angelica1987.blogg.se

Det går inte att beskriva i ord hur fenomenal The dark knight var. Och Heath Ledger tog rollen som Joker till en helt ny dimension. Lysande. Brilliant. Fantastisk. Hans läspande gör mig knäsvag. Så skör och så psykotisk på en och samma gång. Åh, jag vill att Joker ärrar mig för livet.

"What doesn´t kill you simply makes you stranger"

Det är ett brott att inte se den här filmen. Så bra är den. Fem av fem dalahästar.

I lördags drabbades jag och Ida av en prischock. Vi ville beställa en varsin Cosmopolitan men det gick ju som vanligt inte eftersom S1 aldrig har tranbärsjuice. Geting funkar inte heller, för de har glömt köpa bananlikör. Mojito är uteslutet, de har aldrig mynta. Så jag beställde en cider och Ida ett glas vin. 100 fucking kronor. Det är dyrare än ett glas vin på Stureplan. Och nu snackar vi om lilla Borlänge där drägg springer omkring på gatorna med kokain i fickorna och kniv i handen, där Familjen byggt upp sin verksamhet, där Mando Diao lekt rockstjärneliv på Bolanche, där allt hade bäst före datum 29 juli 1993. Pinsamt är ordet jag söker.

Vi kan inte leva med varandra och inte heller utan varandra. Han är en drog. Och jag är så emot droger men kan inte motstå honom. Båda är rädda för att låta känslorna gro. Ingen av oss är redo för det. Allra minst jag. Han vet det. Jag vet det. Och vi är som vanligt överens om precis allt.

Det är svårt att få till perfektion men vi lyckas alltid. Han och jag.

No, no es amor,
lo que tu sientes se llama obsession,
una illusion, en tu pensamiento,
que te hace hacer cosas,
asi funciona el corazon.

Mitt längsta och enda förhållande varade i fyra år. Innan det var jag tillsammans med en kille i typ sju månader och inget jag direkt vill lägga på minnet även fast hans hund var jättesöt. Men det räknar inte jag som ett riktigt förhållande för jag tycker att allt under ett år inte ska få hamna under kategorin "seriösa förhållanden". Ett förhållande under 1-årsgränsen är mer "att dejta". Håller ni med?

Lillebror bad mig förvarna innan jag skulle komma till Bäsna i går. Han hade nämligen en överraskning i beredskap. På verandan hade han dukat fram två stora tallrikar med banana split. Ibland är min lillebror så söt att man inte kan göra annat än älska honom. Sedan finns det dagar då han inte alls är lika söt men det är skönt att vi båda har vuxit upp och slutat bråka. Nu retas vi bara med varandra.

Efter den enormt stora glassportionen tittade vi på I samlarens spår och Batman begins. På fredag är det Sverigepremiär för andra Batman-filmen The dark knight. Jag ska nog se den enbart för att få en sista bild av Heath Ledger. Min favorit-aussie numero uno.

Jag såg nyss den underbara ungdomsfilmen Can´t buy me love som är lika gammal som jag. Att se allas vår McDreamy i rollen som töntige Ronnie Miller är en fröjd för ögat. Fast jag gillar ju töntiga killar och tycker att spinkige Ronald är ursöt. Lika söt är även Cindy Mancini (Amanda Peterson), skolans snyggaste tjej som får 1000 dollar om Ronnie får gå ut med henne i en månad. Det är som bäddat för romans. Och svek.

Roligaste scenen i filmen är när Ronnie ska gå på dans och måste hinna lära sig dansa innan det. Han tror att han tittar på American Bandstand men i själva verket är det Afrikanska kulturtimmen där de dansar Myrsloksdansen.

"Vilket cp".
"Han går nog i specialklassen".

Jag höll på att dö av skratt. Och ännu mer med tanke på att i dag, 21 år senare, dansar faktiskt folk så där på krogen. Ni måste se filmen för att förstå. Den är fantastisk.


Money can buy popularity but it can´t buy me love.

Jag såg nyss Juno. Självklart kunde jag inte hålla tårarna tillbaka mot slutet. En underbar film som bjuder på både skratt, glädje, ångest, tårar och helt fantastiska rollprestationer av Ellen Page i rollen som Juno och Michael Cera som den tafatte blivande fadern. Ett måste i dvd-hyllan.

Jag har alltid trott att jag ska gå i mammas och mormors fotspår och bli en ung mamma. Och även om det skulle vara helt underbart med en liten unge med mysigt babyhull så har jag väldigt svårt att se de närmaste 18 åren helt försvinna. Det finns mycket jag vill hinna göra innan ett barn kräver all min uppmärksamhet. Jag vill resa jorden runt, bergsklättra, plugga mer, festa mer och förverkliga mig själv, mina drömmar och mål. Jag vill inte backpacka i slumområden med en baby på ryggen, försöka plugga med en hungrig bebis vid bröstet eller ligga bakis och höra barnskrik. Jag behöver helt enkelt få vara ungdom ett tag till. Däremot beundrar jag verkligen de människor som har att bilda familj som sitt enda mål. Det är på många sätt påfrestande och även om man får lägga annat åt sidan som självförverkligande så tror jag att en nyfödd rynkig bebis på magen är minst lika stort som att se Mount Everest med egna ögon eller Afrikas savanner i solnedgång. Det är bara det att jag hellre självförverkligar mig nu som 20-någonting än som 40-någonting.

Det här måste vara världens bäste buktalare.

O sole mio är en neapolitansk sång från 1898 som är spridd över hela världen. Texten är skriven av Giovanni Capurro och musiken av Eduardo di Capua. Texten har blivit översatt till många språk varav den mest kända översättningen kanske är den engelska tolkningen It's Now Or Never som Elvis Presley spelade in.

I have some great news. Inte bara det att Falun har Sveriges största Gina Tricot-butik, i höst öppnas också Monki i stan! Woho!

Jag planerar att gå och lägga mig snart. Jag måste uppenbarligen sova mer än sex timmar per natt för att undvika pinsamma incidenter vid morgonmötet på tidningen. Att somna när någon pratar med en är ett tydligt tecken på att man antingen är förbannat ointresserad av vad personen har att säga eller är jävligt trött.

I morgon ska jag hämta min nya leksak. Jag väntar bara på betalning för andra bilen och sedan ska jag ut och köra min nya. Inte ens fyllda 21 och jag har redan haft tre olika bilar. Det är ganska imponerande för någon som är totalt ointresserad av allt som har med fordon att göra.

Godnatt gott folk. Zzzzz.