Mötley Crüe var sinnessjukt bra i går, festivalens bästa spelning hittills och jag har svårt att tro att någon annan spelning kommer vara lika bra. De spelade alla sina hitlåtar och jag stod nästan längst fram som en annan groupie whore. Lite pinsamt med tanke på hur jag sågade Peace & Loves val av gammalt avdankat rockband och jämförde Tommy Lee med en valfri suput på Jussi Björling torg en lördagnatt. Ack, vad jag bedrog mig. Vince Neil, Mick Mars, Nikki Sixx och Tommy Lee är musikgenier.
Kanske beror min helomvändning av åsikt också på att The Dirt är en av de bästa böcker jag någonsin läst och genom att ha läst boken om deras liv så är jag sjukt imponerad av att de stod på scen i min hemstad, livs levande. De ser fortfarande ut som twenty and upcoming vad gäller musiken och scenspråket men deras ansikten som är fårade och hårt präglade av droger avslöjar deras rätta ålder. Men det viktigaste, de är fortfarande vid liv och det borde dom få någon slags medalj för.
Det var en surrealistisk känsla man fick av att gå igenom en fullbelamrad festival och höra Michael Jacksons namn nämnas i folksamlingar. Vad nu då? Ska han spela här? Vad är på gång?
Istället möts man av ett sorgligt besked, att världens största popstjärna gått ur tiden. Säga vad man vill om denna sorgliga figur som levt ett sådant hårt och pressat liv av misshandel inom familjen, förtryck, övergrepp och sjukdom men han är och kommer alltid vara The King of Pop. Det finns ingen annan stjärna som lyckats skriva så många bra hitlåtar som Michael Jackson. Hans musik kommer leva vidare i generationer efter generationer.
Nyss hade jag ett roligt samtal. Jag ringde till fastighetsägaren för att be honom byta namnet i porten så att min post hamnar hos mig någon gång istället för hos killen i min gamla lägenhet. Han tyckte det var märkligt att de inte ändrat namnet än men sa sen att "det kan lätt kuka ur när det går via mäklare". Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen men tycker ändå att det är något fint med 40-plussare som försöker vara coola och använda ett lika fult språkbruk som vi 20-någonting. Lite "I´m over 40 but trying to be young and do regular botox once a month".
Den här bloggen har för övrigt kukat ur men det är sommar, det är festival, det är kärlek, det är vänner, det är musik och glädje och det är precis så det ska vara. Men jag lovar att uppdatera bättre snart.
Jag fick hämta nycklarna till nya lägenheten redan i morse och hann köra ett par vändor med flyttkartonger innan det var dags för jobb. Bloggen kommer av förklarliga skäl inte kunna uppdateras på ett tag men håll till godo, jag lovar att visa bilder sen när allt är klart och med min överskottsenergi lär det inte dröja alltför länge.
I natt sover jag i min nya lägenhet, antagligen inte ensam heller. Jäklar så bra allt känns just nu! Är helt kär i min fina lägenhet! ♥
I helgen ska jag för första gången på länge inte dricka en droppe alkohol. Jag är medveten om att jag framstått som världens partytjej den senaste tiden men egentligen är jag en riktig toffel som trivs bättre häääär under min korkek där jag kan lukta på blommorna. Ungefär så, ja.
Men okej, jag erkänner, anledningen till att jag ska vara spiknykter beror på att jag ska jobba, packa ner resten av livets samlade föremål i flyttlådor, hinna med en dejt (eller två om vi ska vara petnoga), umgås med min älskade Nina, lösa livskriser och skruva ihop möbler. Alltihop på 48 timmar. Tror ni jag lyckas?
Nu läser jag boken om Jenna Jameson Att älska som en porrstjärna och den är minst lika bra skriven som The Dirt. Neil Strauss skulle för sjutton kunna skriva innehållsförteckningen på ett mjölkpaket och ändå vinna Pulitzerpriset. Hans beskrivningar av människor, miljö och händelser är så träffsäkra att jag häpnar.
Den här lilla t-shirten med pics från världens coolaste stad köpte jag och min personal shopper Evelina ett varsitt exemplar av. Ja, ni tror väl ändå inte att jag skulle haft så här bra klädsmak om det inte vore för henne?
(Jag tycker egentligen det är rätt fånigt att uppdatera bloggen med nya klädinköp då det här inte är någon modeblogg men ibland är det roligt att skriva om ytliga saker och inte ta sig själv på så stort allvar!).
Titta in vilket fint vitrinskåp jag fått i present. Jag kan inte sluta titta på det, så vackert är det, med spotlights på varje hyllplan. Nu står det i mitt gamla kök och väntar på att få ta plats i mitt nya vardagsrum. Det måste vara en av de finaste presenterna jag någonsin fått, hur ska jag ens kunna tacka ordentligt? Jag är så himla glad just nu!
I dag ska jag tamejtusan skruva ihop lite stolar och visa en gång för alla att jag inte är född med tummen mitt i handen.
Åh, vad jag längtar till att få placera ut alla nya möbler i mitt nya hem. Om en vecka ska lägenheten redan se inbodd ut med gardiner och hela köret. Det är planen.
Vem fan var det som ringde mig i natt två gånger? Det är den enda nackdelen med att heta Angelica för man hamnar nästan alltid högst upp i folks telefonböcker.
Snälla, någon, ge mig lust att packa ner mitt liv i lådor. Jag jobbar varje dag till och med söndag. På måndag får jag nycklarna till min nya lya. Det här håller inte. Varför slutade jag skriva "att göra"-listor och varför slutade jag planera allt in i minsta detalj?
Ibland får jag panik. Jag har jobb, bil och bostadsrätt. Vuxenpoäng big time. Jag reser mycket, jag har underbara vänner och en stöttande familj. Jag har också världens sötaste vovve.
Jag har ett drömliv men ändå så får jag panik av att det kanske inte alls är vad jag egentligen vill. Jag är snart 22, borde jag inte veta vid det här laget vad jag vill? Jag vill volontärarbeta och det ska jag göra i höst men sedan då? När jag landat med ytterligare minnen och stämplar i passet? Vad ska jag göra då? Hitta nya resmål kanske, men sedan då? Vill jag ens plugga mer? Vad hände med den där magisterexamen? Vill jag fortsätta arbeta som journalist? Vad hände med författarplanerna?
Vad jag önskar att jag fick mer tid till att tänka. Bara sitta ner i flera timmar i ett dunkelt rum i skenet av ett stearinljus och tänka, tänka, tänka. Det ska jag göra någon dag. När jag får tid.
Alltså, jag har nog aldrig varit så stolt Borlängebo som nu, 35.500 sålda biljetter! Peace&Love är Sveriges största festival, större än Hultsfred. Det är hur tufft som helst.
Jag har köpt en byxdress, en sådan där som Blanche i Pantertanter envisades med att gå omkring i. Fast min är inte blekrosa, turkos eller något annat pastelligt 80-talsaktigt, jag är en fegis och kör på helsvart. Vad tycks? Ärligt? Jag tycker den är sjukt bekväm men om jag vågar gå klädd i den ute på stan är jag fortfarande rätt tveksam till. Men den funkar helt klart i Tanzania i höst eller ja, något åt det hållet.
Den är i storlek 36 men jag skulle nog kört på en 34:a istället för kolla vecket vid överkroppen! Borde nog fylla upp med lite silikon...
Jag ser honom framför mig hela tiden. Hans långa ögonfransar, hans mörkgröna sårbara ögon, hans gängliga kropp, hans skuggtatueringar, hans spretiga morgonfrilla, hans sneda lilla leende, hans ärr över ögonbrynet, hans glänsande piercingar. Jag ser honom i andra jämngamla, tänker att han skulle vara 19 år nu.
Jag tycker att det är förjävligt att en levande mardröm för mig alltid kommer vara förknippad med en kall januarinatt och ambulanser och poliser som står och blinkar på vår garageuppfart. Den känslan kommer aldrig suddas ut. En känsla av vanmakt, en känsla av att veta att det redan är försent och att vi aldrig mer kommer få höra honom skratta eller se honom le någonsin igen.
Jag har sträckläst The Dirt under helgen, 600 sidor rock´n´roll med allt vad det innebär. Sex, musik, våld, blod, knark, död och sprit i en snuskigt skön blandning. Det är en av de bästa biografierna jag någonsin läst och jag som inte ens gillar Mötley Crüe tycker till och med att det ska bli riktigt kul att se dom spela om tre veckor i min hemstad. Att de ens står på scen efter så många tragedier och jävligheter (som de oftast själva orsakat) är bara det värt pengarna ju!
Jag har varit på mitt livs bästa konsert. Att det var Working on a dream tour för nya albumet märktes knappt. Visst, han körde ett par låtar från den nya skivan däribland fantastiska Outlaw Pete, My lucky day och Working on a dream men det kändes ändå som en Best of-turné. Jag höll på att sprängas av lycka när han spelade Badlands, River och Mony, mony. När han sedan spelade Trapped var lyckan fullkomlig för mig och en annan dalkulla i publiken.
"Woho! Han är grym! Jag vill ligga med honom! Nu!!!"
Jag gissar att den dalkullan var upphovskvinnan bakom plakatet "Bruce, ligga?" (visst då, Ida?). Att medelåldern bland publiken låg på 50-någonting och det faktum att Bossen faktiskt fyller 60 år i år brydde vi oss inte om. För jävlar vad Bruce Springsteen är grym. Bättre liveartist har jag aldrig sett.
De här bilderna hittade jag från gårdagen. Det är lite lustigt med fyllebilder, de visar minnen man redan förträngt. Fast vi hade roligt, det var galet många skratt och ett gäng tårar i en härlig blandning.
I dag mår jag fantastiskt bra. Jag lever som jag borde gjort när jag var 18 men vadå, bättre sent än aldrig? Livet leker ständigt med honom i tankarna.
Mina vänner består av en skara vänsterradikala palestinasjal-bärare, snobbiga moderater, sossar, gröna vågen-lovers, miljöpartister, folkpartister och så en sverigedemokrat som inte vet varför hon är det men hon röstade efter finast partisymbol. Ja, ni hör ju själva vilken samling idioter jag har till vänner men jäklar vad jag älskar dom alla. Jag tycker att just våra olikheter gör oss till ett härligt gäng. Och det må vara skrämmande att alla vi har rösträtt men det är ju det som är så fint med demokrati. Så gå och rösta på söndag!
Två minuter i sex (hah!) ringde en hormonstinn tvilling till sexshopen nere på hörnet: "Stänger ni nu!?!?". Det gjorde dom men hade öppet lite längre för hennes skull. Ja, är man sugen så är man. Det var som att släppa in en snorunge med alldeles för mycket pengar i en godisbutik.
Jag gick en mil i morse innan jobbet. Först tänkte jag ta sovmorgon men jag pallrade mig ändå upp. Men jag tycker vikten står still! Lite smalare armar, lite smalare bröstkorg, lite smalare kindben men magen, ja, den är fortfarande lika bred som Anderna. Om det ska hända något med min vikt så lär jag nog hålla mig till ett russin till lunch. Nejdå, jag bara skojar. Jag har inte bråttom, jag menar, 62 kilo ostbågar är ju om något verkligen värt att älska!
Jag bor i en flyttlåda känns det som. Hela hallen får agera förvaringsplats just nu, det är kartonger staplade ända upp till taket. Nu är det mindre än två veckor tills jag får flytta in. Gissa om jag längtar!
Jag tänkte att mina läsare och vänner skulle få första tjing på lite möbler som jag ska sälja. Lämna en kommentar om ni är intresserade. Satsbord från Mio i tre delar som går att kombinera på olika sätt 40x40, 45x45 och 50x50 250:-
Tvärs/hörnhylla H 100 cm B 20 cm 50:-
Vägghylla som går att kombinera på olika sätt, varje sektion har H 26, D 18, B 58 cm 100:-
Och just ja, någon som vill köpa en gammal tjockteve Nokia 24 tums för 50 spänn? ;)
So kiss me and smile for me, tell me that you´ll wait for me. Hold me like you´ll never let me go.
Jag vill åka till Rom och längta hem. Är det verkligen sant att jag inte kommer få åka utomlands förrän i oktober? Det är ju en evighet till dess! Jag måste iväg nu, helst i går. Las Vegas, Rom, Amsterdam eller Dubai i augusti? Anyone?
Jag blir alltid så avundsjuk när juni närmar sig och det hänger blågula serpentiner, ballonger, examenskort och söta nallebjörnar med studentmössor i varje butik. Det är helt galet att det gått tre år sedan jag tog studenten. En av de bästa dagarna jag hittills upplevt. Att stå där, berusad av livet (och av en hel del alkohol måste jag ju erkänna) och trycka innanför glasentrén på Hagagymnasiet för att därefter springa ut och vråla "För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit student-ee-n (och någonstans där fick alla killar en tupp i halsen), fy faan vad vi är bra!". För att sedan vara med om världens bästa festnatt och vakna upp bakfulla och arbetslösa.
Jag är glad att jag tog studenten när jag gjorde det, dels var det 28 grader varmt (jag brände mig för fan på axlarna, har aldrig hänt förr) och dels var det bättre jobbutsikter för oss 87:or än för dagens 90:or. Arbetsmarknaden är urkass just nu, det gäller verkligen att vara envis och tjata till sig jobb. Eller så börjar man plugga på en gång som jag gjorde. Det var verkligen inte mitt förstahandsval men när man inte har ett jobb så finns det inte så mycket annat att göra. Men visst har jag haft tur som fick jobb direkt efter avslutad utbildning fast jag tror ändå det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och en stor portion envishet.
Ni unga 90-talister som läser min blogg, kan ni inte berätta lite om era drömmar och mål? Jag är nyfiken och vill veta vad ni har för planer efter studenten!
Här är S3A avgångsklass 2006 på Hagagymnasiet. Jag vet inte var jag är, antagligen bakom kameran.
Nu har jag varit iväg och röstat. Det blev samma parti som alltid men vilket behåller jag för mig själv. Det är bara sex dagar kvar till valet och jag vill verkligen att så många som möjligt går och röstar. Men det finns de som rentav uppmanar folk att inte rösta för att visa sitt missnöje över att Sverige är med i EU.
Om jag hade fått folkomrösta om inträde i EU 1994 så hade jag också röstat nej, jag hade också röstat nej till att införa euron. Men nu är vi medlemmar i EU och om vi då väljer att inte rösta så väljer vi också att ge fritt spelrum till någon annan. Vill vi verkligen det? Jag vill i alla fall vara med och spela.
Alla som inte röstar är våldtäktsmän. Alla som inte röstar ska tvångssteriliseras. Ja, det kan låta hårt men det är inte mina ord utan en kollegas. Fast jag håller faktiskt med. Vi måste rösta och även om man inte är särskilt påläst vad gäller till exempel Lissabonfördraget så handlar det ändå i slutändan om värderingar. Om du är röd så röstar du rött, är du blå så röstar du blått och är du grön så röstar du grönt. Svårare än så behöver det inte vara.
Allt eller inget är det som gäller nu. Varför följa oskrivna regler om det är något jag verkligen vill ha? Jag ska börja leva utan att tänka på konsekvenserna. Jag ska säga det jag tänker på och göra saker som faller mig in. Jag ska bryta beteendemönstret och älska varje nytt ord som kommer ur din mun. Älska varje ögonblick, varje sekund som du gör något du aldrig vågat förut. Vi är likadana. Och jag gillar den sidan av dig.