Insikt
Jag kom på en sak idag, någonting som borde vara självklart men som inte är det.
En person i klassen hade ett gympapass med jultema, riktigt roligt var det och då slog det mig plötsligt..
Varför kan man inte vara nöjd med att ens kropp fungerar som den ska? Varför måste man hela tiden ha ångest för att man njuter av livets goda? Varför måste man ha ångest för att man inte har Fergies mage? Varför är vi inte tacksamma över att våra kroppar fungerar? Hjärtat slår, benen kan både springa och gå, armarna kan bära tunga saker och för att inte tala om magen och ryggen som faktiskt bär upp hela överkroppen.
Vi är dåliga på att ta hand om våra kroppar på rätt sätt, självklart ska man både äta bra mat och träna men en lussebulle vid Lucia är ingenting man ska ha dåligt samvete för.
Jag är i alla fall jäkligt stolt över mina ben som orkar bära mig varje dag.
Håller med om vartenda ord!
Jaså, så ni fick läsa den boken i skolan? Låter förståndigt. Ja, kapitlet om svordomar är oerhört underhållande! =)
Pär: Svordomar har aldrig varit roligare.. ;)
exakt! Du är inte så dum som du ser ut;)
Ida: Nej, jag vet, jag är dummare. ;)