angelica1987.blogg.se

Jag har alltid velat bli en ung mamma. Det kan bero på att jag är i den åldern då alla kvinnor i min släkt blivit gravida. Jag är nästan för gammal egentligen. Mormor var bara 16 år när hon fick min mamma och mamma i sin tur var 20 år när hon fick mig (då hade hon redan varit gravid en gång innan men fått missfall). Det är inte konstigt att jag känner lite press inför det här med barnafödandet. Barn finns inte inom den närmaste framtiden eftersom jag enbart vill kunna fokusera på mig själv ett par år. Jag vågar påstå att man skaffar barn av rent egoistiska skäl. Det är gulligt med bebisar och det känns som en naturlig del av livet men man skaffar dem ändå av själviskhet. Missförstå mig rätt men jag skaffar ju inte barn för att Fredrik Reinfeldt vill öka Sveriges befolkning utan för att jag själv vill bidra med en söt bebis i min släkt.

Även fast jag har tänkt hinna med och skaffa åtminstone en bebis innan 25 så är mina meningar kring detta delade. Jag hade värsta mardrömmen på länge i natt. Jag drömde att jag var höggravid och bebisen var sjuk och skulle dö efter att jag fött den. Jag hade inte vetat om att jag var gravid och festat på som vanligt och sedan när jag fick veta att jag väntade en bebis var den redan sjuk på grund av mitt festande (här bör jag dock påpeka att jag högst festar en gång varannan månad i snitt men ändå, tänk vilken hemsk tanke!).

Det var verkligen hemskt att veta att jag skulle föda ett barn som var sjukt på grund av mig. Jag vaknade alldeles kallsvettig och drog febrilt händerna över magen som lyckligtvis var platt. Ibland är jag faktiskt mycket tillfreds med min kropp.