Bye Sweden, hello Tanzania!

Nu lämnar jag Sverige för mitt livs största äventyr hittills. Om gud vill och redskapen håller så kommer jag uppdatera både på Facebook och här på bloggen. Med 17,2 kilo på ryggen och Ahlgrens bilar i handbagaget så är jag mer än förberedd att upptäcka the real Africa.

Ta hand om varandra och lev livet nu, inte i morgon. ♥





Quit playing games with my heart

Spelet. Du är en del av det. Precis som jag. Två pjäser på en och samma spelplan.

Vad händer om vi båda förlorar?


Volontärer i Tanzania

I dag finns intervjun med moi med i tidningen och på webben. Check it out!


Simon...

... är jorden vacker från ovan?

♥ Nio månader av obeskrivlig sorg och saknad. ♥



© Angelica Lindvall


Viktnoja, bye!

Det är rätt underligt att när man slutar bry sig om vikten, då helt plötsligt går man ner i vikt. Jag har helt enkelt kommit till insikt att jag inte kan bli en liten nätt 34:a. Jag är en 36/38 och vet ni, jag kunde inte bry mig mindre.

Alla kvinnor är vackra, oavsett former. Visst kan man drömma om att klämma ner sin kropp i ett Lanvin-fodral och ha Victoria´s secret-modellben men ärligt talat, vem fan bryr sig mer än du själv? Ett gott självförtroende fångar vem som helst. Så se till att börja jobba med insidan istället!


Rosa rattar

 
Oktober är bröstcancerfondens rosa månad. Jag som är en sucker för Ahlgrens bilar tycker såklart att de rosa rattarna är suveräna. Vad gör man inte för välgörenhet liksom? ;-)

Dear diary

Jag fick min första dagbok när jag var nio år. Då kunde ett blad se ut så här: "30 september, i dag åt jag glass." Sedan dess har nästan varje dag av mitt 22-åriga liv dokumenterats. Eller nja, inte de sista tre åren för jag har helt enkelt bloggat för mycket. Men nu ska jag skriva igen när jag reser till Afrika så att alla intryck och nya upplevelser blir minnen jag kan läsa om när jag blir gammal.


Hot, hot, hot!

Jag vill inte verka dryg eller så men i lilla byn Mafinga i Tanzania där jag kommer spendera en månad av mitt liv är det just nu 30 grader varmt och det på nästan 2000 meters höjd. Kommer jag vara i paradiset or what?

Only 4 days to go...!


© Angelica Lindvall

Duktig idiot

Jag kommer insläntrande som ett yrväder tio minuter för sent till redaktionen men morgonmötet har inte startat. Hälsar på nyhetscheferna och vd:n, springer in till mitt rum, slår på macen och pustar ut. Ber om ursäkt för att jag kommit för sent och sedan får jag höra hur duktig jag är, att jag är så bra att arbeta ihop med, mogen för min ålder och "Tack för att du finns". Är det positiva dagen i dag? Då alla ska strö komplimanger kring sig eller vad är det frågan om? 

Jag blev jätteglad men får samtidigt dåligt samvete. Det känns ärligt talat som att jag bara lurar folk att jag kan skriva. Jag blir alltid lika förvånad när jag uppfattat ett intervjuoffer korrekt och ingen ringer och klagar över det jag skrivit. Det har egentligen bara hänt en gång som jag verkligen velat byta identitet och lämna journalistiken men ändå, jag har inte känt på väldigt länge att jag kan skriva. Min hjärna är helt mossig och jag har inga mål längre. Därför är jag i stort behov av ett miljöombyte och jag tror att tiden i Afrika kommer ge mig väldigt mycket tid till att bara tänka. Det behöver jag.

5 days to go!

Nu är det bara fem dagar kvar tills jag åker. Fem dagar som ska fyllas med träning, avskedsmiddagar, växling av pengar, lunchdejt, kärlek, mys, vänskap, tunnbadning, varma hårda kramar med familjen och tusen pussar med min käraste hårboll Texas. Jag har längtat så mycket efter Afrika, tror ingen riktigt fattar vilken fascination jag har för denna färgstarka kontinent. Det här kommer bli mitt livs äventyr, det är jag säker på.

Ombytta roller

I dag blev JAG intervjuad av en kollega. Ni får köpa DD i morgon, Dalarnas bästa tidning. ♥


Bokade precis ny tid för tattoo också, ska dels ändra lite på Simon-tatueringen och dels göra en sidogrej. Ibland är jag för spontan för mitt eget bästa men jag älskar verkligen tatueringar. Jag älskar hur de blir en del av min personlighet för att inte tala om den sköna känslan av smärta när nålen rispas mot huden. Ja, jag är knäpp.


All saints

Nu är bouppteckningen efter Simon klar. Det har tagit extremt lång tid men nu är det bara att signera och sedan är arvet delat mellan mig och mamma. Det känns inte roligt någonstans. Jag har en ihålig känsla i magen. Om ni bara visste hur mycket jag saknar den där skitungen.

Fast jag tänker inte på Simon lika ofta längre, fortfarande varje dag såklart men inte hela tiden. Jag tror det beror på tatueringen jag gjort, nu är han liksom alltid synlig och med mig överallt. Men det kommer fortfarande perioder då jag går in i mig själv, gråter och skakar okontrollerat och vill inget hellre än dö så jag får träffa honom igen. Nu vet jag förstås inte vad vad som händer efter döden men jag vill gärna tro att jag får träffa han och pappa igen. Fast jag har inte bråttom att ta reda på det men herregud, vad jag önskar att jag fick Simon tillbaka. Jag ska hälsa på han och pappa i helgen och göra lite höstfint vid graven och tända ett varsitt ljus för männen som haft störst betydelse i mitt liv. Jag missar ju alla helgon men jag kommer tända ljus i Tanzania också och skänka dom och min vackra mamma alla mina tankar. Vi är fortfarande en familj fast vi finns på olika platser. ♥



No comment!

Nu är kommentarsfältet öppet för fri publicering, jag vill slippa godkänna alla kommentarer medan jag är borta. Ni måste hålla mig uppdaterad om vad som händer hemma, både bra och dåliga saker, okej? Är det för dåligt eller privat så får ni facebooka mig.

Åh, jag kommer sakna er, mina små pärlor. ♥ Men inte lika mycket som ni kommer sakna mig förstås. ;-)

Aussie mama

Jag måste bara tipsa om en blogg jag kom in på av en slump. Fina Michaela som är 23 år ung och bor i Australien med sin guldlockige aussie och tillsammans har de precis fått världens sötaste dotter. Michaela skriver både humoristiskt och igenkännande, särskilt berörs jag av hennes vackra inlägg om sin far som numera vakar över henne från sin himmel. Läs hennes blogg du också!


Säsongstart!


Äntligen är hemmafruarna tillbaka i rutan. Jag, Mikaela och Jonas ska avnjuta en timmes drama med chirre och dirre. Men först ska jag i väg och köra combat en timme så jag gör mig förtjänt av livets goda.

Män är från Mars, kvinnor är från Venus

Efter ett hett tips av Alexz har jag och mina vänner beställt boken "Män är från Mars, kvinnor är från Venus" av äktenskapsrådgivaren och psykologen John Gray. Jag väntar med spänning på att lära mig allt om relationer för trots att jag haft seriösa förhållanden varav det längsta på fyra år och ett distansförhållande/dejtförsök/whatsoever med en betydligt äldre och mognare kille så verkar jag inte fatta någonting. Kvinnor och män behöver ärligt talat en varsin manual för att kunna förstå varandra.



"Det finns två sorters människor. De bor på varsin planet, Venus och Mars. På planeten Venus odlar invånarna sitt känsloliv. Invånarna på Mars är inte intresserade av känslor... Egentligen är det lika bra att inse det - vi kommer från olika planeter. Vi män och kvinnor. Och egentligen är det underligt att vi någonsin kan mötas. Med den här jämförelsen visar läkaren John Gray hur det vanligaste konflikterna uppstår mellan män och kvinnor. Han ger råd om hur vi rent praktiskt skall hantera dessa skillnader, och hur förståelsen mellan parterna kan öka".

Feberheta fantasier

Det finns "Krya på dig"-kort och så finns det sms som detta:

"Ja, men du får inte träna i dag om du inte får i dig nå mat. Har ingen lust att avbryta mitt pass för att ta hand om dig när du svimmar! Haha.. ;) Vilka scener som spelas upp i mitt huvud nu. Hur instruktören helt svettig lyfter upp dig i sina starka armar och bär ut dig från träningslokalen och skriker: Ur vägen! Och allt slutar med att han ger dig mun mot mun-metoden och alla andra tjejer står bredvid gröna av avund, iaf jag. Hahahahaha! Krya på dig".


Mia, i kväll går vi djupare.

UPDATE: Helt sjukt att när jag skriver detta inlägg får jag ett sms av Elin att instruktören är singel enligt en säker källa. Plötsligt vill jag inget annat än svimma. Haha, nejdå, jag bara skojar.

Nauseous

I går när jag skulle ta mitt drickvaccin mot kolera så mådde jag prima. Gick på boxpass och sedan kom jag hem och drack te, åt vitlöksbröd med Karro och två rostade mackor. Okej, mycket bröd men ändå, jag var ju hungrig. Sedan mådde jag så fruktansvärt illa att jag var tvungen att släcka ner allt och däcka i sängen. Där låg jag i en halvtimme och vred mig i plågor, hade frossa och sedan gick det inte längre. Jag spydde som en idiot. I morse kunde jag knappt få ner en matbit och till lunch i dag har jag förberett blåbärssoppa, tror inte jag pallar att tugga mat.

Lite ironi att ta Dukoral som stimulerar immunförsvaret i tarmen (i klarspråk, undvika att få rännskita och spy tarmarna ur sig när man är utomlands) och så kräks jag innan jag ens kommit utomlands. Jag tillhör kategorin "Mycket sällsynta biverkningar". Haha, seriöst, jag trodde jag var oövervinnlig när det kom till vaccinationer.

BIVERKNINGAR:

Mindre vanliga biverkningar (förekommer hos färre än 1 av 100 men fler än 1 av 1 000) är: diarré, magont, magkramp, bubblig och uppsvälld mage, gaser och allmänt obehag i magen, huvudvärk


Sällsynta biverkningar (förekommer hos färre än 1 av 1 000 men fler än 1 av 10 000) är: feber, allmän sjukdomskänsla, illamående, kräkningar, nedsatt aptit, snuva, hosta och yrsel.

Mycket sällsynta biverkningar (förekommer hos färre än 1 av 10 000) är: trötthet/dåsighet, frossa, svår diarré, ledvärk, halsont, försämrat smaksinne, svettningar, sömnlöshet, allmän värk, nässelutslag och andra typer av hudutslag, influensaliknande symptom, svaghet, frusenhetskänsla, andfåddhet, stickningar, dehydrering (uttorkning), ansiktssvullnad, högt blodtryck, kräkningar, klåda, svullna lymfkörtlar.


Trips of my life

Jag hatar att jag alltid ska planera allting. När det är så mycket roligare att vara spontan. Inte ens nu, när jag bara har några dagar kvar i Sverige, så kan jag njuta av nuet och ta vara på dagen utan istället planerar jag redan vilket som blir nästa resmål. Jag köpte Sydney Lonely planet med Aftonbladet i dag. Jag funderar skarpt på att åka till Oz och Nya Zeeland nästa vinter. Men först ska jag till Casablanca i vinter med tvillingarna och sedan ska jag hälsa på fina Nina i Norwich och min gamla känguru-flamma i London och sedan är jag bra sugen på en tripp till Rom eller Budapest till våren. Eller Barcelona. Kanske en charterresa med brudarna också.

Ja, det är mycket jag vill se och göra. Vet inte hur jag ska få livet att räcka till.



© Angelica Lindvall


A hard day´s night

Om en vecka sitter jag på planet. Om en vecka! Jag kan fortfarande inte fatta att det är sant men jag längtar verkligen. Det har blivit så kallt här hemma, bara några få plusgrader och jag fryser hela tiden. Den afrikanska värmen på 28 grader i skuggan är varmt välkommen.

Jag vet inte hur jag ska få tiden att räcka till, jobbar i Falun hela veckan och ska hinna packa, växla pengar, träffa Johanna, Mia, Mikaela, Jonas, släkten och så han förstås (ett par gånger till)! Jag ska också handla det sista att ha med i packningen såsom godis, böcker och tidningar, det mest nödvändiga ni vet. ;-)

I dag ska jag också börja äta malariatabletter och Dukoral. För fint. Nu är det på riktigt. Fick ett mail om att vi börjar äventyret med safari. Kan det bli bättre?

Konsten i att gå före i kön

Tänk er in i följande scenario, klockan är 23.54 en lördag afton i Borlänge, jag och mina vänner står i kön in till Bolanche. Johanna är på lyset, jag ännu mer. Vi sätter igång och sjunger. 

"Countryyyy rooooooads, take meeee hoooooome, to the place I belooooooong...

Vakt: "Men snälla, nu släpper vi in de här två, jag pallar inte mer"


 
BF 4-ever ♥


Exercise

Måndag och dags att återgå till vardagens rutiner igen med jobb och träning. I kväll ska jag nog träna box. Annars ser träningsveckan ut som följer (detta är ett inlägg riktat mest mot Anna och Elin så att de förhoppningsvis kan hänga på!).

Måndag: Box kl. 18.20
Tisdag: Body combat kl. 19
Onsdag: To the core kl. 17.30
Torsdag: Body combat kl. 17.45
Lördag: Body combat kl. 10
Söndag: Gym

Avskedsfest!

Min avskedsfest i går var den roligaste kvällen jag upplevt på länge. Tusen tack alla som var med och förgyllde kvällen. Jag kommer sakna varenda en av er när jag befinner mig på andra sidan ekvatorn! ♥

 
Man får muskler av att träna på Svea....


.... och av att dricka mellanmjölk från Dalarna. 


Kvällens bartender...

Grabbarna grus...

Jag och en bit lammkött vid namn Marielle...

Patrik, Filippa och Zandra!

Tuppen i hönsgården...
 
Bästispuss!


I want to lay you down in a bed of roses...

Dagen efter kvällen före



Det här är den bistra sanningen. Au naturell.
Bilder från gårdagen dyker upp redan i kväll, håll ut!

Underbara fredag!

Äntligen helg! Eller om sisådär fyra timmar. Sov otroligt skönt på betydligt mjukare lakan än de jag har hemma. Frukosten var dessutom serverad när jag vaknade. Lovely. Och nu har jag fått så mycket uppmärksamhet från honom att jag nöjer mig ett tag.

I kväll ska jag vara barnvakt till mina små raringar i Säter och i morgon är det avskedsfest för moi. Klädkoden är djurmönstrat såklart. ;-) Fast jag funderar på att skippa outfiten väl ute på krogen sen och svira om till min nyinköpta tubklänning från H&M. Den som lever får se. Intressant blogginlägg det här. Eller inte. Jag ska sluta blogga innan året är slut, lovar.

Vad har ni för helgplaner? ♥


All you have to do is call

Jag ska sluta tänka så mycket säger han. Men det är ju lätt för en kille att säga. Vi tjejer är ju födda till att analysera allt. Men jag ska faktiskt anstränga mig nu, är det meningen så är det. And if not, är det bara att bryta ihop och gå vidare. Jag är i alla fall sjukt galet tacksam över vilka fina vänner jag har i mitt liv. Johanna, Nina, Alexzandra, Mia, Filippa, Liza, Karoline, Kristine och mina nya pärlor Anna och Elin. Ni gör mina dagar värda att leva fullt ut. 

Mamma: "Det finns bara en drömprins men sen finns det en massa småprinsar också".
Jag: "Jaha, så min drömprins var Thomas då och nu är det kört menar du?"
Mamma: "Ja, men alltså, ibland får man sänka kraven och ta det näst bästa".

Saken är den att jag aldrig nöjer mig med det näst bästa för jag tycker, helt ärligt, att jag förtjänar det allra bästa. Och då är det ingen pappas flicka som talar utan det är något jag bestämt helt själv. Men jag har aldrig behövt kämpa så mycket tidigare heller. Den här situationen gör mig helt galen, nu är det jag som svansar runt likt en naiv hundvalp på jakt efter hans uppmärksamhet istället för tvärtom. It sucks.


And they call it puppy love.