angelica1987.blogg.se

Jag har länge tänkt revidera länklistan till höger. Jag tänker ta bort bloggar som sällan uppdateras och lägga till nya bloggar som jag vill läsa och återkomma till. Men jag behöver fräscha fläktar med nya idéer!

Har du en blogg som du vill rekommendera eller känner du någon annan vars blogg förtjänar en plats på min blogg? Skriv då en kommentar tillsammans med länken i kommentarsfältet här nedanför och berätta varför du tror att den skulle falla mig i smaken.

Jag kommer kolla på de bloggar ni rekommenderar och fastnar jag för någon så har den en given plats i min länklista.

Det har varit en härlig vårdag. Borlänges vanligtvis utdöda centrum väcktes till liv igen. Folk spelade på gatorna, solen sken, fåglarna kvittrade, asfalten var naken, korvgubben log mot alla de förbipasserande och i världen existerade inga problem eller krig.

Ibland är det skönt att drömma sig bort från verkligheten ett slag.


Bild: home.online.no

I lördags deltog 81.111 personer i LunarStorms WZUP-fråga "Vad tror du spelar mest roll när det gäller att få ett arbete?" (statistiken är dock en aning missvisande eftersom man kan rösta varje gång man loggar in till exempel). Utav flickorna var det 44 procent respektive 41 procent av pojkarna som tyckte att alternativet "utbildning" stämde bäst. De andra alternativen var bland annat kontakter, hjälp från arbetsförmedlingen, utseende etc.

Jag kan säga att kontakter nästan är det enda som behövs. På både gott och ont. Det är positivt för att det är enkelt att få in en fot i yrkeslivet men negativt för de som står utan några som helst kontakter.

Självklart är det jätteviktigt att ha en utbildning i bagaget men jag törs ändå påstå att erfarenheter väger tyngst. Jag har vetat ända sedan barnsben att jag velat skriva, antingen skönlitterärt som författare eller som journalist på en tidning. Jag har också vetat lika länge att det finns ett överskott på journalister. Fast jag kan inte bara ge upp min dröm, min enda talang så lätt. Om man vill något riktigt mycket så kan man inte bara lägga pennan åt sidan. Jag är tacksam över att jag klarat mig så här långt, jag har aldrig haft kontakter utan jag har fått leta upp dem själv. Men det har det varit värt.

Jag ska nog lägga mig i ett hett skumbad tillsammans med min flodhäst nu. Alla andra har ju badankor att leka med men jag har bara en badkudde i form av en flodhäst. Fast det funkar bra att leka med den också.

Jag tror inte på gud. Men jag kallar mig inte heller agnostiker även om jag måste ha bevis för guds existens för att kunna tro. Jag kallar mig för Angelica och jag tror på mig själv. Vissa kan hamna i status quo och söka sig till gud i ren desperation men jag kommer aldrig kunna be och tro på något så länge jag inte fått framlagda bevis på att gud verkligen existerar. För mig är det som att fortfarande vara dum nog att tro på tomten. Fast det underliga är att jag älskar de kristna traditionerna, jag firar både jul och påsk men utan att tänka på själva innebörden. För mig har dessa högtider alltid varit klassade som mysiga familjedagar.

Jag motsäger mig även på flera andra plan, jag är till exempel konfirmerad och har inga som helst planer på att gå ur kyrkan eftersom jag vill gifta mig kyrkligt. Jag har redan valt ut en kyrka och det är samma kyrka där min pappa ligger begravd och där jag döptes. Jag är mycket fascinerad av kyrkor och särskilt gravstenar. Det första jag gör när jag åker utomlands är att leta upp en kyrkogård för att läsa på gravstenar. Jag finner det ytterst intressant att kunna utläsa vilka yrken de döda personerna haft och hur gamla de blev. När jag var yngre samlade jag också på kors. Jag tror att det är vanligare i dag att människor firar de kristna högtiderna utan att vara troende.

Jag har alltid haft MVG i religion och skulle mycket väl kunna tänka mig att bli religionslärare. Men jag undrar om det skulle gå om man saknar tron? För jag kommer aldrig börja tro på något annat än mig själv, det är min drivkraft i livet och hittills har det gått väldigt bra.

Jag har alltid velat bli en ung mamma. Det kan bero på att jag är i den åldern då alla kvinnor i min släkt blivit gravida. Jag är nästan för gammal egentligen. Mormor var bara 16 år när hon fick min mamma och mamma i sin tur var 20 år när hon fick mig (då hade hon redan varit gravid en gång innan men fått missfall). Det är inte konstigt att jag känner lite press inför det här med barnafödandet. Barn finns inte inom den närmaste framtiden eftersom jag enbart vill kunna fokusera på mig själv ett par år. Jag vågar påstå att man skaffar barn av rent egoistiska skäl. Det är gulligt med bebisar och det känns som en naturlig del av livet men man skaffar dem ändå av själviskhet. Missförstå mig rätt men jag skaffar ju inte barn för att Fredrik Reinfeldt vill öka Sveriges befolkning utan för att jag själv vill bidra med en söt bebis i min släkt.

Även fast jag har tänkt hinna med och skaffa åtminstone en bebis innan 25 så är mina meningar kring detta delade. Jag hade värsta mardrömmen på länge i natt. Jag drömde att jag var höggravid och bebisen var sjuk och skulle dö efter att jag fött den. Jag hade inte vetat om att jag var gravid och festat på som vanligt och sedan när jag fick veta att jag väntade en bebis var den redan sjuk på grund av mitt festande (här bör jag dock påpeka att jag högst festar en gång varannan månad i snitt men ändå, tänk vilken hemsk tanke!).

Det var verkligen hemskt att veta att jag skulle föda ett barn som var sjukt på grund av mig. Jag vaknade alldeles kallsvettig och drog febrilt händerna över magen som lyckligtvis var platt. Ibland är jag faktiskt mycket tillfreds med min kropp.

Jag är överlycklig. Thomas match är inställd så nu ska jag överraska honom med ostbågar, läsk och nya filmer!

I morgon är det utgång med kusin vitamin som gäller. Vad ska ni själva göra i helgen?

Jag saknar honom. Jag har varit hemma i en och en halv vecka och vi har träffats en enda kväll. Men snart kommer han hit och jag ska pussa på honom som aldrig förr. Kärlek är bäst när man får längta efter varandra ett tag.

Jag borde lägga journalistiken åt sidan och bli relationsrådgivare. Det är alltid vänner och bekanta och även bekantas bekanta som snackar om sina problem med mig. Jag utstrålar väl någon "Berätta, jag lyssnar"-aura. Det är tur att jag är bra på att bevara hemligheter för annars så är ju inte en journalist den första man berättar sina problem för. 

 

Jag tycker inte om när fula killar raggar på mig. Nu låter jag som världens bitch men med fula killar menar jag de som jag klassar som fula. Det har ingenting med utseendet att göra utan killar som är allmänt ofräscha, luktar illa och har en dålig hygien. En mindre snygg kille kan vara mycket attraktiv om han är fräsch. Killar som snusar eller röker, har dålig hållning, dålig hygien och med byxor som hänger nere i knävecken (hallå, gällivarehäng var inne förra årtusendet och det var inte snyggt då heller) behöver inte göra sig besvär att kontakta mig.

Om jag skulle bli singel så skulle jag tvingas vara det resten av mitt liv. Efter att ha levt tillsammans med en perfekt kille i snart fyra år så har jag så sjukt höga krav på hur en kille ska vara. Jag skulle aldrig kunna hitta en kille som motsvarar mina förväntningar. Det är lika bra att jag håller mig till den bäste för mig. ♥ Jag tycker inte att man ska nöja sig med det näst bästa.

I dag är det den första mars, den första vårmånaden men utanför mitt fönster ligger ett tjockt snötäcke. Men det står nog inte på förrän man får se tussilagor sticka upp i dikena, fåglar som kvittrar parningsläten och lägger ägg i sina bon och istapparna som droppar från taken.