Fem månader
Jag ser honom framför mig hela tiden. Hans långa ögonfransar, hans mörkgröna sårbara ögon, hans gängliga kropp, hans skuggtatueringar, hans spretiga morgonfrilla, hans sneda lilla leende, hans ärr över ögonbrynet, hans glänsande piercingar. Jag ser honom i andra jämngamla, tänker att han skulle vara 19 år nu.
Jag tycker att det är förjävligt att en levande mardröm för mig alltid kommer vara förknippad med en kall januarinatt och ambulanser och poliser som står och blinkar på vår garageuppfart. Den känslan kommer aldrig suddas ut. En känsla av vanmakt, en känsla av att veta att det redan är försent och att vi aldrig mer kommer få höra honom skratta eller se honom le någonsin igen.
Jag tycker att det är förjävligt att en levande mardröm för mig alltid kommer vara förknippad med en kall januarinatt och ambulanser och poliser som står och blinkar på vår garageuppfart. Den känslan kommer aldrig suddas ut. En känsla av vanmakt, en känsla av att veta att det redan är försent och att vi aldrig mer kommer få höra honom skratta eller se honom le någonsin igen.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Försök fokusera på allt positivt du har fått uppleva med honom, en dag kommer det jobbiga försvinna bort och det glada, fina är allt du kommer känna och minnas.
Postat av: Emma Larsson Westermark
Jag tänker på dig så mycket, Angelica. Har fortfarande inga bra ord att säga, det enda är att jag hoppas att du fortfarande är på för Furuvik. Puss och kram!
Postat av: Emilia
Han var verkligen underbart fin både på in och utsidan! Drömmde om honnom inatt. Jag kom hem till er i bäsna och skulle hälsa på bara, sen kommer simon gående in till köket och säger hej med ett leende på läpparna, kom så går vi upp på mitt rum! Allt känndes grymt verkligt. Saknar honnom...
Trackback