English lesson
Jag borde hoppa i säng nu för i morgon bitti har jag ett stort jobb inbokat för DD där jag måste vara särskilt skärpt. Jag ska nämligen intervjua på engelska eller i mitt fall, svengelska. Nej, nu ska jag inte vara sådan. Jag är faktiskt rätt bra på engelska, har ju läst både a, b och c-kurs på gymnasiet och dejtat en engelsktalande kille, det om något borde väl räknas som en merit? Eller kanske inte.
Wish me luck!
Journalistikens underbara värld
Avesta
Uppraggad på jobbet
Nu är jag tjejen som är känd för att ha blivit uppraggad på jobbet. Det är andra gången det sker under min tid på DD. Första gången var förra sommaren på en så romantisk plats som en bilolycka. Brandmännen var väldigt täviga på mig och ville bjuda mig på fika på brandstationen. Den här gången var det en butikschef på en stor matkedja som bad om mitt telefonnummer. Jag visste inte vad jag skulle svara men lyckligtvis räddade fotografen mig med att säga att ville han något får han allt ringa till nyhetschefen. Puh!
Lite senare fick jag höra från en annan kollega:
"Du skulle ju gett ut telefonnumret, tänk alla stekar du skulle fått gratis!"
Reporter erkänner
Chefen ringde och frågade om jag trivdes bra med att vara ledig. Sedan frågade han om jag inte ville jobba istället. Ja, tack, gärna svarade jag.
Hard working woman
Snart är det bye, bye lokalredaktör-titel med schysst redaktörstillägg och hello arbetslöshet. Skickade nyss ett mejl till chefen:
"Nu är jag ju van att jobba så jag tänkte att det är lika bra att jag fortsätter, ring mig! Puss!".
Nej, jag bara skojar. Jag skrev inte puss på slutet. Tror ni jag skulle gå sängvägen på DD eller? Nej, knappast. Däremot skulle jag mer än gärna gå sängvägen på King magazine. Fast jag skulle inte vilja jobba där, bara ligga. 
Inside information
Och nej, jag tänker inte säga "Men gud, det trodde jag verkligen inte om honom" för det finns rötägg till män som slår sina fruar även om de går i kyrkan sju dagar i veckan eller jobbar på dagis. Misshandlargener finns everywhere.
Någon som kan gissa vem det är? En ledtråd, han är inte alls så känd som Aftonbladet får det att låta som. Senast han var med på en platta var väl för sisådär tio år sedan på Absolute music 14.
Update: Här kan du läsa artistens fru Andrea Wahlgrens blogg om det inträffade. Antingen är det en ljuv form av förnekelse eller så är hon faktiskt så störd att hon slagit sig själv i huvudet med ett trubbigt föremål. Tja, ätstörningar kan ju faktiskt leda till både det ena och det andra. Samma sak gäller förälskelse.
När jag tar mitt jobb seriöst
En trafikspegel, två praktikanter och en lokalredaktör är allt som behövs för att göra livet på en redaktion så mycket roligare.
Jag vårdar mina kontakter
Något som har stor betydelse i mitt yrkesliv och som verkligen underlättar på en enmansredaktion är min bruna lilla adressbok. I den sparar jag alla viktiga nummer till polis, ting, kommunalråd och övriga kontakter. Jag skulle bli uppenbart knäckt om jag tappade bort den, för ibland orkar man helt enkelt inte leta reda på nummer till polis eller så har man helt enkelt inte tid att leta efter nummer. Då är min bok en räddande ängel. Jag har också kommentarer om varje person, t ex "Miljöchef xxxx- pratglad" och "Skolkurator xxxx- otrevlig". Så man vet vilka man har att göra med liksom..
Praktikanter
Pressis
Tala ordentligt i radion för fan!
Vilket öde
Jag sitter i Mockfjärd. På en lördag. Vilket öde.
Fast det är rätt lugnt än så länge och jag hoppas verkligen att det inte blir något värre polisiärt än knivrånet i Vansbro i går. Jag minns förra sommaren då jag som nyutexaminerad journalist och helt oerfaren hade mitt första helgjobb och fick skriva om FYRA (!) våldtäkter som inträffade i länet under en 24-timmarsperiod. Det var inte kul. Jag skulle nog suga som kvällstidningsjournalist, jag hatar att gå fram till anhöriga och fråga om detaljer jag inte vill veta.
Mycket hjärta
Polis polis potatisgris
"Hej, det är Angelica på Dala-demokraten, har det hänt något i Gagnef i dag då?"
"Det har jag svårt att tro.. vänta, ska kolla.... nej, ingenting".
"Men.. inte ens en viltolycka?"
"Nej, tyvärr... din stackare"
Man borde ju vara glad att det är en laglydig kommun men det är ett helvete för mig att fylla sidan varje dag. Fast morgondagens tidning tror jag faktiskt att jag lyckats fylla något så när.
Söker fler modeller
Är du intresserad av att bli modell? Kontakta mig på [email protected].
Avhopp
Men vännen, jag kommer ändå jättegärna och hälsar på dig i Stockholm den 13:e september.
Tragiskt slut
Jag är redaktör!
Det värsta är att man blir ganska tillfreds när man får jobba heltid med det man älskar. Så tillfreds att man helt glömmer bort vilka ens ambitioner var från början. Jag har ju fortfarande två drömmar kvar som jag ännu inte uppnått, dels att skriva en bok och dels att jobba på en kvällstidning eller veckotidning. Jag har alltid velat gjort allting i raketfart, gifta mig, skaffa barn, bli nyhetschef, starta en tidning, allt innan 30. Men till vilken nytta egentligen? Jag har ju minst 44 år kvar att jobba så jag kan lika gärna skynda långsamt. Att skaffa barn måste jag dock göra innan 65, jag har en känsla av att mina ägg kommer vara ganska uttorkade då.
Vad har du för framtidsplaner vad gäller jobb, karriär, plugg och familjeliv?
© Angelica Lindvall