Paradiset
I think I've died and gone to heaven ar en fras som beskriver Zanzibar exakt. Det har ar jordens vackraste plats, den slar alla thailandska oar med hastlangder. Jag vill aldrig aka hem. Jag har snorklat och hittat Nemo, sett varldens storsta skoldpaddor och i helgen ska jag simma med delfiner. Ja, jag kunde haft det samre.
Dar-es-salaam
Det var ovant att hora ljudet av bilar utanfor fonstret. Inget jag varit van med de senaste veckorna, da har jag bara lyssnat till syrsor som spelar natterna igenom. Jag sov inte sarskilt bra, det var en mygga som surrade runt mitt huvud och jag trodde den hade malaria sa darfor sov jag med tacket over huvudet och fick knappt luft. Ja, jag ar annorlunda jag vet. Klockan ar kvart over nio pa morgonen, vi ska strax aka buss till Dar-es-salaam, en resa pa 60 mil. Hakuna matata.
I morgon ska jag bada i Indiska oceanen. Det ni. =) Ta hand om er sa hors vi snart igen, jag ska forsoka fa tag i internet pa Zanzibar. All karlek till er. <3
Iringa, Tanzania
Jag befinner mig just nu i civilisationen, narmare bestamt Iringa. Jag har avslutat min volontarperiod som varit bade tuff och pafrestande men framforallt givande, spannande och rolig. Jag kommer sakna barnen sa mycket, speciellt lilla Witness, Sawadee och Alfa. Jag ar otroligt tacksam for tiden jag fatt tillsammans med er, asante sana. <3
Sover en natt pa hotell har, det var rena lyxen att fa duscha i en riktig dusch och anvanda en riktig porslinstoalett. Och vet ni, har finns det inga spindlar heller. Men jag har i princip botat min spindelfobi efter tiden i Matanana dar jag delade rum med en valdigt stor och acklig spindel. I morgon aker jag och nagra andra volontarer till Dar-es-salaam och stannar en natt for att sedan pa sondag aka vidare till Zanzibar dar vi stannar resten av tiden. De andra aker hem tidigare an mig men jag tror knappast jag kommer kanna mig ensam. Jag ska ju for tusan jobba dar ocksa, dock journalistjobb for tidningen hemma och lite frilansrep for ett tjejmagasin. Apropa journalistik, jag traffade en journalist fran The Times har i Iringa. Han horde direkt att jag var svensk pa min accent. Han var valdigt trevlig.
Jag har sett och upplevt sa mycket pa valdigt kort tid och det ska bli kul att visa alla bilder. Men det far vanta tills jag kommer hem. Jag vet inte hur lange elektriciteten fungerar har, precis som allt annat i Tanzania. Afrikanerna lever verkligen efter hakuna matata, inga bekymmer. Var sak har sin tid sa ha aldrig brattom ivag nagonstans for afrikanerna tar valdigt god tid pa sig.
Jag vill inte att ni (las: mamma) ska vara oroliga over mig. Jag har aldrig matt sa bra. Visst har jag varit redigt forkyld men det blir latt sa nar man umgas med snoriga hivsmittade barn. Jag har dock klarat mig undan hiv och magsjuka. Alltid nagot. Ar det nagot man behover oroa sig for har i Tanzania sa ar det trafiken. Flera Scania-lastbilar nere i raviner och dala dala (minibuss) for sex personer men som ibland rymmer uppemot 24 stycken manniskor. Da ar det tur att man inte lider av klaustrofobi. Det ar vanstertrafik har men det ar inte sa noga. Afrikanerna gor galna omkorningar hursomhelst och da ar det bara att be till nagon hogre makt. Men jag ar inte orolig. Jag lovar att komma hem helskinnad till Sverige. Ha det fint sa lange sa hors vi.
Sover en natt pa hotell har, det var rena lyxen att fa duscha i en riktig dusch och anvanda en riktig porslinstoalett. Och vet ni, har finns det inga spindlar heller. Men jag har i princip botat min spindelfobi efter tiden i Matanana dar jag delade rum med en valdigt stor och acklig spindel. I morgon aker jag och nagra andra volontarer till Dar-es-salaam och stannar en natt for att sedan pa sondag aka vidare till Zanzibar dar vi stannar resten av tiden. De andra aker hem tidigare an mig men jag tror knappast jag kommer kanna mig ensam. Jag ska ju for tusan jobba dar ocksa, dock journalistjobb for tidningen hemma och lite frilansrep for ett tjejmagasin. Apropa journalistik, jag traffade en journalist fran The Times har i Iringa. Han horde direkt att jag var svensk pa min accent. Han var valdigt trevlig.
Jag har sett och upplevt sa mycket pa valdigt kort tid och det ska bli kul att visa alla bilder. Men det far vanta tills jag kommer hem. Jag vet inte hur lange elektriciteten fungerar har, precis som allt annat i Tanzania. Afrikanerna lever verkligen efter hakuna matata, inga bekymmer. Var sak har sin tid sa ha aldrig brattom ivag nagonstans for afrikanerna tar valdigt god tid pa sig.
Jag vill inte att ni (las: mamma) ska vara oroliga over mig. Jag har aldrig matt sa bra. Visst har jag varit redigt forkyld men det blir latt sa nar man umgas med snoriga hivsmittade barn. Jag har dock klarat mig undan hiv och magsjuka. Alltid nagot. Ar det nagot man behover oroa sig for har i Tanzania sa ar det trafiken. Flera Scania-lastbilar nere i raviner och dala dala (minibuss) for sex personer men som ibland rymmer uppemot 24 stycken manniskor. Da ar det tur att man inte lider av klaustrofobi. Det ar vanstertrafik har men det ar inte sa noga. Afrikanerna gor galna omkorningar hursomhelst och da ar det bara att be till nagon hogre makt. Men jag ar inte orolig. Jag lovar att komma hem helskinnad till Sverige. Ha det fint sa lange sa hors vi.