angelica1987.blogg.se

Jag delar gärna med mig av mitt godis om det får vara i den här fina hjärtformade skålen.

På lördag är det 20 år sedan Nirvana släppte albumet Nevermind som kom att förändra en hel musikvärld. Det har varken gjorts bättre grunge före eller efter den skivan.

Kärlek är den värsta och bästa känslan i världen. Värsta känslan när den tar slut. När relationen övergår från berusande förälskelse till att liknas mer vid en syskonrelation. Att älska varandra men utan att vara förälskade. Många stannar då för tryggheten medan många andra tror att det finns något bättre som väntar och vågar ta steget att lämna.

Kärlek består helt enkelt av löften men utan garantier. Man kanske vill att det man känner nu ska vara för evigt men om man tänker efter ordentligt så är det inte särskilt spännande om man redan nu får veta att det vi har är garanterad livslång kärlek. Vad händer om jag är säker på att han alltid kommer vara min? Kommer jag vara tillfreds med det trygga och det vana? Eller kommer jag tröttna?

Var går gränsen mellan äkta längtan efter gemenskap och simpel rädsla för ensamhet? Och varför väljer man att lida i ensamhet av rädsla för gemenskap? För visst har man nekat någon att komma för nära inpå i rädsla för att bli sårad och lämnad. Trots att fördelarna oftast är fler. Men det gör ju så fruktansvärt ont att bli sårad men jag tror att det är värre att låta sig skrämmas av kärleken innan den fått fäste än att våga ta emot den med öppna armar.

... jag kollar Hemnet-annonser och går igång på riktigt. Så många vackra hus! Jag vill bo i alla!

I dag tog jag en ny bylinebild. Det behövdes nog för den här nedanför är tagen för fyra år sedan när jag var nybakad journalist, ung och hungrig. Numera är jag bara hungrig.

Den nya bilden blev bra i alla fall. Jag ser allvarlig och lite sorgsen ut men det är ju inte helt okej att le som ett fån och ha som bildbyline under en artikel som handlar om en våldtäkt, barnporr eller mord. Ni får läsa DD kommande dagarna, då kanske den nya bilden är med.

När jag var yngre följde jag hur många tv-serier som helst. Alltifrån Lilla huset på prärien, Huset fullt, Fresh Prince in Bel Air, Dr. Quinn, Räkna med bråk, Vänner till svenska serier som Skilda världar, Vänner och fiender, Tre kronor och Vita lögner. På äldre dagar har jag mest följt Desperate housewives, OC, How I met your mother och Two and a half men. Men egentligen följer jag inte serier utan jag köper hela boxarna när de kommer ut på dvd och sedan sitter jag och plöjer kvällarna igenom. Jag och Daniel plöjer för tillfället det historiska kostymdramat Nord & Syd från 1986 där inga mindre än Patrick Swayze, Lesley-Anne Down, Kirstie Alley och Johnny Cash (!) medverkar.

Tv-serien handlar om familjen Main från sydstaterna och familjen Hazard från nordstaterna och deras vänskap före, under och efter det amerikanska inbördeskriget. Som upplagt för intriger alltså. Det är en väldigt fängslande serie om hur sydstatarna försvarar slaveriet för att de är uppväxta med det medan jänkarna gör allt för att stoppa det. Det bästa med serien som baseras på John Jakes romaner är att man inte bara får följa Orry Main (Patrick Swayze) och George Hazard (James Read) utan också övriga starka rollkaraktärer såsom Kirstie Alley (som fick en Golden globe-statyett för sin roll som Georges syster Virgilia som gör allt i sin makt för att stoppa slaveriet) och Terri Garber som spelar Orrys bitchiga lillasyster Ashton.

Det är en otroligt sevärd serie. Jag minns första gången jag såg den. Jag och Johanna satt som fastklistrade i 18 timmar framför tv:n. SÅ bra är den!

Vilken tv-serie tycker du är den bästa genom tiderna?

Bland det bästa med att ha ett förhållande är att aldrig sova ensam men ändå har jag ingen ro i kroppen att sova länge, inte ens på söndagsmornar. Måste upp och se vad jag kan missa. Jag tror att jag sover alldeles för lite men livet är ju så kort. Jag ska ju vara död i evigheters evighet sen så då får jag ju passa på att leva nu, vaket och varje sekund.

Enda anledningen till att jag orkat resa mig upp ur sängen i dag är för att efter jobbet vankas det myskväll med fantastiska fyran. Vi är fyra vuxna fyllda med ansvar nu och skola och jobb som tar all tid. Därför är sådana här kvällar ytterst sällsynta men ack så betydelsefulla. ♥


Laserpoggen och jag


Eabea


Göran

Jag var nyss på ett jobb i Himmilsgården i Djurås. Kyrkan anordnar grötfrukost för karlar en gång i månaden. Jag fick dispens.

Det är så otroligt roligt att sitta och lyssna på äldre människor när de pratar om hur det var förr. Jag fick dessutom agera dagens hjälte då en äldre herre fuckat upp sin mobiltelefon från 1996.

"Ja, jag har ringt både Telia och Nokia men de kunde inte hjälpa mig och så löste du det på två sekunder".

Som tack fick jag fyra lotter i Diakoni-lotteriet, undrar just vad jag vinner. Ett par stickade vantar kanske? ;-)

Vadsomhelst för en nack- och ryggmassage. VADSOMHELST.

Jag är mycket klokare nu. MYCKET. Lillgammal på ett vidrigt sätt. Åsikter har jag fortfarande, rätt bestämda, men jag slåss inte lika mycket för dom längre. Jag behöver inte det.

Tankar som skulle kunna spärra in mig på ett hem men jag är för stabil inuti. Det är orättvist när jag tänker på det. Hur jag kunde bli så stark och han så svag. Hur jag kunde älska att leva när han inte gjorde annat än att hata. Jag kommer alltid ha dåligt samvete över de fruktansvärt ojämnt fördelade generna men man väljer inte någon att bli kär i, det händer bara. Man väljer inte heller sina barn, de föds till världen med en unik arvsmassa, sina egna unika tankar och det enda vi kan göra är att uppfostra dom till goda människor men inte ta emot dem varje gång de faller. Barn måste lära sig bli vuxna och ta ansvar över sina egna liv, det är ju vad allt handlar om.

(Oktober 2009)

I kväll åker jag på stryk för jag kan inte försvara mig. Mina lår är bortdomnade. Min rygg har sagt upp sig. Min hjärna är mos. Jag orkar inte ens hålla händerna över huvudet.

Men det är också skönt att känna smärta för då vet man att man verkligen lever.

"Tänk vilken kropp du kommer ha om du håller i hela hösten och vintern :-)".



Fick det sms:et av JD efter gårdagens träning. Han vet hur man ska motivera den här förbannade latmasken. Skulle inte tacka nej till ovanstående kropp. Därför ska jag pina mig ut och springa efter jobbet i dag trots att hela min kropp värker som om den blivit överkörd av en ångvält.

I dag har jag ont i insidan av låren, ryggen, nacken, ja, praktiskt taget allt utom armarna. Låter kanske konstigt med tanke på att jag boxades i går men boxning är sannerligen en träningsform som tränar hela kroppen.

Jag hade ganska låga förväntningar och ville vända direkt jag kom in i den sunkiga och trånga lokalen fylld till brädden med svettiga karlar. Alla betydligt större och starkare än mig. Men lyckligtvis var det två tjejer som ledde träningen och vi började lätt med att få in rätta tekniken på slagen.

"Kom ihåg, ett slag i magen är det som gör mest ont, en knäckt näsa känns inte alls lika mycket"

Det var det första dom sa. Jag blev livrädd fast samtidigt nyfiken. Sedan måttade vi slag i luften tills vi fick börja slå på varandras magar. Jag och min bästa killkompis JW övade på varandra. Jag fick in ett hyfsat slag i magen på honom så han låg dubbelvikt.

"Du slår som en slägga för fan".

Det var sjukt kul att boxas och det blir nog bara roligare ju mer man får in tekniken. Så jag ska nog ge det ett par gånger i alla fall och kolla om det är något för mig.

I går var jag, Daniel, mamma och Niklas på bio och såg Jägarna 2. Jag hade ganska höga förväntningar eftersom jag älskade första filmen. Att göra en uppföljare 15 år senare än första filmen kan vara ett smart drag. Man får mer tid att komma på en bättre story. Och Jägarna 2 har faktiskt en helt okej story även fast den var ganska så förutsägbar. Vem mördaren var visste man ju från början men det dröjde väl till halva filmen innan man förstod motivet. Hursomhelst var det en helt klart godkänd film. Lassgård är ju en förbannat bra skådespelare.

I går gjorde jag faktiskt lite annat än att jobba, tro´t eller ej. Jag och exet tog en fika och sedan skjutsade han mig till Bäsna för att hämta en dator med mobilt bredband. All Shook Up har premiär i kväll och jag ska recensera för tidningen. Det är ganska så tight deadline så jag måste skriva direkt från Maximteatern.

Kvällen tillbringade jag i Mias mysiga soffa. Vi drack varm choklad (gjord på kakao, vad annars!), kollade Lyxfällan och pratade om sådant där som ger en huvudbry som hundar, ungar och hembryggt äppelvin. Deep shit liksom.

... blir han religiös?

Nej, jag kommer aldrig bli religiös hur gammal och skruttig jag än blir. Däremot älskar jag att besöka kyrkor och kyrkogårdar. Det finns ingen annan plats i världen som jag är så lugn på som i just kyrkor. Jag betalar gärna kyrkoskatt för att få ta del av dessa kulturella byggnader. Jag är också intresserad av religion, kanske mest intresserad av hur religion kan påverka människor så mycket.


St. Skedvi kyrka.

Pms i kombination med att jag jobbar 180 procent. Känner mig lättantändlig. En svavelsticka i närheten och jag exploderar fullständigt.

Jag intalar mig att det är värt det. Att belöningen blir i form av alla planerade resor. Jag önskar bara att jag kunde ta mig i kragen och börja äta på bestämda tider och gå minst en timmes promenad varje dag. Det skulle räcka för att få min hjärna att orka arbeta på högvarv. Nu lånar jag från reservdepåerna. Får se hur länge de räcker.

Jag älskar mitt jobb! Att få träffa så många olika människor, alla med unika och fascinerande livsöden. Det är som att läsa en god bok varje gång.

Jag fattar inte vad jag gjort för att förtjäna en sådan fantastisk pojkvän. Jag jobbar sent och han står i köket och gör i ordning matdosa åt mig tills i morgon, plockar ut disken och städar fast det är jag som stökat ner. Jag ska fan gifta mig med honom.

Höstens första dag. Det betyder att om 114 dagar är det årets mysigaste dag som jag kommer tillbringa med min älskade familj här:


© Angelica Lindvall

Nu har jag två fullt friska tvåstängslade orkidéer i mitt sovrumsfönster. Får se hur länge de överlever.

Jag har en ny säng som jag börjar sova alltmer bekvämt i. Första natten sov jag lika illa som prinsessan på ärten. En ny madrass vore kanske på sin plats. Jag har också nya lampor och nya nattduksbord. Allt från Ikea. Jag gillar´t!

Hudnära.