Unga mammor
Jag har alltid trott att jag ska gå i mammas och mormors fotspår och bli en ung mamma. Och även om det skulle vara helt underbart med en liten unge med mysigt babyhull så har jag väldigt svårt att se de närmaste 18 åren helt försvinna. Det finns mycket jag vill hinna göra innan ett barn kräver all min uppmärksamhet. Jag vill resa jorden runt, bergsklättra, plugga mer, festa mer och förverkliga mig själv, mina drömmar och mål. Jag vill inte backpacka i slumområden med en baby på ryggen, försöka plugga med en hungrig bebis vid bröstet eller ligga bakis och höra barnskrik. Jag behöver helt enkelt få vara ungdom ett tag till. Däremot beundrar jag verkligen de människor som har att bilda familj som sitt enda mål. Det är på många sätt påfrestande och även om man får lägga annat åt sidan som självförverkligande så tror jag att en nyfödd rynkig bebis på magen är minst lika stort som att se Mount Everest med egna ögon eller Afrikas savanner i solnedgång. Det är bara det att jag hellre självförverkligar mig nu som 20-någonting än som 40-någonting. 