Walk a mile in my shoes

Jag gick en mil i morse innan jobbet. Först tänkte jag ta sovmorgon men jag pallrade mig ändå upp. Men jag tycker vikten står still! Lite smalare armar, lite smalare bröstkorg, lite smalare kindben men magen, ja, den är fortfarande lika bred som Anderna. Om det ska hända något med min vikt så lär jag nog hålla mig till ett russin till lunch. Nejdå, jag bara skojar. Jag har inte bråttom, jag menar, 62 kilo ostbågar är ju om något verkligen värt att älska!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback