angelica1987.blogg.se

Dessa platådojjor från England matchar jag med löjligt gulliga ankelsockor från Topshop. Helt inne på brodyr, spets och skir romantik vad gäller kläder nu. Eller.. det har jag förresten alltid varit. Älskar´t.

Nu ska ni få en inblick i mitt och Daniels förhållande. Häromkvällen skulle vi ta oss ett varsitt glas päroncider på balkongen. Han fyllde upp i två olika glas, ett stort och ett litet. Han gav det största till mig. Sedan tog jag fram två jordgubbar, en något omogen och en alldeles knallröd att lägga i glasen. Ni kan ju bara gissa vem som fick den omogna jordgubben. ^^

Jag smygfotade en tjej inne på Primark som hade exakt likadan tatuering som jag, en Makaonfjäril. Det tyckte jag var lite kul.

Alltid samma visa. När jag gjort en tatuering vill jag genast göra en till. Beroendeframkallande. Men det blir nog älskling som får pinas härnäst.

Även fast mina tatueringar mest är kroppsklotter så gillar jag ändå att ingen kan se vid första anblicken att jag har sju tatueringar.

Älskar den här tiden på året och vill att tiden ska gå så sakta, så sakta...

I dag har jag och Daniel varit tillsammans i tio månader. Det låter fortfarande så ynkligt och många blir förvånade över att det är så kort tid. Han har redan blivit en självklar person i vår släkt och bland mina vänner, vilket jag tror beror på att han är en så otroligt härlig och energisk person som sprider så mycket glädje och skratt omkring sig. Han kan få alla i ett sällskap att trivas bara genom att han är den han är. Och det är nog det jag älskar mest hos honom. Min stoora kärlek. ♥

Ikea har fått in en sådan fin rullvagn i turkost som jag gillar! Snygg att ha blommor på ute på balkongen, som förvaringsmöbel intill skrivbordet och ja, jag kan tänka mig ungefär sjutusen olika bra anledningar att använda den till. Finns även ett fint brickbord från Jotex som jag gillar men på 57 kvadratmeter får jag inte plats med allt jag gillar dessvärre.

Det här fina flaggspelet hittade jag i Laura Ashleys butik i Norwich. Jag gillar´t! Och eftersom jag blev så kär i hortensian jag gav mamma på mors dag så flirtade jag med min sambo så i dag köpte han en blå hortensia till mig som förhoppningsvis står i blom snart.

Lagom till mors dag gjorde jag en tatuering till mammas ära. En tatuering jag tänkt göra länge, första bokstaven i hennes förnamn. Jag och Nina ägnade oss åt att skriva hundratals olika G kvällen före och till slut fick vi till det. Jag gillar att den inte är perfekt utan att tatueraren gjort den precis som jag skrev.






Självklart fick mamma blommor också och det var väl tur det för när jag visade tatueringen sa hon: "Du är inte klok, Angelica". Nej, tacka fan för det, jag brås ju på henne! ;-)

Älskade mamma, tack för att du finns och stöttar mig i alla mina kloka och okloka val. Jag älskar dig. ♥

Tänk om om alla svenska villaägare gjorde om halva trädgården - från välklippt gräsmatta till vild blomsteräng. Då skulle vi...

... minska koldioxidutsläppen från gräsklippningen med över 17 000 ton per år.
... få fem timmar om året över för att ligga i hängmattan.
... få fler fjärilar och bin i våra trädgårdar.



Den dagen jag har en egen gård ska jag definitivt ha en sommaräng fylld med prästkragar, smörblommor, blåklockor och midsommarblomster och såklart humlor och fjärilar, mina favoritinsekter! Det gör inget heller om en och annan spindel gömmer sig på grässtråna för precis som de flesta har de ju också en värdefull plats på jorden. Till och med myggorna är viktiga, för visste ni att en fladdermus kan äta uppemot 7000 myggor på en natt! Då är ju myggans liv helt enkelt värdefullt för fladdermusen. Jag har en slags hatkärlek till myggor, det är rätt skönt att klia frenetiskt på benet och mysigt att höra det där surrande ljudet när man ska sova och man vet att den jäkeln är någonstans i rummet. Living on the edge i ljuva sommartid. ;-)

Vi hälsade på min barndomsvän E häromdagen som tillsammans med sin karl köpte hus i Bäsna förra året. Vi som alltid pratade om att göra stan först och när vi tröttnat på stadslivet skulle vi bygga hus bredvid varandra på landet. E har sakta men säkert förverkligat sin dröm och nu är huset nästintill färdigrenoverat. Inredningen är helt i min smak så om E skulle tröttna på karln så blir jag gärna sambo med henne i väntan på att jag hittat mitt drömhus på landet. ;-)

Jag på Times Square i New York 2011...



... och 2007.



... och hemma i Sverige med stark USA-längtan 2012.

För ett år sedan satt jag på planet till New York med mina bästa. I morgon åker jag till London och vidare till Norwich. Det spelar ingen roll att jag varit i både USA och England flera gånger, en ny resa är alltid en ny erfarenhet och ett nytt minne att fylla bagaget med. Och när det kommer till dessa två länder är det troligtvis dit jag kommer resa flest gånger i mitt liv. För det finns så mycket kvar att se och uppleva där och jag älskar USA och England!

I morse åkte jag och kärleken på jobbuppdrag. Det blev en tur till Rättvik för besök på Dalarnas trädgårdsmässa där temat var Köksträdgårdar. Ni får hålla utkik i Dala-Demokraten på tisdag.

Självklart var jag ju tvungen att köpa med mig något hem. Det blev en zinkampel där min murgröna numera bor och så fick jag fina trädgårdsvantar av Daniel som är lokaltillverkade av Ejendals märke Tegera. Känns typiskt Dalarna med det folklore-inspirerade mönstret. Jag gillar´t!

Jordgubbar i filen och så "min" tidning ger en bra start på dagen. Tror det blir riktigt finväder i dag, dörren är redan på vid gavel och jag hör fåglarna sjunga så det hörs ända in till köksbordet. I går såg jag en duvhök störta på gräsmattan så det ligger ett gäng med ljusgråa fjädrar, tror han klarade sig dock med mindre skråmor. Ja, livet på landet är bra spännande. ;-)

Dagen bjuder på dop för två tvillingflickor och i kväll blir det nog uteserveringshäng i stan, biljard och bio.

Hoppas ni får en trevlig helg!

De flesta som läser min blogg är nog vänner eller bekanta till mig som på ett eller annat sätt har en anknytning till Bäsna. Kanske har de själva vuxit upp här, kanske har de besökt Bäsnas handelsträdgård, gått på fest i bystugan eller tagit ett dopp i Hemtjärn men det finns nog en hel del läsare som aldrig fått uppleva min barndomsby eller som förstår min kärlek till landet. Men precis som all kärlek är den ibland komplicerad. Från början längtade jag härifrån, en längtan som blev större i tonåren och särskilt efter förlusten av lillebror. Trodde att omgivningarna och barndomsgården skulle ge mig smärtsamma minnen men nu är jag några år äldre och betydligt klokare och tänker snarare att Bäsna har gett mig de bästa åren av mitt liv och det finns ingenting jag inte vill minnas härifrån. Både pappa och lillebror är en del av byns historia, precis som jag är. Det gömmer sig en berättelse bakom varje stig, bakom varje skogsdunge, bakom varje porlande bäck, bakom varje smal byväg, så smal att den mer liknar en cykelbana i en stad.

Bäsna är mitt Tara och fast jag en gång längtade härifrån har min kärlek för byn återvänt. Precis som kärleken ofta gör.



Mellan hägg och syrén.



Vitsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår!



Vitsippsbacke.



Smala byvägar. På bilden syns kärleken på promenad med hundarna.



Vacker fårhage.



Byvägarna har många vackra namn, flera med gammal stavning som Långgattu. Just Ängsbacken är en mindre grusväg som leder till ett fint elljusspår där jag träffade Skogsmulle som liten.



Det är inte många jordbruk kvar i byn men det finns flera hästar och får som betar på ängar och åkrar.

Jag såg "När lammen tystnar" för första gången den här veckan. Hur sjukt är inte det? Jag var helt övertygad om att jag såg den som liten men måste ha blundat hela filmen för minns inget. Nu har jag i alla fall plöjt allt som finns med Hannibal Lecter och jag känner att Sean Connery får vika undan för Anthony Hopkins på "sexiga gubb"-skalan. Ja, jag är sjuk va? Kanske borde gå i psykiatri hos Hannibal... ;-)



Men det är något sexigt med överintelligenta psykopater. Haha, nej, skämt åsido, Anthony Hopkins är en fantastisk skådespelare likt många andra skådespelande herrar födda samma år, däribland Jack Nicholson och Dustin Hoffman.

Fråga: Tycker du att någon kändis är "gubbsnygg"? Och när blir en man gubbe egentligen?

Jag och kärleken leker vuxna och bor i huset i Bäsna medan mamma och Niklas är i skärgården. Vi är ju hundvakter fram till och med lördag och även fast Texas och Stina sover mestadels så är det tråkigt för dom att vara i lägenheten. Eftersom det är lyhört så hörs alla grannar vilket får Texas att skälla okontrollerat. Då är det bättre att bo på landet så han får skälla fritt på gården. Jag mår också bättre på landet. I och med att jag arbetar hemifrån så tröttnar jag ur på lägenheten, känns som jag behöver frisk luft att andas, kunna öppna fönstret utan att störas av biltrafik, bara lyssna till fågelsång. Jag hörde göken nu på kvällen, två gånger till så får man gå ute barfota! Ja, en vacker dag ska vi flytta ut på landet.



Till och med regnväder är mysigare på landet.

Att vara hundvakt är piece of cake. De sover ju mer än ett spädbarn, till och med mer än Daniel. Men hur mysigt det än är med vovvar så är jag glad att jag bara lånar "mina" från mamma. Jag och Daniel är inga hundmänniskor. Det känns inte alls mysigt eller hygieniskt att dela säng med åtta hundtassar som gått ute i regn, rusk och en och annan fågelbajs. Plus att man blir väldigt låst. Vi kan inte vara spontana och bara ta bilen till Falun och shoppa om vi skulle vilja eftersom man inte kan lämna dom i bilen hursomhelst. Har läst alldeles för många kidnappningshistorier och flämtande hundar som dött av värmen i bilen för att jag skulle våga lämna dom.

När jag var liten hade jag en lista uppsatt på väggen i flickrummet där det stod olika lekar. När jag och mina kompisar hade aptråkigt så skrev vi fem lappar var av de lekarna på listan vi kunde tänka oss att leka och den lek som fått flest lappar körde vi. Det kunde vara alltifrån Burken, kurragömma, blindbock, rita, Barbie, sy, läsa och så de egna påhitten "Lyx" och "Rymda barn". Lyx var en lek där vi turades om att ge varandra massage och ett fat med Mariekex och "Rymda barn" var en lek där vi låtsades att vi rymt från vår elaka styvmor och försökte överleva genom att leva på barr och bär i skogen.

Helt otroligt vilken fantasi man hade då. Vet att vi lekte "Fattiga barn" också. Elak styvmor där också som tvingade oss att sy kläder till henne. Hmm, jag måste ha blivit starkt påverkad av Askungen.

Vilka lekar lekte du som barn?

Vi har varit på jakt efter en ny klädbyrå till herrn i huset men har hittills inte hittat någon. Då flirtade vi lite med lillebror Stoor och fick "låna" hans turkosa byrå. Den har äkta patina då jag gissar att det är både en och annan Stoor-bror som klättrat på lådorna genom åren. Jag tänker satsa på mer färg! Vitt är snyggt som bas men färg på möbler och textilier gör vardagen lite roligare. Daniel har sannerligen tillfört mer färg i mitt liv. Och för det älskar jag dig. ♥

I veckor har jag längtat efter att Café Esplanad ska öppna sin strössel- och toppingbuffé och nu har de haft premiär! Självklart gick jag dit med min egna eminenta testpanel i form av Stoor, morbror och hans fru. Och hjälp, vilken succé! Vi gick både en, två, tre, fyra vändor innan vi hade testat alla toppingar och strössel som fanns. Vinnaren blev enligt karlarna hasselnötstoppingen medan vi brudar föredrog vit choklad-toppingen. Tillsammans med marschmallows och krokantströssel dog jag njutdöden.

Många gnäller om vilken hemsk uppväxt de haft. Tycker var och varenda b-kändis ger ut en självbiografi om sin tragiska uppväxt och alla dåliga val de gjort genom livet, på grund av det. Ja, för visst är det lätt att skylla på en taskig barndom och ha det som en ursäkt till att göra idiotiska val och bete sig som ett praktarsel senare i livet.

Jag kan helt ärligt säga att jag haft en fantastisk barndom, visserligen med djupa tragedier där jag förlorat halva min familj i självmord men det var deras val och fast jag fortfarande sörjer så försöker jag numera att fokusera tankarna på att jag fick fem år med min pappa men jag har hittills levt 18 år med min styvpappa och genom honom blir min pappa levande då jag hör honom berätta om alla upptåg de gjorde som små. Jag fick nästan 19 hela år tillsammans med min lillebror. Den bästa tiden. Barndomen.

Jag ser tillbaka på vår barndom som en Ilon Wikland-illustration i en Astrid Lindgren-bok. Vet inte hur många gånger jag jämfört mig med Madicken genom åren, bara det att jag hade en dryg lillebror istället för en dryg lillasyster. Vi växte upp på landet där hela byn var en enda stor lekplats. Vi visste precis var den största stenen fanns och vilket klätterträd som var högst. Vi cyklade upp och nerför mördarbacken till Hemtjärn, åt pannkakor med blåbärssylt på torsdagseftermiddagarna. Jag tänker på den gången då mamma och Niklas åkte utomlands själva för första gången och jag och Simon fick bo hos vår dagmamma. Hur mysigt det var att sova på övervåningen, dit vi vanligtvis aldrig gick då lekrummet fanns på bottenvåningen, och delade säng med deras katter som satte klorna i en när de la sig tillrätta längst ner vid fotändan på sängen och spann förnöjt för att inte tala om alla djur som fanns ute på gården. Vi flaskmatade lammungar, såg på när kalvar föddes, hoppade i höstacken (och hjälp vad det kliade efteråt!) och livet var fantastiskt.

Hästräka och strawberry cheesecake-glass ute på Torsångs café med kärleken och Mimmi satte guldkant på den här söndagen. Det har varit en trevlig helg från början till slut. I fredags invigde vi morbror Jonas nya grill och spelade "Med andra ord" där jag, som kallas Citatmaskinen, gjorde succé.

Mikaela: "Säg ett djur på två bokstäver..."
Jag: "Björn!"

Eller: "Vad är motsatsen till delfin?".

Gårdagskvällen tillbringade vi hos Daniels pappa där det grillades ännu mera. Oxfilé, fläskfilé, potatisklyftor, sallad och goda såser. Mmm, nu är bästa tiden på året här, grill och chill-månaderna! Älskar´t! Efter maten spelade vi tärningsspel och sedan drog D på fest och jag flamsade och tramsade med kusin vitamin som annars bor i Luleå men nu är i Dalarna och hälsar på. Finns nog ingen jag kan flamsa så mycket med som henne. ♥

Om ni inte vet vad ni ska göra på fruntimmersveckan i sommar, vecka 29 (min födelsedagsvecka, tjohoo!) så tycker jag ni ska besöka Gagnefs auktionsvecka och även lilla Bäsna som satsar på byloppis. Ska bli så skönt att rensa bland allt jox både i förrådet här i stan men också i lillstugan hemma. Jag har hur många inredningsprylar som helst att sälja som jag inte får plats med hemma för att inte tala om alla märkeskläder, väskor och skor jag tröttnat på.

Så besök Bäsna 20:e juli för att fynda, och passa på att gratta mig som fyller hela 25 år! ;-) Måste snart börja tänka ut ett bra tema på festen... för fest blir det såklart eller åtminstone en större middag. Varje år ska ju firas med dunder och brak, man har ju överlevt ännu ett år för tusan!

Älskar den här låten! Skön röst och mysig text. Norskor kan också!

©Angelica Lindvall

Underbara maj, vilken månad! Varken för varmt eller för kallt när man tar sin vanliga kvällspromenad runt sportfältet. Och sen att se alla ungar som sparkar boll och att det blir grönare och grönare för varje dag. Åh, jag blir lycklig i själen!

Tiden mellan hägg och syrén sägs ju vara den vackraste tiden och kanske är den vackrast just för att det är en så himla kort tid. Det gäller att insupa hela härligheten snabbt. Om jag gifter mig någon gång vill jag absolut gifta mig i maj. Jag menar, det finns en anledning till varför så många väljer att gifta sig vid pingst.


©Angelica Lindvall

Ursäkta dålig uppdatering men jag jobbar dubbelt den här veckan så bloggen kommer tyvärr i andra hand. Roliga jobb mestadels så det är dumt att klaga. I dag var jag till exempel och fotade denna fina bild i samband med Fritidshemmens dag. Ballonger gör väl varje människa glad inte sant?

I går flyttade jag och Daniel in och ut möbler i lägenheten så nu har jag numera min arbetsplats i vardagsrummet. Det går liksom inte att försöka ha ett snyggt hem hela tiden utan ibland måste man faktiskt också tänka rent praktiskt. Nu har vi ett stort skrivbord där båda våra datorer får plats och vi har också fått undan massor med papper i lådor. Ett plus är också att vi fått en större hall.

Jag har haft en fin helg. I lördags bjöd Mimmi mig på teater eller ja, mer ståuppkomik på Maximteatern. Vi fick bevittna "Grottmannen" som handlade om manligt och kvinnligt och det var HÖG igenkänningsfaktor. Nästan så jag fick använda skämskudden när jag insåg hur jag ibland beter mig mot min kille. Meeen, till mitt och andra kvinnors försvar, vi är väldigt olika män och det är bra. Det är liksom olikheterna som gör att vi passar ihop, visst? Efter Maximteatern åkte jag och Mimmi hem till mig och gjorde upp storslagna planer inför nästa år, något som säkert kommer få mycket publicitet här på bloggen men det får ni hålla er till tåls med ett tag till men jag kan ge er en hint. ;-)

...plus några udda ord som jag har slängt ur mig:

Ultraljudsundersökning, Inredningsreportage, Klimakteriekärring

Här kommer en lång och utförlig resebeskrivning av den gröna ön dit vi var inbjudna för att bevittna ett bröllop mellan en dalkulla och en irländare.

När vi hade landat på Shannon flygplats på Irlands västkust och fått i oss mat, fish`n´chips såklart, så åkte vi till resten av klanen Berglund som redan befann sig på en lokal pub, Groban´s, inne i den lilla charmiga staden Ennis. Några fiolspelare och banjospelare satt i ett hörn av puben och spelade spontant, några fler anslöt sig under kvällens gång och det kändes verkligen typiskt Irland! Hög mysfaktor!



Dagen efter vaknade vi alla mer eller mindre bakfulla och vad kan vara bättre då än att ta sig en återställare? Jag som vanligtvis inte gillar öl och särskilt inte mörkt öl drack ohämmat många pints Guinness. Till och med skummet smakar ljuvligt jämfört med blaskölen man dricker hemma. Efter vi ätit av frukostbuffén på hotellet  Clare Inn (kan verkligen rekommendera, stort hotell mitt ute i ingenstans men oj, vilken bra service!) så tog vi en roadtrip norrut mot det omtalade Cliffs of Moher. Att köra bil, vänstertrafik dessutom, på Irland kräver sin chaufför om jag säger så. Vägarna är inte bredare än byvägen hemma i Bäsna och hastighetsbegränsningen ligger på 80 kilometer i timmen. Det var sannerligen en resa! Att det dessutom är stenmurar efter vägarna (det finns ingen allmänning i Irland, utan människor äger sin mark ända ut till vägen) så var det superläskigt att få möte med en stor lastbil. Men vi överlevde och kom fram till Cliffs of Moher som helt klart är med på min topp 10-lista av sevärdheter i världen. Det blåste visserligen satan och man var tvungen att ha flera lager kläder på sig för att inte frysa ihjäl men det var det värt. Vi förstod dock inte innebörden av "Private property" eller "Do not enter" så vi trotsade döden och klev ut på det förbjudna området för att fota alldeles intill kanten av Cliffs of Moher vilket faktiskt inte är att rekommendera då kastvindarna från Atlanten verkligen kan få en att ramla omkull. Gissa om det var pinsamt när min älskade styvfar skulle beskriva för irländarna vad jag och Daniel hade gjort.. "Yeah, they went to the cunt of the cliffs". Jag fick tidigt lära mig att cunt är det absolut fulaste ordet i engelskt språk men jag är stolt över min styvfars språkkunskaper ändå. En sådan charmig man kommer undan med det mesta.

















Och så kom då dagen, Marie och Mikes wedding day, den 28:e april som också var min och Daniels niomånadersdag. Klädda till tänderna i finklänning och kostym begav vi oss till St. Stephens Church Magera i County Clare. En mysig liten blågrå kyrka som passande nog matchade brudens skor och brudgummens kostym och slips. Efter vigseln åkte brudparet iväg till ett slott för bröllopsfotografering och då kördes vi, alla gäster, iväg till en närliggande pub där det bjöds på öl. Hur grymt!? Då var vi alla lite skönt halvpackade när bröllopsmiddagen, fyrarätters plus bröllopstårta, serverades! Det var en kväll med många härliga skratt och framåt småtimmarna buggade vi loss till både svensk och irländsk musik. När dj:n slog på riverdance-musik blev irländarna som galna och dansade hela natten lång. Det kändes som vi var med på tredje däck på Titanic. En fantastisk kväll!





Dagen efter bröllopet var vi alla bakfulla igen och tog det lugnt men efter några timmar åkte jag, Daniel, styvpappa och brudens far in till Ennis för att strosa omkring lite och shoppa på Penneys (Primark). Ennis är en fantastisk liten stad, jag blev barnsligt förtjust i alla fina butiksskyltar och att det var så färgglatt!









Jag kan verkligen rekommendera er att åka till Irland. Det var precis som jag föreställt mig den gröna ön, bara vackrare! Så det blir definitivt fler resor dit. Jag vill tacka brudparet som bjöd in oss till detta fantastiska land! Jag har många vackra minnen med mig hem. Framförallt kommer jag minnas när en av brudgummens bröder frågade mig om jag verkligen var från Sverige eftersom jag talade med en tydlig Oxford-accent. Hah! Där fick min gamla engelsklärare så hon teg, hon som bara gav mig VG för att jag pratade amerikansk engelska och inte engelsk engelska. ;-)

Så här såg vi ut under förra helgens vigsel i Irland. Jag iklädd min nyinköpta klänning från Vila, kort kavaj från Gina Tricot, svart korshalsband och fjäderörhängen från Forever 21, Michael Kors-klackar och Marc Jacobs-väska, allt inhandlat i New York.





Och en sådan här stilig karl hade jag vid min sida, iklädd svart kostym, väst, nyinköpt slips från Zara/1896 och de omtalade ponnyskorna lånade från hans farbror. ;-)

Åh, vilket bakslag men vem är förvånad att vi går från 20 grader och solsken till någon ynka plusgrad och snö med två dagars mellanrum? Maj, maj, måne, jag kan lura dig till Skåne. Men det är bara att fortsätta längta, våren och sommaren är på ingång med stora steg. Nu är i alla fall balkongen ordninggjord och fönstren rena.











Min lilla snäck- och stengömma. De mörka stenarna kommer från Cliffs of Moher, snäckorna ni ser kommer från Zanzibar.