angelica1987.blogg.se

Jag kommer insläntrande som ett yrväder tio minuter för sent till redaktionen men morgonmötet har inte startat. Hälsar på nyhetscheferna och vd:n, springer in till mitt rum, slår på macen och pustar ut. Ber om ursäkt för att jag kommit för sent och sedan får jag höra hur duktig jag är, att jag är så bra att arbeta ihop med, mogen för min ålder och "Tack för att du finns". Är det positiva dagen i dag? Då alla ska strö komplimanger kring sig eller vad är det frågan om? 

Jag blev jätteglad men får samtidigt dåligt samvete. Det känns ärligt talat som att jag bara lurar folk att jag kan skriva. Jag blir alltid lika förvånad när jag uppfattat ett intervjuoffer korrekt och ingen ringer och klagar över det jag skrivit. Det har egentligen bara hänt en gång som jag verkligen velat byta identitet och lämna journalistiken men ändå, jag har inte känt på väldigt länge att jag kan skriva. Min hjärna är helt mossig och jag har inga mål längre. Därför är jag i stort behov av ett miljöombyte och jag tror att tiden i Afrika kommer ge mig väldigt mycket tid till att bara tänka. Det behöver jag.