angelica1987.blogg.se

Jag måste ha världens sämsta immunförsvar. Det räcker med att någon nyser åt mitt håll eller andas på mig så ligger jag snart däckad i fågelinfluensa, magsjuka, HIV och sorkfeber. Allt på samma gång. Åtminstone känns det så. Jag blir så barnsligt kinkig och längtar hem till mamma när jag är sjuk. Tänk att få krypa ner i ett varmt bad därhemma och sedan torka sig torr och lägga sig i soffan under flera lager med filtar tillsammans med vovvarna.

Jag har lagt märke till att jag blivit sämre med åren. Som liten kunde jag ha 40 graders feber och ändå vara pigg nog att bada mina glasdjur och samla mina CD-skivor i bokstavsordning. Nu behöver jag inte ens ha feber för att känna mig döende. Åh, jag saknar verkligen tiden när man var sjuk som liten och fick stanna hemma från skolan och kolla på Disneyfilmer och äta Polly hela dagen.

Hur mycket näsblod kan man blöda egentligen? Runnit konstant sedan klockan 23 i går kväll. Orsak stress säger dom som vet. Sitter nu med en tuss i näsborren på jobbet och känner mig som Carrie Bradshaws totala motsats.

 

Hela förra sommaren tjatade jag om en longboard men köpte aldrig någon för en så löjlig anledning som att jag tyckte jag var för gammal. Vad fasen, det är ju ett perfekt sätt att öva upp min undermåliga balans! Dessa longboards har konstnären Mattias Norström från Gagnef formgett. Jag gillar starkt!

Ibland undrar jag om jag är den sista människan kvar på jorden med sunt förnuft. Och då är inte ens jag särskilt förnuftig.

I min framtida trädgård står en skön trädgårdssäng. En säng för två eller flera som man kan placera i solen om man vill steka eller i skuggan om man behöver svalka sig. Det finns ju trädgårdssängar, eller snarare beachsängar, utomlands så det borde ju finnas i Sverige med. Jag menar, vi har ju ändå sol minst 30 dagar om året!

Gick nyss runt sportfältet och kikade upp mot mormors lägenhetsfönster. Tänkte för en kort sekund att jag bara skulle upp en snabbis och säga hej men mormor bor inte kvar. Lägenheten är såld och hennes nya adress finns i en stuga vid havet i hennes älskade Ångermanland där hon växte upp. Jag var tvungen att ringa och säga att jag saknar henne. Mellan tårarna fick vi uppdateringar om vad som händer i våra liv.

Som jag saknar våra vinkvällar ute på balkongen, vårat gemensamma intresse för heminredning, vår loppisjakt på somrarna och alla goda middagar vi avnjutit tillsammans. Men Norrland är inte Nordpolen. Det tar faktiskt bara några timmar att åka upp och när vi väl ses blir det bara kvalitetstid. ♥

Jag fattar inte vart pengarna tar vägen. I fredags fick jag lön, hade bra med cash på kontot men nu efter jag betalat alla räkningar inklusive lån är det inte mycket kvar.

Ofta tänker jag inte på alla småsummor som läggs på hög, som 233 kronor på en räkning där och 251 kronor på en räkning där. Men så har jag också lagt ut pengar till Daniels dator (eller betalat tillbaka kanske är rätta ordet med tanke på att han la ut pengar för min Fjällräven-jacka) och så har jag varit tvungen att beställa nya sommardäck då mina var helt slut. Det är ju nödvändigt ont men fruktansvärt tråkigt att lägga pengar på.

Ja, det hade ju kunnat varit värre, jag klarar mig nog till nästa lön som blir en dubbellön eftersom jag arbetat som en idiot hela mars. Så typiskt mig att tacka ja till en massa extrajobb när jag redan är stressad till max. Men det är ju kul att jobba och ännu roligare att tjäna pengar, blev chockad när jag såg min deklarerade årsinkomst för förra året. I den här farten lär jag nog få magsår innan 30. Men någon gång ska jag väl hitta den där balansen till en stressfri vardag. Typ lagom till pensionen infaller.



Vad lägger du helst pengar på?

En underbar film om en av världens mest älskade skådespelerskor som är både en vacker och sorglig berättelse om Marilyn Monroes bristande självkänsla. Hur hon, fast hon stod på toppen av sin filmkarriär och var hyllad av hela Hollywoodeliten, ändå inte kände att hon dög. Det är en djupdykning i hennes känslor kring att hela tiden känna sig missförstådd, aldrig riktigt få vara sig själv utan bara karaktären Marilyn Monroe och aldrig bli tagen på allvar utan att ständigt leva upp till myten som skapats kring henne.

”Allt folk ser är Marilyn Monroe. Så fort de inser att jag inte är hon, så flyr de.”

Kan varmt rekommendera den här filmen, inte bara för alla vackra scener utan också för Michelle Williams fantastiska rolltolkning. Jag har pånytt blivit Marilyn-frälst och tänker ägna min vecka åt att titta på Marilyns filmer. Har hittills bara sett "Some like it hot" som jag älskade så jag tror bestämt jag kommer uppskatta hennes andra filmer också!

För mig finns ingen dag som är "en vanlig dag på jobbet". Jag kan nog ha ett av världens mest varierande jobb - och jag älskar det! Rutiner är bra men jag är ingen människa som passar att sitta instängd på ett kontor och arbeta 8-17. Jag älskar mitt jobb som frilans just för att jag väljer mina egna arbetstider och mina egna jobb och får flänga och fara fritt! Jag har såklart vissa mallar att följa och artiklar jag måste leverera varje vecka men att få göra det hemifrån, eller från ett kafé eller varsomhelst bara där finns en stabil uppkoppling, är guld värt för en rastlös själ.

Enda nackdelen är väl bristen på kollegor. Här hemma är det ju bara dammråttorna man kan snacka med under fikarasten men blir jag väldigt sällskapssjuk är det ju bara att ta sig en tur förbi redaktionen. Dessutom är journalistyrket ett väldigt socialt jobb där jag har den fantastiska möjligheten att få träffa nya människor varje dag!

Mina arbetsuppgifter i stort består av att intervjua och fotografera nya företagare eller företag som expanderar, göra personporträtt och hemma hos-reportage eller andra artiklar som rör bygg och bostad. Men jag kan egenligen skriva om allt, är det en intressant eller rolig nyhet så är inte jag den som bangar! Jag är genuint intresserad och nyfiken av att höra andra människor berätta om sina erfarenheter och upplevelser och sätter det gärna på pränt även fast fotograferandet har blivit ett minst lika stort intresse som skrivandet.



Snapshots från min arbetsdag! I morse besökte jag en företagare som inriktar sig på hudvårds- och sminkprodukter och därefter träffade jag Borlänges stadsarkitekt för en intervju för att sedan ta ett taktiksnack med Brages nya tränare. Jag har sedan ägnat eftermiddagen åt att skriva. Nu tänker jag ta en långpromenad i vårsolen för att sedan skriva mer i kväll. Så varierande kan min arbetsdag vara!

Tänk att det är så lätt att slå med en låt där man sjunger allt annat än text? Men en fartig låt som gammelmorfar skulle sagt. Sen är det väl alltid kul att se Lasse Kronér rocka loss. ;-)

Jag vet inte hur ni är men jag reagerar häftigare på gamla morsor med småbarn än tonårsmammor. Antar att det är ett småstadssyndrom. Här fortplantar sig folk i regel direkt efter första backpacking-resan efter studenten och det är mycket mer ovanligt att se gamla morsor som drar barnvagnar på stan än unga lattemammor. Vi är väl inga riktiga karriärister här på vischan antar jag eller så tänker vi naivt att det ju går att kombinera familjeliv och karriär. Vilket inte jag tror ett smack på. Något måste man försaka helt enkelt och jag hoppas verkligen att jag väljer att försaka jobbet framför mina barn när den dagen kommer, hur roligt mitt jobb än må vara.

Min mamma har alltid sagt att 25 är en bra ålder för att skaffa barn. Då har man förhoppningsvis hunnit rest, flyttat runt och upplevt saker för sin egen skull och kanske skaffat sig en utbildning. Mamma fick mig när hon var nyss fyllda 20. Själv är jag 25 om bara några ynka månader och jag har ju alltid sagt att jag skulle vilja ha barn före 30 (först var det 23 men den där siffran tenderar att ändra sig ju äldre jag blir) men nu är ju barn inget man bara skaffar. Det är ju inte ens säkert man kan få barn även fast det i de allra flesta fall fungerar utmärkt. Barn är något man blir välsignad med. Ett mirakel som Ranelid skulle sagt.

Jag har trevliga barndomsminnen till filmen Babe - Den modiga lilla grisen. Jag och lillebror kunde titta på den flera gånger om. Speciellt uppskattade vi scenen när Babe tar ton uppe på stallbacken. I går såg jag och Daniel Babe och vi har sedan dess fastnat på den här låten. Undrar just hur lång tid det tar innan vi får klagomål från grannarna. ;-)

Jag deltog i en tävling som tjejmagasinet Glaze hade på Facebook förra veckan och vann dvd:n "I don´t know how she does it" med Sarah Jessica Parker i rollen som den stressade karriärmamman Kate Reddy. Perfekt med gratis underhållning så här fyra dagar innan lön. :-)

Jag och sambon såg Klassfesten i går kväll med Björn Kjellman i huvudrollen. Och filmen avslutas med The Arks fantastiska låt "Calleth you cometh I" och genast kom jag att tänka på The Arks fantastiska spelning på Peace & Love förra året. Det är så otroligt sorgligt att Sveriges bästa liveband slutat. Jag har så många fina minnen till The Arks låtar. Tonårsminnen jag aldrig glömmer.

Tänk vad lycklig man kan bli av att shoppa! Jag har ju som ni vet suktat hela vintern, ja, flera vintrar faktiskt, efter en rejäl vinterjacka och i Falun hittade jag en kraftigt nedsatt Fjällräven parkas, den sista som fanns i S, så då slog jag till utan eftertanke! Nu har jag en vinterjacka som tål riktig vargavinter. Nöjd tjej!

Vi har gjort en del förändringar i vår kost. Vi äter inte strikt LCHF längre utan nu äter vi ibland frukt eller rotfrukter som växer under jord (=mer kolhydrater). Men fortfarande undviker vi bröd, pasta, potatis och ris och tillför absolut inget extra socker i maten men det är ju svårt att undvika helt då det är socker i tamejfan nästan all mat.

På ett sätt har det verkligen hjälpt mig att följa strikt LCHF för dels kickstarten och dels för att jag har ändrat hela mitt sätt att tänka på mat. Bland det viktigaste vi gjort är att vi numera äter på bestämda tider och att vi slutat småäta. Vi försöker använda oss av sunt förnuft, lyssna till kroppen vad den behöver, njuta och må bra. Och jag har i alla fall gått ner fem kilo vilket jag är stolt över samt minskat sex centimeter i midjan. Dock är jag inte lika "jäktad" att gå ner resten utan det får ta sin tid. Det tog ju trots allt ett par år att gå upp alla de här kilona. ;-)

Inga planer för helgen och det känns förbannat skönt. Ska bara njuta av mars och vårsolen som värmer min balkong. Kanske man rentav kan inta årets första frukost därute?

Jag är bra töntig ibland. När jag får ett paket som är inslaget i ett fint presentpapper så måste jag öppna så försiktigt, så försiktigt för att inte papperet ska gå sönder. Sedan sparar jag papperet för att slå in en present till någon annan. Miljömedvetet inte sant!?

Ja, bröllopsklänning är väl fel ordval egentligen men nu har jag hittat en klänning att bära på M&M:s bröllop på Irland i april. Jag väntar med att ta en outfitbild tills jag väl är där men ni kan ju få ett smakprov. Till klänningen ska jag bära mina Michael Kors-klackar jag köpte i New York och en trekvartskavaj. Och så smycken förstås!

©Angelica Lindvall

Nu ska jag krypa ner i sängen och drömma om vit sandstrand, vackra solnedgångar och havsbris. Godnatt mina fina läsare!

Du hjälper mig så mycket mer än du tror med dina värmande ord. Så fort jag träffar dig får jag sådan livslust och energi att jag verkligen känner att ingenting är omöjligt! Tack för att du finns och berikar mitt liv. ♥

Det märks att vi börjar bli äldre. Det är inte längre chockerande att folk gifter sig och skaffar barn. Fick en trevlig inbjudan till bröllopsfest i brevinkastet i går. Jag har alltid älskat bröllop, skrev för tusan mitt projektarbete om bröllop (!) och därför är det extra kul att så många jag känner som gifter sig i år.



Den här bilden knäppte jag i smyg på ett brudpar i Thailand. Var skulle du helst vilja gifta dig? Utomlands på en strand, traditionellt i en kyrka eller borgerligt i stadshuset?

Känns självklart! Som en fantastisk start på ett, vad jag hoppas, livslångt äventyr med min stoora kärlek. ♥

Min kära moster kom förbi med ett spännande paket häromveckan. Daniel glömde genast bort att vi gick på diet och åt upp sin semla i ett nafs. Tilläggas bör att även jag fuskade med resultat magont och en vikt som står stilla. Attans. Men det är bara på´t igen! Ska snart bege mig ut på dagens andra långpromenad, den härliga vårsolen lyckas väcka latmasken i mig!

Regina Spektor kommer också till Borlänge i sommar. Ja, men kanske att jag köper ett festivalpass då.

Känner lite av en längtan till påsk faktiskt. Måste vara de gula tulpanerna som gör det!

Alla som känner mig vet hur tokig jag är i pizza. Jag är liksom tjejen som ville till Italien enbart för att det är pizzans hemland. Jag hade till och med en guidebok där de 10 bästa pizzeriorna fanns representerade som jag följde slaviskt. Ehm, nämnas bör att jag var i Rom i endast fem dagar så ja, det blev en hel del pizza.

Men nu är det andra tider, jag äter LCHF där bröd, särskilt vitt bröd, är totalt förbjudet. Men så hittade jag ett recept på LCHF-pizza och tänkte att ja, jag lär ju ge det en chans! Och tro mig när jag säger det, det smakade nästan lika gott som vanlig pizza. Knepet är att man lär kavla ut "degen" ordentligt så den inte blir kladdig i mitten, då känner man faktiskt ingen skillnad på att det är äggvitor och philadelphiaost som utgör pizzabotten istället för vitt bröd.



LCHF-pizza! "Fuskade" dock lite med ananas som ju är frukt (=socker!) men äh, var ju bara några ynka bitar!

Det här behöver du:

Pizzabotten:
3 ägg
200 g philadelphiaost
2,5 dl riven ost

Topping:
T ex rödlök, champinjoner, oliver, stekt köttfärs, korv (med hög kötthalt!), ädelost eller tonfisk

Så här gör du:

Sätt ugnen på 200 grader. Dela äggvitor och äggulor i separata bunkar. Vispa äggvitorna till ett hårt skum så att du kan vända bunken upp och ner. Blanda äggulorna med philadelphiaosten och den rivna osten. Vänd försiktigt ner den gula smeten i det vita skummet. Bred ut smeten på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen i 200 grader i 10-12 minuter. Låt det svalna och lägg på mer riven ost. När den smält är pizzan klar.

Om jag var modig skulle jag klippa mig i en sådan här pojkfrilla som vackra Emma Watson och bedårande Michelle Williams har. Lite lesbiska vibbar möjligtvis men det går ändå att ha en sådan frilla och samtidigt vara väldigt feminin tycker jag. Michelle (som sagt att hon klipper sig kort för att hedra minnet av mannen som älskade kort hår på tjejer) är ofta kvinnligt klädd i petite klänningar. Nackdelen är väl att man måste klippa sig ofta när man har en kort frisyr och jag gissar att det även krävs ganska mycket styling vilket inte passar mig som knappt orkar kamma mig på morgonen.

Jag blir alldeles varm och lycklig i hjärtat när min kille kommer hem och pussar sönder mig med orden:

"Jag har tänkt jättemycket på kommentarer du säger och miner du gör och jag blir bara så kär".

Klockan ringde 05.30. Då gick Daniel upp för att angla och självklart lyckades inte jag somna om. Otroligt lättväckt och alldeles för stoorbesvärad. Men då får jag extra tid till att förbereda jobb och kanske skriva undan lite text som ligger och väntar, kan ju behövas!

Känner mig för övrigt totalt mörbultad i kroppen efter gårdagens aktiviteter i backen. Gjorde världens vurpa där jag på något sätt lyckades köra armbågen rakt in i revbenen. Känns som träningsvärk x tusen.

Vad tycker ni om Peace & Loves bokning? Jag tycker att det är en hit men jag är inte i sådan extas som jag hade varit om festivalen hade bokat Lady Gaga. Då hade jag gråtit av lycka! Men det är en grym bokning helt klart.

Den här boken fick Daniel av min gamla dagmammas karl. Det är en naturkunskapsbok från 1856, över 150 år gammal! Det står mycket intressanta saker i den om naturkrafters hastigheter och instinkter att samla förråder af födoämnen. Men när man inte bläddrar i boken är den en fin inredningsdetalj, charmigt slitet på ett äkta sätt!

Jag och kärleken ställde klockan i morse och tog ett par morgonåk i Romme Alpin. Riktigt bra start på dagen! Det är illa att vi inte åker oftare när det finns en sådan fin skidresort bara en mil bort. Inget slår Dalarnas fjäll förstås men Sälen åker man ju inte till över en dag direkt så då passar Romme Alpin utmärkt! Nästa vinter ska jag satsa på ett säsongskort.

Det känns lättare att vara lättare men jag har mitt eget sätt att mäta. Det är först när jag får på mig mammas förlovnings- och vigselringar på rätt finger som jag VET att jag nått min trivselvikt. Okej, vigselringen får jag på mig (hon gifte sig när hon var 21 år) men det är med våld och helvetes mycket tvål som jag får av mig den igen. Förlovningsringen får jag inte ens över halva fingret (hon var 16 år när hon förlovade sig) men skam den som ger sig. ;-)

Det är påfrestande att "åka" Vasalopp... en trött trio efter att ha suttit och tittat på Vasaloppet hela morgonen.

I dag var jag och kärlekens kreditkort på Kupolen och köpte marspresent(er) till mig. Kärleken himself lämnade jag på gubbdagiset (Jula) medan jag gick och handlade. Har verkligen fallit för vårens mintgröna trend som jag säkert kommer vara urless på innan maj men det är en annan femma. Fyndade dessa mintgröna jeans på Cubus för endast 199 kronor och passade även på att köpa ett mintgrönt lack på Kicks för 39 pix. Jag måste ändå säga att jag är en flickvän som är hyfsat billig i drift.

Från godisråtta till storlek 38!

Jag klippte mig senast i Thailand, över en decimeter, men det växer som ogräs så snart lär jag klippa mig igen och jag är sugen på en kort frisyr. Jag vet, tröttsamt med tanke på att jag sparat ut mitt hår så länge. Men det är så tjockt och tar alltid en mindre evighet innan jag lyckats kamma ur alla tovor efter duschen. Så jag tänkte en mellankort page, kanske lite ovanför axlarna. Vad tror ni om det?



Antingen som Mary-Kate...



... eller en mörk uppklippt page som Rihanna.

Hjälp mig! Vad ska jag välja? Och vilken färg?

Jag har infört något så smart som månadspresenter så i dag fick jag en försenad februaripresent av Daniel eller som han uttryckte det egentligen är en tidig april/maj-present. Det var en Misfits-tee i storlek XS. En slags morot menar han. Pfft, tänkte jag och korvade ner t-shirten över min tjocka hals och vidare ner över magen som jag drog in så jag blev smal som en jakthund. Och jorå, nog passar den allt men jag är inte helt säker på om sömmarna kommer hålla kvällen ut eller att jag kommer orka hålla in magen. Kanske borde vänta till april eller maj ändå.

På lördag får jag min marspresent. Ett par nya byxor i en snygg kulör är precis vad jag behöver.

"Du är så söt och gullig när du är så där krävande" säger Daniel.
"Älskling, ha det i åtanke när vi varit tillsammans i 15 år, att jag är söt och gullig okej?" säger jag.

Och nu kanske ni tycker vårt förhållande är ojämställt för vad får min kille i månadspresent? Men jag är bra på att skämma bort honom med presenter, som böcker om och med Thåström, cd-skivor om och med Thåström och så finns det ju en hel rad med andra grejer jag ger som inte lämpar sig så här offentligt ifyouknowwhatImean. Jag tror heller inte månadspresenter är något som kommer pågå varje månad men jag behöver verkligen en marspresent för jeansen som jag fick ner röven i förra veckan är för stora nu.

Skulle inte alls ha något emot att bo i det där huset..!

Jag ägnade hela kvällen i går med att redigera gamla bilder som ännu inte framkallats. Blev alldeles hänförd av bilderna från min, mammas och Niklas roadtrip i Norge förrförra sommaren. Tänk att vi har ett så vackert grannland. Faktiskt så är Norge mitt favoritland, av 20-talet länder jag besökt. Visst är kritvita sandstränder i Tanzania fantastiskt vackert på sitt sätt men att komma till Norge känns nästan som att komma hem förutom att dalarna där är ännu djupare och älvarna (fjordarna) ännu blåare. Magiskt.