hoppade upp på kungsörnens rygg och flög mot himlen och väl där uppe flög kungsfågeln en meter själv upp i luften och därmed fick den det magnifika namnet kungsfågel trots att det är Sveriges minsta fågel. Det är faktiskt en sann historia. Enligt Thomas som är besatt av Cartoon Network.
Jag blev djupt imponerad av Sveriges högsta vattenfall. Jag hade räknat med att det skulle vara trettio meter, men hundratrettio meter är mer passande. Det skulle vara ännu coolare att se fallet på våren då det är mycket bredare. Fast hursomhelst var det väldigt vackert, det kändes som att man var med i Sagan om Ringen. Dalarna är i samma klass som Nya Zeeland, ingen tvekan om saken.
Nu kommer en förhandsvisning av den fjärde Sagan om Ringen-filmen med enbart svenska skådespelare.
Nu undrar ni vad som är så speciellt med den här bilden?
Men titta noga så upptäcker ni snart en liten vilsen fågelunge.
Men titta noga så upptäcker ni snart en liten vilsen fågelunge.
Njupeskär- Sveriges största vattenfall.
Jag nedanför vattenfallet.
Vackra Dalarna.
Jag sökte dig och fann mitt hjärta
Jag och min gamla barndomsvän Ida som numera kan kategoriseras som 08:a, skall alldeles strax titta på två moderna klassiker. Vi ska först se "Livsverket" med bland andra Kevin Kline och Hayden Christensen i rollerna och sedan "Dagboken- jag sökte dig och fann mitt hjärta". Jag har inte sett någon av dem, men recensionerna börjar bli för tydliga så det är dags att jag får se med egna ögon hur vackra och engagerande dem är. Jag har alltid varit förtjust i dramafilmer där man får anledning att gråta mycket och länge utan att behöva ljuga och säga att man har ögonallergi.
Johnny Cash- the one and only
Jag envisades med att skriva titeln på engelska, eftersom det inte finns någon bättre beskrivning av mannen, myten, legenden; Johnny Cash.
Han var mannen som hittade sitt sound enbart för att han inte kunde spela bättre.
Han var mannen som valde att gå klädd i svart eftersom han kanske var på väg till en begravning.
Han var mannen som blev en av de största inom country och turnerade med storheter som Jerry Lee Lewis, Elvis Presley och Carl Perkins.
Han var mannen som var ute efter den märkliga meriten det innebar att sitta i fängelse för att han ville ha en tuffare stämpel, och även om han arresterades sju gånger för olika förseelser (bland annat för droginnehav) satt han bara bakom lås och bom över en natt.
Johnny Cash var oerhört produktiv under hela fem decennier (!) och hämtade inspiration till hans texter ur sitt ständigt religiösa sökande och från hans skakiga privatliv som tragiskt nog kombinerades med familjeliv, droger och turneér. Låtar som Folsom prison blues, A boy named Sue, Walk the line och I fought the law har flitigt spelats i radiostationer världen över. Mina favoriter är Jackson, It aint me babe, I got stripes, Get the rythm och självklart Ring of fire.
Under hela hans liv var han förälskad i countrysångerskan June Carter och de gifte sig till slut år 1968 efter att de båda gått igenom svåra skilsmässor och fick en son två år senare, John Carter Cash som för övrigt är medproducent i den Oscarsbelönade filmen Walk the line (2005).
June Carter och Johnny Cash var oskiljaktiga ända in i döden, June dog i maj 2003 och fyra månader senare återförenades de två.
Love is a burning thing.
"Hello, I´m Johnny Cash..."
Han var mannen som hittade sitt sound enbart för att han inte kunde spela bättre.
Han var mannen som valde att gå klädd i svart eftersom han kanske var på väg till en begravning.
Han var mannen som blev en av de största inom country och turnerade med storheter som Jerry Lee Lewis, Elvis Presley och Carl Perkins.
Han var mannen som var ute efter den märkliga meriten det innebar att sitta i fängelse för att han ville ha en tuffare stämpel, och även om han arresterades sju gånger för olika förseelser (bland annat för droginnehav) satt han bara bakom lås och bom över en natt.
Johnny Cash var oerhört produktiv under hela fem decennier (!) och hämtade inspiration till hans texter ur sitt ständigt religiösa sökande och från hans skakiga privatliv som tragiskt nog kombinerades med familjeliv, droger och turneér. Låtar som Folsom prison blues, A boy named Sue, Walk the line och I fought the law har flitigt spelats i radiostationer världen över. Mina favoriter är Jackson, It aint me babe, I got stripes, Get the rythm och självklart Ring of fire.
Under hela hans liv var han förälskad i countrysångerskan June Carter och de gifte sig till slut år 1968 efter att de båda gått igenom svåra skilsmässor och fick en son två år senare, John Carter Cash som för övrigt är medproducent i den Oscarsbelönade filmen Walk the line (2005).
June Carter och Johnny Cash var oskiljaktiga ända in i döden, June dog i maj 2003 och fyra månader senare återförenades de två.
Love is a burning thing.
"Hello, I´m Johnny Cash..."
Män kör sämre
Män kör sämre enligt Aftonbladets text-TV.
Hittills i år har 300 personer blivit av med körkortet i Jämtlands och Västernorrlands län på grund av mer eller mindre allvarliga trafikförseelser, nära 90 procent är män.
Jag skrattar hela vägen ut till min cab i garaget.
Fast skämt åsido, jag tror framförallt att anledningen till att de flesta är män beror på att det flest är män som kör bil och är yrkeschaufförer. Jag vet också att många killar i min ålder som kör bil tar mer risker ute i trafiken, det ligger väl i deras natur att de ska vara så tuffa och riskera både sitt eget och sina medpassagerares liv.
Hittills i år har 300 personer blivit av med körkortet i Jämtlands och Västernorrlands län på grund av mer eller mindre allvarliga trafikförseelser, nära 90 procent är män.
Jag skrattar hela vägen ut till min cab i garaget.
Fast skämt åsido, jag tror framförallt att anledningen till att de flesta är män beror på att det flest är män som kör bil och är yrkeschaufförer. Jag vet också att många killar i min ålder som kör bil tar mer risker ute i trafiken, det ligger väl i deras natur att de ska vara så tuffa och riskera både sitt eget och sina medpassagerares liv.
Jag kör bättre än killar. Jäklar vad bra jag är!
Shopping till bristningsgränsen
Idag har jag gjort slut på varenda krona som jag fick när jag fyllde år. Och jag ska åka till Göteborg nästa helg. Lyckat! Fast jag är riktigt nöjd med mina inköp, och ångesten har inte hunnit smyga sig på- än.
Det blev följande:
* 1 par Replay-jeans på rea 599 kronor.
* 1 lantligt linne från Vila för 200 riksdaler.
* 1 gult BH-linne från MQ för halva priset, 99 kronor.
* 1 diadem i guld från Kicks, endast 30 kronor (som du kan se på mig längre ner).
* 1 dödskallehalsband i guld från Ur&Penn, 50 kronor.
* 2 par söta undies i svart och vit spets från Gina Tricot, 49 kronor/styck.
Jag med mitt söta diadem och mitt coola dödskallehalsband.
Krigets Libanon
Efter de framgångsrika komedierna; "Jalla! Jalla!" och "Kopps" kommer nu "Zozo", en betydligt mer dramatisk och emotionell laddad historia; dock berättad med Jose Fares sinne för humor och visuella stil".
Igår kväll såg jag på filmen Zozo (2005) som jag fick av Thomas i födelsedagspresent. En underbar film med duktiga skådespelare, 14-årige Imad Creidi är ett fynd i huvudrollen som den unge Zozo .
Filmen handlar om pojken Zozo som växer upp i Beirut i Libanon. Trots det pågående inbördeskriget lever han ett till synes normalt liv med skola och kompisar. En dag inträffar dock den ödesdrigra katastrofen och Zozo skiljs från sin familj. Hans enda utväg är att försöka ta sig till Sverige – ett för honom helt okänt land.
Jag blir imponerad av Josef Fares fantastiska bildspråk, ibland tystnar filmmusiken och det enda som hörs är det naturliga ljudet av en liten kyckling som Zozo hittar mitt i krigets Libanon. De två blir som en livlina till varandra. Och jag vet att jag är blödig, men jag kan inte hantera djur i filmer, att se en liten hjälplös kyckling mitt bland bomber och granater får mig att gråta mer än att se en skådespelare låtsas kämpa för sitt liv. Kycklingen är dock inte bara liten och hjälplös, han säger till Zozo att åka till Sverige utan honom. I Libanon kan han dricka öl och festa, dessutom är det varmt här. Så de skiljs åt och Zozo lyckas ta sig ensam till Sverige och träffar äntligen sina farföräldrar som redan bor där.
Det är enorma skillnader mellan Sverige och Libanon. Jag förstår att vi svenskar har svårt att hantera krigsoffer, man kan inte ens i sin fantasi försöka sätta sig in i hur det verkligen är.
Zozo blir slagen i skolan av de äldre killarna för att han ifrågasätter allt, och Zozos farfar blir rasande och säger till Zozo att "Ta ingen skit, nästa gång de slår dig, slå tillbaka". Här i Sverige har vi ett lugnare humör, vi lär våra barn att man inte ska slåss (kanske därför det aldrig varit inbördeskrig i Sverige?).
Framförallt är Jose Fares "Zozo" en film som berör och engagerar och jag tycker den borde visas för alla barn i mellan- och högstadiet så att de får en inblick hur det kan se ut när ett barn kommer till ett okänt land med endast krigshärjade minnen i bagaget.
En enastående filmupplevelse, se den redan idag.
Igår kväll såg jag på filmen Zozo (2005) som jag fick av Thomas i födelsedagspresent. En underbar film med duktiga skådespelare, 14-årige Imad Creidi är ett fynd i huvudrollen som den unge Zozo .
Filmen handlar om pojken Zozo som växer upp i Beirut i Libanon. Trots det pågående inbördeskriget lever han ett till synes normalt liv med skola och kompisar. En dag inträffar dock den ödesdrigra katastrofen och Zozo skiljs från sin familj. Hans enda utväg är att försöka ta sig till Sverige – ett för honom helt okänt land.
Jag blir imponerad av Josef Fares fantastiska bildspråk, ibland tystnar filmmusiken och det enda som hörs är det naturliga ljudet av en liten kyckling som Zozo hittar mitt i krigets Libanon. De två blir som en livlina till varandra. Och jag vet att jag är blödig, men jag kan inte hantera djur i filmer, att se en liten hjälplös kyckling mitt bland bomber och granater får mig att gråta mer än att se en skådespelare låtsas kämpa för sitt liv. Kycklingen är dock inte bara liten och hjälplös, han säger till Zozo att åka till Sverige utan honom. I Libanon kan han dricka öl och festa, dessutom är det varmt här. Så de skiljs åt och Zozo lyckas ta sig ensam till Sverige och träffar äntligen sina farföräldrar som redan bor där.
Det är enorma skillnader mellan Sverige och Libanon. Jag förstår att vi svenskar har svårt att hantera krigsoffer, man kan inte ens i sin fantasi försöka sätta sig in i hur det verkligen är.
Zozo blir slagen i skolan av de äldre killarna för att han ifrågasätter allt, och Zozos farfar blir rasande och säger till Zozo att "Ta ingen skit, nästa gång de slår dig, slå tillbaka". Här i Sverige har vi ett lugnare humör, vi lär våra barn att man inte ska slåss (kanske därför det aldrig varit inbördeskrig i Sverige?).
Framförallt är Jose Fares "Zozo" en film som berör och engagerar och jag tycker den borde visas för alla barn i mellan- och högstadiet så att de får en inblick hur det kan se ut när ett barn kommer till ett okänt land med endast krigshärjade minnen i bagaget.
En enastående filmupplevelse, se den redan idag.
Göteborg
Jag och Johanna har under en tid försökt planera in en Stockholmsresa, men nästa helg ska Maria och hennes Thomas åka till Götet, och då frågade hon om vi hade lust att hänga på. Och vem tackar nej till att åka till Sveriges vackraste storstad? Det är ju fy skam att inte Göteborg är Sveriges huvudstad, det finns bara fördelar; dialekten, människorna, shoppingen och havet i närheten. Fast självklart har Stockholm sina fördelar också, jag kommer bara inte på några just nu.
Jag hoppas verkligen det blir av, jag är så sugen på att göra slut på mina födelsedagspengar på nya kläder och gå på Liseberg.
Jag hoppas verkligen det blir av, jag är så sugen på att göra slut på mina födelsedagspengar på nya kläder och gå på Liseberg.
Född den 20 juli
Jag tror inte att det är bra för min hälsa att jag älskar Thomas så mycket som jag gör. Jag blir förtvivlad, ja, rentav gråtfärdig varje gång han åker härifrån. Hur kommer det egentligen fungera när det blir ett avstånd på tjugotvå mil? Inga negativa tankar nu, det är trots allt min födelsedag. Jag blev förvånad över presenterna jag fick av Thomas. Jag önskade mig inget särskilt, men tydligen känner han mig bättre än jag själv, så jag fick ändå saker jag ville ha. Bland annat Magdalena Graafs självbiografiska bok "Det ska bli ett sant nöje att döda dig", och dataspelet RollerCoaster och Zoo Tycoon i en härlig blandning. Ja, jag vet att man kan tro att jag fyller 11 istället för 19 år, men jag är helt såld på dom spelen. De är nästan mer underhållande än Sims2, eller de är förresten mer underhållande, för man kan bygga mycket mer, och det är ju det som är roligast! Sen fick jag Fares-filmen Zozo som kommer bra till pass nu när det är krig i Libanon och dåligt väder. Jag hoppas ni uppfattar ironin. Av Thomas föräldrar fick jag den nya Puma-parfymen som jag suktat efter i evigheter och två vackra blomkrukor med rosa rosor. Jag har världens bästa svärföräldrar. Och de har världens bästa son. Som är världens bästa pojkvän.
Jag fick pengar, köksgrejer och blommor av mormor, morfar och company. De flesta släktingar är på semester, så jag lär bli uppvaktad flera dagar. Inte mig emot. *skratt*
Nu väntar jag på att mamma och Fia ska komma hem med pizza, sen ska jag mysa framför underbara Walk the line och sucka drömskt åt Reese Witherspoons förtjusande klänningar.
Jag fick pengar, köksgrejer och blommor av mormor, morfar och company. De flesta släktingar är på semester, så jag lär bli uppvaktad flera dagar. Inte mig emot. *skratt*
Nu väntar jag på att mamma och Fia ska komma hem med pizza, sen ska jag mysa framför underbara Walk the line och sucka drömskt åt Reese Witherspoons förtjusande klänningar.
Mitt sista tonår
  |
| Idag börjar mitt sista tonår. 19 år. Ingen större skillnad mot att fylla 18. Jag har samma rättigheter som när jag blev myndig, fast jag får gå på S2 nu (som om det hindrat mig förut..?). Igår var jag, Theres och Johanna och förfestade hemma hos mig innan vi begav oss till stan och krogen för att fira mitt sista tonår. Det blev up and down the river och Johanna som först var mest påverkad blev slagen rejält av mig och Theres. En nackdel/fördel är att om man fyller år blir man bjuden på väldigt mycket alkohol, i mitt fall för mycket. Jag mådde rätt illa där ett tag och stoppade fingrarna i halsen, men till skillnad mot andra sopor så åkte jag inte hem utan jag är alltid fit for fight och röjde som fan på dansgolvet efteråt. Och det var första gången som jag inte blev kallad för "Tjejen som pussade Darin". Annars får jag dras med det varje gång jag är ute i Borlänge. Istället fick jag en hel del kommentarer om min rumpa. "Jag har tittat på din rumpa hela kvällen, den är så het". Och "Med din rumpa kan du få vem som helst". Ehh, jo, tack, jag vet. Sen blev jag erbjuden en trekant, mitt svar på detta var: "Men snälla, jag sitter faktiskt och äter". Allvarligt, den killen som erbjöd mig detta har världens största ego och tror att han är bäst i sängen, vilket han kanske är, men jag vill inte testa. Det finns inget som är mer avtändande än en kille som skryter hur grym han är i sängen. Var är spypåsen? Hursomhelst kan man sammanfatta kvällen med ordet roligt. Jag och Johanna sjöng karaoke med två hårdrockskillar. Final countdown med Europe. Jag har alltid haft en rätt så normal sångröst och sjungit solo flera gånger i kyrkan och på min morbrors bröllop, men när jag dricker alkohol blir plötsligt min annars rätt så trevliga sångröst inte alls lika trevlig. Å andra sidan kan jag ju skylla på att man inte kan sjunga Final countdown med Cajsa-Stina Åkerström-röst. Då är det bättre att vråla och hoppa och headbanga, vi fick i alla fall mest respons från publiken som hoppade lika mycket som vi fyra på scen. Fast det räckte tydligen inte för vår hårda jury, vi kom sist. Sopsist. Det är alltid regn på min och Foppas födelsedag. Det är fint och varmt väder dagarna innan och dagarna efter, men just den 20 juli är det regn. Fast jag fick underbara Walk the line på dvd av min lillebror, så då kan jag med gott samvete lägga mig i soffan och titta på den idag. Jag blev väckt i förmiddags med frukost på sängen, och Texas blev sugen på att ta min kaka och vek inte undan med blicken. Självklart fick han halva. Av mamma, Niklas och bebben fick jag den fortsatta serien på de lila tallrikarna och lilatonade glasen som min farbror och hans familj gav mig i studentpresent, det är så läckert. Och dyrt. Inget man har ekonomi till att köpa själv, men det är tur att man fyller år ibland. Sisodär en gång per år. Nu ska jag äta cheesecake med släkt och vänner. Och solen skiner nu. Fantastiskt. |
Utgång
Ikväll är det utgång med tjejerna för att fira mitt sista tonår. Jag fyller 19 år imorgon. Det är riktigt gammalt. Snart 20 för fan, sen är det raka vägen mot graven. Jag kan stanna vid 23 år. Fast å andra sidan skulle det vara mysigt att bli en sådan där gammal rocktant som går på festivaler och bjuder på bullar. Men först ska jag fylla 19 och supa skallen av mig. Ciderflaskorna ligger på kylning och vädret är varmt, det blir nog en bra kväll det här. Jag ska beställa rosa pantern och sex on the beach, det får mig att tänka på alla heta sommarnätter jag upplevt utomlands.
Nattbad
Jag ska snart bada. Fast inte nattbada i en sommarvarm sjö, vilket hade varit så mysigt med rätt sällskap. Nej, istället ska jag fylla badkaret med hett vatten och med skum upp till kanten och mysa för mig själv. Jag ska göra en inpackning och lägga en ansiktsmask och bara rå om mig själv. Det är lite sent, men jag ska inte upp tidigt imorgon och jobba som mina vänner. Jag har det bättre på alla sätt och kan ligga kvar i min dubbelsäng och njuta av att vara ledig. Vilket underbart liv jag har!
Det nya kapitlet
| Nu är det mindre än en månad kvar tills det nya kapitlet i mitt liv inleds. Jag har inte känt efter riktigt ordentligt än, men jag känner mig både upprymd, glad, liten och osäker på allt nytt jag kommer ställas inför. Jag flyttar hemifrån före än jag själv hade räknat med. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara hemma ett år, ta det lugnt, slösa alla pengar på resor och ta några ströjobb, men jag är för rastlös för att vara hemma någon längre stund och inte ha något vettigt att göra. Och sen har flera av mina vänner inte slutat gymnasiet än och kan inte resa förrän tidigast nästa år. Min och Johannas Kroatienresa försvann i samband med att min utbildning börjar så tidigt, den 15 augusti, den enda veckan som Johanna var ledig från jobbet. Sånt är livet, vi får resa i vinter eller till våren. Jag kommer i alla fall resa utomlands med skolan, en reportageresa, vart vet jag inte än, det beslutar vi om sen tillsammans. Jag kommer lägga min röst på något land i Afrika, den saken är klar. Det är mycket jag vill hinna med innan jag flyttar. Jag har redan skrivit en lista på saker jag ska göra, bland annat åka till Stockholm och hälsa på Carina, festa med alla vänner en sista gång (vi börjar på onsdag kväll, eftersom jag fyller 19 år på torsdag). Jag börjar bli gammal, det är tragiskt och inget jag har bett om. Jag vill alltid känna den bekymmerslösa barndomen. I alla fall ett litet tag till. Men utbildning, jobb, räkningar, hus, villa, vovve, ungar och en duglig man är livet för mig. Och för de flesta andra. Det är skrämmande. Jag har också börjat skriva en packningslista, det kändes mer bittert än spännande. Jag hade bara Thomas i mina tankar. Vi har varit tillsammans i snart tre och ett halvt år, och jag vet hur mycket vi älskar varandra och jag ser i hans ögon hur kär han är i mig, men jag kan ändå inte låta bli att tänka "Tänk om..". Det gör mig galen. Jag blir så trött på alla som frågar hur vi ska göra med vårt förhållande nu när jag flyttar, men egentligen blir det ingen större skillnad. Han har sin fotboll, jag har mina studier på vardagarna och så träffas vi på helgerna, precis som vi gör nu. Men alla människors ifrågasättande och nyfikenhet får mig att tvivla. Men om vi har klarat det så här långt, borde det väl fungera nu också? För mig finns ingen annan, och det kommer aldrig någonsin vara någon annan som kan ta Thomas plats. Han är min, och jag är hans, och så kommer det förbli. I all evighet. |
    |
Otillåten reklam
Lindex reklam för trosor har diskuterats flitigt i media de senaste veckorna. Slogan lyder "We love bottoms". Fast det är inte deras söta trosor som fått så mycket publicitet utan de rumpor som trosorna sitter på. Variationen är osynlig; alla rumpor råkar vara snygga. Detta har kritiserats, Aftonbladet gjorde en egen bildkavalkad med inte fullt så snygga rumpor i underkläder. Och jag undrar återigen varför man skall diskriminera de som anses vara vackrare än andra? För tänk om det skulle vara motsatsen, då skulle man ju rentav få en stämning på halsen. Ärligt talat vill jag hellre se retuscherade snygga rumpor på stora reklamskyltar i stan än gropiga cellulitrumpor. Skjut mig för mina åsikter om ni vill, men jag förstår inte varför man skall vila sina ögon på något som är fult när man kan välja något som är vackert?
Jag har faktiskt en lika het rumpa som de i Sloggi-reklamen och min är inte retuscherad, så skjut mig igen för mitt goda självförtroende..!
Tillåten reklam.
Otillåten reklam.
We love bottoms!
Barndomsåren
Ville du ha ett annat namn som barn? Vilket?
Jag har alltid varit nöjd med Angelica, men jag hade nog valt något ovanligt som Summer eller Jocelyn.
Vilken var första skivan du köpte?
Ingen aning, måste ha varit någon Absloute music-skiva.
Vad hette din första fröken i skolan?
Britt-Marie.
Vad hette din allra första kärlek?
Mattias.
Höll du på med någon sport eller annan fritidsaktivitet?
Ingenting annat än den lokala simskolan, ni kan nog gissa gissa att jag mest satt hemma och skrev sagor..!
Vilka två av de följande orden passar ditt barndomsjag bäst; tuff, missförstådd, snäll, pluggis, lat, blyg, söt, klumpig, smörig, extrem, svår, sprallig, aktiv, korkad, rädd, poppis?
Sprallig och poppis.
Vilka idoler satt/sitter uppklistrade på väggarna i ditt tonårsrum?
Jag har alltid varit nöjd med Angelica, men jag hade nog valt något ovanligt som Summer eller Jocelyn.
Vilken var första skivan du köpte?
Ingen aning, måste ha varit någon Absloute music-skiva.
Vad hette din första fröken i skolan?
Britt-Marie.
Vad hette din allra första kärlek?
Mattias.
Höll du på med någon sport eller annan fritidsaktivitet?
Ingenting annat än den lokala simskolan, ni kan nog gissa gissa att jag mest satt hemma och skrev sagor..!
Vilka två av de följande orden passar ditt barndomsjag bäst; tuff, missförstådd, snäll, pluggis, lat, blyg, söt, klumpig, smörig, extrem, svår, sprallig, aktiv, korkad, rädd, poppis?
Sprallig och poppis.
Vilka idoler satt/sitter uppklistrade på väggarna i ditt tonårsrum?
Oj, typ alla posters som man fick med i tidningen Poster; 5ive, BSB, Hanson, ja, allt utom Spice Girls i princip.
Vem från din barndom skulle du vilja träffa igen?
Jag bor i världens minsta håla, så alla bor kvar eller i närheten.
Pirates of the Caribbean 2
"So.. where is my ship?"
Sjörövar-Fabbe, släng dig i väggen, för här kommer kapten Jack Sparrow!
Som ni kanske kan förutspå så var jag och min pojkvän nyss och såg den efterlängtade tvåan i trilogin (?) om den spektakuläre kapten Jack Sparrow som spelas av en av mina favoritskådespelare Johnny Depp och hans besättning som består av Orlando Bloom, Kiera Knightley med flera. Och den som älskade ettan blir inte besviken. Tvåan är faktiskt bättre, man skrattar så mycket att man får magknip, men den är också skrämmande, jag hoppade till flera gånger där jag satt i biostolen.
Jag vet att slutet i filmen fått kritik i pressen, men jag älskar sådana slut som gör att man knappt kan leva förrän man fått svar på alla frågor som surrar i ens huvud. Så mina vänner, ni får vänta som alla andra till sommaren 2007 och den tredje och sista(?) delen visas. Pirates of the Caribbean 2- Dead man´s chest är en film med många höjdpunkter och den som avgudar Jack Sparrow kommer avguda honom ännu mer, för han blir inte mindre självisk om jag säger så.. och det är ju det som vi älskar hos honom, don´t we?
Sjörövar-Fabbe, släng dig i väggen, för här kommer kapten Jack Sparrow!
Som ni kanske kan förutspå så var jag och min pojkvän nyss och såg den efterlängtade tvåan i trilogin (?) om den spektakuläre kapten Jack Sparrow som spelas av en av mina favoritskådespelare Johnny Depp och hans besättning som består av Orlando Bloom, Kiera Knightley med flera. Och den som älskade ettan blir inte besviken. Tvåan är faktiskt bättre, man skrattar så mycket att man får magknip, men den är också skrämmande, jag hoppade till flera gånger där jag satt i biostolen.
Jag vet att slutet i filmen fått kritik i pressen, men jag älskar sådana slut som gör att man knappt kan leva förrän man fått svar på alla frågor som surrar i ens huvud. Så mina vänner, ni får vänta som alla andra till sommaren 2007 och den tredje och sista(?) delen visas. Pirates of the Caribbean 2- Dead man´s chest är en film med många höjdpunkter och den som avgudar Jack Sparrow kommer avguda honom ännu mer, för han blir inte mindre självisk om jag säger så.. och det är ju det som vi älskar hos honom, don´t we?
Sanningen gör ont
Ibland är det bättre att leva i en lögn, fråga bara den här apan.
http://www.flurl.com/item/Skrmd_apa_u_158449
http://www.flurl.com/item/Skrmd_apa_u_158449
15 bästa filmerna
Jag och Johanna satt nyss och såg en av alla mina tusen favoritfilmer- Oh brother where art thou med George Clooney i spetsen. Och jag skrattar så mycket varje gång jag ser den, speciellt åt karaktärernas speciella sydstatsdialekt. En underbar Coen-film som kan ses om och om igen.
I brist på annat kommer här en lista med mina absoluta favoritfilmer, ni får tycka likadant, men det är roligare om ni tycker att min filmsmak suger, så kommentera gärna. :)
The Rock.
Braveheart.
Seven.
Saw I.
Saw II.
Borta med vinden.
Dimmornas bro.
De omutbara.
Shrek.
Walk the line.
Titanic.
Lejonkungen.
Tarzan.
American History X.
Björnbröder.
Omvänt oralsex
Om jag inte pluggade till journalist skulle jag med all säkerhet utbilda mig till sexrådgivare.
Igår såg jag ett reprisavsnitt av Sex and The City. Samantha hade problem med sin nye kille. Han var het, sexig och en hingst i sängen, en riktig fullträff kan tyckas! Men hans sperma smakade mysko, typ klorin och sparris. Yummie. Hon serverade honom äckliga drinkar och konstig mat för att få hans sperma att smaka bättre, men misslyckades gång på gång. Samantha vände sig till sina väninnor för att få råd och sa en sak som jag reflekterat över:
"Tror ni att killar skulle göra det om det var omvänt? Att vi tjejer sprutade sperma i deras munnar?".
En viktig fråga faktiskt. För allvarligt, hur många killar skulle ta sin flickväns sperma i munnen om den smakade/luktade lika som killarnas? Inte någon överhuvudtaget skulle jag tro. Vad det beror på vet jag inte, killar kanske är smartare och vill inte svälja eller smaka på någonting som kommer ur samma hål som urin.
Min slutsats (sats!) är dock att tjejer, sug av era killar och ta det i munnen om ni vill, men svälj det för guds skull inte, det är hur många kalorier som helst!
Igår såg jag ett reprisavsnitt av Sex and The City. Samantha hade problem med sin nye kille. Han var het, sexig och en hingst i sängen, en riktig fullträff kan tyckas! Men hans sperma smakade mysko, typ klorin och sparris. Yummie. Hon serverade honom äckliga drinkar och konstig mat för att få hans sperma att smaka bättre, men misslyckades gång på gång. Samantha vände sig till sina väninnor för att få råd och sa en sak som jag reflekterat över:
"Tror ni att killar skulle göra det om det var omvänt? Att vi tjejer sprutade sperma i deras munnar?".
En viktig fråga faktiskt. För allvarligt, hur många killar skulle ta sin flickväns sperma i munnen om den smakade/luktade lika som killarnas? Inte någon överhuvudtaget skulle jag tro. Vad det beror på vet jag inte, killar kanske är smartare och vill inte svälja eller smaka på någonting som kommer ur samma hål som urin.
Min slutsats (sats!) är dock att tjejer, sug av era killar och ta det i munnen om ni vill, men svälj det för guds skull inte, det är hur många kalorier som helst!
Shoppingfynd
Jag kom nyss hem från Borlänges obefintliga centrum. Fast trots att de flesta butiker flyttat till Kupolen så hittade jag ändå en hel del, bland annat en jättefin virkad Panos-bikini i korall som från början kostade 600 men som jag köpte för 299 kronor. Lovely. Jag ska nog bada med Thomas ikväll, han kommer inte kunna slita blicken från min snygga bikini.
Sen hittade jag en dyr liten minikjol som faktiskt ser ut som en Rock&Republic-kjol, den har två paljett kronor på bakfickorna. Jag har alltid velat haft en Rock&Republic-kjol (eller jeans), men de går loss på sisodär 6000 kronor, och de pengarna lägger jag hellre på en utlandsresa. Men nu har jag åtminstone en kjol som liknar Victoria Beckhams undersköna kjolar, så jag är nöjd. Fast när jag fått min första riktigt feta lön ska jag köpa ett par Rock&Republic jeans, men då måste jag väga mindre än vad jag gör nu. Alla som har sett Victoria Beckham på bild vet vad jag talar om.
Auschwitz
På 4:an kan man nu titta på den brittiska dokumentärserien om förintelselägret Auschwitz.
Jag blir alltid lika tårögd när den förfärliga historien tas upp på nytt, men det är en tragedi vi inte får glömma. Det kan hända igen om vi låter våra fördomar styra våra handlingar. Och om vi förblir passiva.
Alla passiva är medskyldiga till det som sker.
Alla passiva var medskyldiga.
Alla passiva är alltid medskyldiga.
"Dödar man en människa, kallas det mord. Dödar man tillräckligt många, kallas det världshistoria..." skrev Hitler i sin ökända Mein Kampf.
Den 30 januari 1939 säger Hitler i ett radiotal till det tyska folket:
"Blir andra världskriget ett faktum, kommer det att innebära det judiska folkets död".
Andra världskriget blev ett faktum och förintelsen blev ett faktum. Hitler lyckades utrota över sex miljoner judar. Sex miljoner! I Sverige levde det runt sex miljoner människor på 1950-talet. Det är avskyvärt, och ännu mer avskyvärt att Hitler fick den publicitet han var ute efter. Han blev världshistorisk, men för de flesta är och förblir han bara ett ansikte åt ren och skär ondska.
Ondskan har ett ansikte.
Det finns bara en ras- människan!
Det finns bara en religion- kärleken!
Det finns bara en värld- eller ingen värld alls!
Fakta: Sioma Zubicky "Med förintelsen i bagaget".
Jag blir alltid lika tårögd när den förfärliga historien tas upp på nytt, men det är en tragedi vi inte får glömma. Det kan hända igen om vi låter våra fördomar styra våra handlingar. Och om vi förblir passiva.
Alla passiva är medskyldiga till det som sker.
Alla passiva var medskyldiga.
Alla passiva är alltid medskyldiga.
"Dödar man en människa, kallas det mord. Dödar man tillräckligt många, kallas det världshistoria..." skrev Hitler i sin ökända Mein Kampf.
Den 30 januari 1939 säger Hitler i ett radiotal till det tyska folket:
"Blir andra världskriget ett faktum, kommer det att innebära det judiska folkets död".
Andra världskriget blev ett faktum och förintelsen blev ett faktum. Hitler lyckades utrota över sex miljoner judar. Sex miljoner! I Sverige levde det runt sex miljoner människor på 1950-talet. Det är avskyvärt, och ännu mer avskyvärt att Hitler fick den publicitet han var ute efter. Han blev världshistorisk, men för de flesta är och förblir han bara ett ansikte åt ren och skär ondska.
Ondskan har ett ansikte.
Det finns bara en ras- människan!
Det finns bara en religion- kärleken!
Det finns bara en värld- eller ingen värld alls!
Fakta: Sioma Zubicky "Med förintelsen i bagaget".
Världens starkaste björn
Jag varnar känsliga läsare, bilderna nedanför kan för många uppfattas som skrämmande och obehagliga.
Den här mannen sov i godan ro i sitt tält och väcktes av en ursinnig isbjörn som ville leka- eller döda. Fast världens starkaste björn besegrades av världens smartaste djur. Människan.
Han lyckades skjuta ihjäl björnen och överlevde med nöd och näppe, men kommer för alltid vara ärrad, både kroppsligt och mentalt. 
Roligt
Zidane bär ingen skuld
Foto: Aftonbladet
Zinedine Zidane gick med tunga steg ner till omklädningsrummet efter att domaren visat rött kort i förlängningen och satt ensam med svaret en hel fotbollsnation skulle vilja höra. Vad sa Materazzi som fick droppen att rinna över för den vanligtvis förespråkande fair play-spelaren?
Frankrike är dock överens om att kärleken till Zizou består. Han är landets bäste spelare genom tiderna och har avgjort både VM- och Champions League-finaler och tre gånger valts till världens bästa fotbollsspelare. Dessutom var han bäst i VM enligt mig, och det är därför det är så tragiskt att hans karriär fick ett så snöpligt slut. Jag vill dock påpeka att jag på inga sätt försvarar Zidanes agerande, det var en klockren utvisning och jag tycker att man borde ta sig i kragen när det är VM-final, man är faktiskt ett lag och man presterar tillsammans. Fast det är ändå synd när något sådant här händer.
Italien vann hursomhelst på straffar och det är förjävligt att en VM-final skall avgöras på det sättet, men det är ju bättre än att singla slant i varje fall.
Foto: AFP
Peace and Love
    |
| Peace and Love-festivalen är över för det här året och alla tidigare publikrekord är återigen slagna. Personligen anser jag att festivalen blivit för stor, man ser aldrig sina vänner i vimlet längre och halva tiden går åt till att leta efter dem. Det suger dessutom att det är en stadsfestival, även om det är nära till pizzeriorna och bankomaten. Men det är snuskigt. Äckliga killar kissar precis överallt, och det kanske är okej om man är på ett stort grönområde vid någon liten håla som Hultsfred, men inte i en stad, det är i alla fall tur att Borlänge inte har något centrum längre, för jag skulle då inte vilja gå på gatorna med mina Jimmy Choo-skor. (Nej, jag har inga Jimmy Choo, men däremot ett par väl valda Reebok-skor med rosa snören). Årets roligaste piss-grej hände i alla fall i Humleparken igår. En kille stod och kissade in i en buske och plötsligt hörs ett skrik, då var det en tjej som satt inne i busken och kissade och blev bokstavligen pissad på. Jag älskar när det händer andra. Jag älskar festivaler, men jag är benägen att hålla med mitt sällskap om att festivalmänniskor är de vidrigaste människorna som finns, den ena mer utspökad än den andra. Och de kissar och spyr i en vidrig kompott. Det är så att man skäms. Man skäms. Största artisterna jag såg: Thåström var mäktigast. En underbar känsla att stå i vimlet framför rebellen från Ebba Grön-tiden och höra hans raspiga röst sjunga Fan, fan, fan. Men jag saknade Ingen neråtsång. Lisa Miskovsky är underbar. Jag fullkomligen älskar hennes norrländska sätt att dissa Stockholm! Vad mer kan man säga? En vacker röst som sjunger trallvänliga låtar. Jag blev däremot besviken på Lady Stardust, men Driving one of your cars var härlig. Dessutom är hon grym på snowboard. Killarnas dröm helt enkelt. Och min. Lena Philpsson är en het 40-taggare och en grym entertainer, men hon har definitivt inte Sveriges bästa röst och verkligen inte den bästa låtskrivaren. Han jobbar i affär, jo, men den är ju bra. Inte. Orup, lägg ner. Bodies Wihtout Organs hade fler låtar än jag trodde, men de går i samma stil, så egentligen är det bara en låt som spelas. I en timme. Usch. The Sounds gjorde ingen av deras fans besviken, men jag är inget fan. Och blev besviken. The Cardigans gjorde inget utöver det vanliga. Och jag blev uttråkad. Nina Persson är kall. Håkan Hellström vann publikens hjärtan med sin falsksjungande göteborgska och jag diggar verkligen hans gamla låtar, som En vän med en bil och Ramlar. Och jag blev förvånad, han har ju riktigt många gamla hitar i bagaget. Hardcore Superstar gjorde en grym spelning. Bättre betyg än så kan man inte få. Artisterna jag dissade: Allvarligt, vem hade hört talas om Patti Smith innan Peace&Love? Hon är bara en 60-årig gammal flata från USA som typ var första bruden som spelade punk. Men största stjärnan på festivalen? Ehh, okej. Mando Diao. Det finns en orsak till varför de är populära i Tyskland. Ja, just det, jag skrev Tyskland. Laleh är skön att lyssna på, men hon är väldigt tråkig på scen. Jag missade Lisa Ekdahl, Caesars och Teddbears STHLM, det var trist. Men jag fick åtminstone se Thåström. Det slog allt. |
Underbarn
http://www.artakiane.com/home.htm
Jag är djupt imponerad.
Jag lyckades
 |
| Jag trodde det var kört med tanke på hur svåra proven var, men min skrivande förmåga räddade mig än en gång och jag stod som reserv fram till idag. NU ÄR JAG ANTAGEN PÅ JOURNALISTLINJEN I MOLKOM!!! Jag måste erkänna att jag har ett grymt flyt. Ingenting kan förstöra den här dagen och ingen kan bräcka mitt leende. |
Sommaren 2006 slår allt
Jag måste vara skvatt galen. Jag ställde klockan på kvart över fem i morse för att powerwalka en timme. Sen när jag var klar gick jag en timme till med Texas. Då kändes det som att jag gick i sömnen, så trött var jag! Men det var mysigt- och varmt att vara ute och gå tidigt på morgonkvisten. Jag kände dofter som man annars bara har en tendens att lukta sig till när man befinner sig utomlands. Alla sorters blommor som lämnade ifrån sig en mysig doft, en lätt avgasodör och klädstrecken på gårdarna som luktade tvättmedel. Jag älskar sommaren i Sverige, speciellt den här sommaren som uppfyllt alla mina förväntningar. Jag ska strax ut och sola och läsa min nya bok "Djävulen bär Prada", en helt okej bok även om den är lite seg. Jag gissar att filmen som kommer i höst är mycket bättre, speciellt eftersom Anne Hathaway (känd från "En prinessas dagbok") spelar huvudrollen, hon är ju jäkligt bra på att spela hysterisk och göra bort sig. Det blir nog en underhållande film. Annars längtar jag mest till två saker nu: Peace and Love som börjar redan ikväll och fortsätter fram till söndag morgon och premiären av "Pirates of the Caribbean 2" (Johnny Depp)!.
Artistansvarig
    | ||
|