angelica1987.blogg.se

Jag och mamma var på Kupolen idag som hade extra öppet för alla de som panikhandlar de sista julklapparna. Fast det är vi klara med, vi var där och shoppade saker åt oss själva. Jag unnade mig Beckham-parfymen Intimately, ett svart linne från H&M och den ultimata kärleksfilmen "Dagboken- jag sökte dig och fann mitt hjärta" (ett sådant förhållande borde alla ha)! Jag hade även tänkt köpa den där klänningen som alla vill ha, i svart brokadmönster och tyll för bara 198 kronor men den fanns bara i stora storlekar och jag är en nätt liten 36:a. Mamma köpte en fin tunika till sig själv och "Stockholm Boogie" till mig och Simon. Jäklar vilken rolig rulle och ett grymt bra soundtrack! Det var nästan så att man fick sommarkänslor.

Artiklarna är klara så nu tänker jag lägga mig i min sköna dubbelsäng och läsa nya numret av SOLO. Godnatt gott folk!

Idag kom vår nya tidning direkt från tryckeriet. Det är vår bästa tidning hittills, och vi kan verkligen känna oss stolta. Under hela förmiddagen lekte vi brevbärare och delade ut tidningar till alla hushåll i hela bygden. Brevbärare är verkligen ett underskattat jobb, fasen vad drygt det var men roligt! Borsett från en incident kan jag väl tillägga. Jag och Anna skulle nämligen vara riktigt snälla och lämna tidningar uppe vid kyrkan som ligger på en hög kulle. På vägen ner straffade Gud mig med detsamma och lät mig falla och skrapa upp knät, förstöra byxan och bloda ner handen. Där fick man för att man gjorde en god gärning..!

Här är resultatet (av tidningen alltså)!







Första sidan med redaktionsbilder, ledare och tre artiklar varav den första är min till vänster.



Mittuppslaget.



En av fyra artiklar jag hade med i tidningen, den här om vargen som delar Värmland i två opinioner är den bästa och skriven av både mig och Ida. Fyndig rubrik va!

Frosten har legat tät på marken en tid men idag trillade det faktiskt ner några snöflingor från skyn. Jag såg även årets första domherrar. Vilka vackra små skapelser. Julkänslorna fyller min kropp med värme. Och imorgon får jag äntligen komma hem till Dalarna och fira jul och nyår med släkt och vänner.

Jag sitter framför dataskärmen som världens nörd. Fast jag kan åtminstone urskulda mig med att jag faktiskt jobbar och tjänar pengar. Nu har jag gjort hälften av alla artiklar till Bröllopsmagasinet. Fortfarande en hel del som ska göras med andra ord. Jag ska pressa mig under veckan och få det överstökat så att jag bara kan njuta under jul och nyår. För det är jag värd.

Detta skämt är skrivet på dalmål. Hoppas ni förstår poängen.

Hä satt tre små pojkar inne i barnkammaren och lekte. Plötsligt sa di ene:
"Ja, mi mamma har en stor mun hon, för hon kan ha en hel apelsin i munnen och stänga".
"Mi mamma har en större mun, för si hon kan få in en hel banan i munnen och stänga".
"Ja, men då har mi mamma störst mun", sa di tredje pojken. "För ja hörde att hon sa till pappa igår kväll: släck lampan så ska jag ta den i mun, och den är lampan är stor!".

Vår gran, helt klädd i guld och röda kulor.



Jag undrar vad tomten spanar in för något, kanske Texas som ligger och vaktar sina julklappar i närheten?

Jag måste klippa mitt hår. Det har inte sett sina bättre dagar sedan midsommar. För snart ett år sedan hade jag en goth-frilla á la Uma Thurman i Pulp Fiction, det var till och med rakat i nacken. Asfult och jättetrendigt. Dock inte självvalt, jag ville bara vara hårmodell och få glamourösa lockar som de andra barnen. Nej, istället blev jag årets vamp. Fast nu är det axellångt och jag har tänkt toppa det, färga min mörkblonda utväxt röd igen och sedan permanenta det (om jag törs!). Jag vill se ut som Reese Witherspoon i Walk the line, alltså håret. Jag kan ju inte mäta mig med henne annars, så dum är jag inte.

Gårdagen var en riktigt jobbig dag. Allt som kunde gå åt helvete med redigeringen av Molkomstidningen gick åt helvete. Och en sprängande huvudvärk på det. Fast jag fick beröm av min lärare för mitt tålamod. Det var bara mitt uppslag i Indesign som krånglade igår, när jag hade ändrat och monterat in nya texter så skulle de ändras på nytt och bilderna skulle länkas om. Riktigt jobbigt. Tur att det var dubbelavsnitt av O.C på kvällen i alla fall, annars hade jag nog hoppat från skolans tak.

Jag kom på en sak idag, någonting som borde vara självklart men som inte är det.

En person i klassen hade ett gympapass med jultema, riktigt roligt var det och då slog det mig plötsligt..

Varför kan man inte vara nöjd med att ens kropp fungerar som den ska? Varför måste man hela tiden ha ångest för att man njuter av livets goda? Varför måste man ha ångest för att man inte har Fergies mage? Varför är vi inte tacksamma över att våra kroppar fungerar? Hjärtat slår, benen kan både springa och gå, armarna kan bära tunga saker och för att inte tala om magen och ryggen som faktiskt bär upp hela överkroppen.

Vi är dåliga på att ta hand om våra kroppar på rätt sätt, självklart ska man både äta bra mat och träna men en lussebulle vid Lucia är ingenting man ska ha dåligt samvete för.

Jag är i alla fall jäkligt stolt över mina ben som orkar bära mig varje dag.

Jag har bloggat i exakt ett år idag, 365 dagar. Grattis till mig själv för att jag orkat så länge och för att jag fortsätter att uppdatera och tråka ut Sverige med mina tankar och upplevelser.

Jag är 19 år. Tonåring.

En av mina närmaste vänner ska bli pappa i februari. Han är 21 år. Och flera andra i min bekantskapskrets har förlovat sig och blivit sambos. Själv är jag särbo med min karl och mitt ringfinger lämnar aldrig en vit rand. Borde jag få panik?

Jag och Johanna hälsade på Stefan och hans gravida flickvän i fredags. En liten flicka är det som vilar tryggt därinne, Amelia är benämningen på henne. Jag antar att det senare blir hennes namn. Jag vill också vara gravid och ha den där fina runda magen. Fast samtidigt vill jag inte ta ansvar för en unge i minst 18 år. Jag blev ju nyss vuxen och måste få leva mitt liv som jag vill innan jag blir så seriös att jag föder ett barn till världen. Däremot vill jag ha barn tidigt så att jag fortfarande är ung när barnen är vuxna. Min mamma är bara 39 år, min mormor är 55 år och gammelmormor är 76 år. Vi har en ung släkt. Och jag vill ju inte byta trenden.

Jag mötte även en gammal skolkamrat i fredags som visade upp sin breda förlovningsring. Hur romantiskt är inte det? Själv är jag tillsammans med en kille som hellre lägger pengarna på ett Playstation 3. Fast å andra sidan, vi är ju ändå säkra på att vårt förhållande kommer hålla länge och då är det egentligen ingen brådska att förlova sig.

Förresten så är Playstation sjukt kul.

Det är ett högt tempo i mitt liv för tillfället. Jag skriver artiklar på löpande band till Molkoms tidning och Bröllopsmagasinet. Och det är så sjukt roligt! Jag ville inte ens gå och lägga mig igår kväll för att det var så roligt att skriva. Jag är främst nöjd med artikeln som jag och Ida skriver till MT om att vargen delar Värmland i två opinioner. Vi har intervjuat en varghatare respektive en vargälskare. Och även om jag står på den enes sida så förstår jag bådas argument och jag lovar att det inte kommer märkas vilken sida jag står på, för att vara opartisk är ett måste i journalistrollen. Ja, såvida man inte skriver debattartiklar och krönikor förstås.