angelica1987.blogg.se

Alla klagar så fort det blir reklam på tv:n.  Och ser man på någon kanal där det inte är reklampauser, ja, då klagar man då också.

Jag gillar reklam. Här är några av mina favoriter.

1. Lotto-Åke
Han påminner så mycket om min styvpappa. Så jäkla skön snubbe.

2. Inga tillsatser, bara öl
Är det möjligtvis här Molkom-regissören Ulf Malmros fått sin karaktär Pölsa ifrån?

3. Väcker tigern i dig
Det här är långtifrån den bästa reklamfilmen som gjorts men för oss som var unga i början av 1990-talet är den en fröjd för ögat. Dessutom smakar Frosties gott.

I dag började mitt nya liv. Det började i samma stund som min pojkvän kallade min mage för Trippel. Han syftade på mina tre valkar som jag hade när jag satt upp i sängen. Min pojkvän är snäll. Han är ärlig och ärlighet är det som jag värdesätter högst hos andra. Ibland behöver någon säga sanningen för att jag ska bli motiverad. Som nu. Att väga över 60 kilo har alltid varit en mardröm för mig. Min pojkvän väger bara några kilon mer och det är muskler. Jag väger bara fett.

Jag gick i alla fall en mil i dag, 8912 steg. Det var skönt. Det ska bli många sjumilakliv den här veckan. Jag ska bli lika smal som när jag var femton år, då var jag sjukt snygg. Jag tyckte åtminstone det men alla andra klagade såklart på att jag var för smal. Alltid är det något fel.



Min mage Trippel som ska väga minst fem kilo mindre i sommar.

Jag har åsikter om det allra mesta, det vet nog mina kära läsare vid det här laget. Och nu tänkte jag fortsätta ett steg längre i abortdebatten som jag startade för några veckor sedan. Ni får gärna kalla mig hycklare men jag tycker som jag också skrev att abort kan vara befogat i vissa fall. Ett sådant fall är om kvinnan blir våldtagen. Ett annat fall kan vara att barnet inte är friskt.

När jag läser artikeln om familjen Timoney-Ringström så blir jag förbannad över hur de blev behandlade av läkaren när de väntade barn. De visste att deras baby skulle födas med Downs syndrom men de valde att fullfölja graviditeten och deras beslut ifrågasattes av läkaren. Man kan nämna abort som en möjlighet men som läkare ska man inte ifrågasätta deras beslut. Det finns ju ingen läkare som ifrågasätter någon som vill göra en abort.

Jag vet att man som mamma eller pappa kommer älska sitt barn lika mycket oavsett om det föds med en sjukdom eller inte. Annars är man inte en bra förälder. Men jag skulle ha väldigt svårt att föda ett barn som jag visste var sjukt. Det beror främst på egoistiska skäl. Jag vill inte ta hand om ett barn livet ut. Oftast har man sina barn hemma i kanske 20 år men sedan startar de nya liv. Och så fungerar det inte med ett barn som har Downs syndrom. I varje fall inte i de familjer jag känner som har barn med Downs. De barnen bor fortfarande hemma eller så bor de på ett hem för utvecklingsstörda.

Alla människoliv är lika mycket värda men jag skulle överväga noga om jag skulle föda fram ett barn som jag visste var sjukt. Jag är emot att abort används som preventivmedel men som sagt, ibland är det befogat. Ett sådant fall kan vara om man får veta att barnet är sjukt. Det är ungefär ett barn per 700 födda som drabbas av Down syndrom, så risken är påfallande liten. Men den ökar i takt med ju äldre kvinnan blir. Därför har jag bestämt mig för att bli en ung mamma till skillnad mot Tina Leijonborg och de andra gamla kändismammorna.

Vad tycker ni? Är jag helt bakom flötet eller håller ni med?