angelica1987.blogg.se

Just nu är jag lite mallig och rentav stolt för jag fick ett mejl av självaste chefredaktören som skrev att "Jag läser vad du skriver- och du gör det jättebra". Kan ni fatta? Jättebra. Och det är ju inte vilken chefredaktör som helst heller utan den mytomspunne Greider.

Men nu ska jag sluta för dagen, jag känner mig rätt nöjd efter tolv timmars arbete. Och ja, den här gången kommer jag ihåg att ta med bilen hem också.

För några timmar sedan var jag ute på ett jobb och intervjuade en äldre herre som bjöd in mig till sitt sommartorp (jag har en förkärlek för gamla gårdar). Jag blev helt betagen av allt han berättade om huset att jag efter intervjun började gå från gården med ett lycksaligt leende på läpparna tills herren sprang ifatt mig.

"Du.. reportern, du glömde bilen".

Så pinsamt. Det är en sak som bara kan hända mig. Att det dessutom var 11 kilometer till redaktionen verkade inte bekomma mig nämnvärt.

Nu har jag publicerat det första kapitlet på min hemliga blogg. Och nu väntar jag på att bli slaktad. Jag kanske bara fått för mig att jag kan skriva en bok. Jag kanske helt enkelt suger och borde hålla mig till nyhetsartiklar.

En roman räknas inte som roman om den är under 100 sidor. Det kommer bli tufft men jag ska skriva den. Jag har haft de här karaktärerna och deras problem i huvudet sedan jag var sjutton år. De måste försvinna och vad vore bättre än på papper? Men fy fan vad nervös jag är.

Jag ringer till kundtjänst:

"Hej, det är Angelica på Gagnefsredaktionen. Jag behöver A5-block".
"Hur gör jag då?"

Alltså. Jag är också sommarvikarie men jag vet faktiskt hur man postar iväg ett paket. Men det kanske var första dagen på jobbet för pojkstackarn. Man måste ha lite tålamod med de små liven.

Nyss fick min chef ett lustigt samtal (som pågår än) och gav sedan telefonen till mig så att jag skulle styra upp det hela med en till höres mycket otrevlig gubbjävel. Efter en minut in i samtalet bad han att få tala med någon "kunnig" istället. Så då gav jag telefonen till andra sommarvikarien C. Hon stod ut med att lyssna  i tio minuter och avbröts sedan abrupt av gubben som förstod att C var sommarvikarie och ville då bli kopplad till högsta chefen eftersom han vägrade tala med någon "inkompetent" sommarvikarie. Så nu får min stackars chef ta hand om samtalet igen och på ett vänligt men bestämt sätt avsluta det hela.

Alltså, jag måste påpeka att de flesta som ringer in till tidningen är hur trevliga som helst men så ibland kommer det rötägg fram med alldeles för mycket fritid.

Jag är så jäkla inställsam och äckligt trevlig när jag svarar i telefonen på jobbet:

"Dala-demokraten, Angelica. Ja, hej! Ja, men absolut, det fixar jag! Vilken tid? På måndag klockan 14? Ja, men visst, då dyker jag upp då! Tack för att du ringde! Ha en trevlig helg!"

När någon av mina vänner ringer svarar jag rätt och slätt:

"Vad fan vill du?"


Å andra sidan lönar det sig att vara trevlig mot personer man inte känner. Det kan öka prenumerationerna. Och mina vänner skulle aldrig få för sig att prenumera på något annat än ELLE, Glamour eller Slitz.

Fem enkla steg till att bli en duktig fotograf:

1. Gå närmare! När du tycker att det räcker, gå ett steg till.

2. Vitbalansera alltid vid fotografering inomhus i konstljus när du inte använder blixt.

3. Försök få folk att titta in i kameran, prata gärna med foto-objektet samtidigt så personen slappnar av när du tar bilden.

4. Vrid på kameran minst var tredje bild så det blir höjdare också. Enbart breddare blir tråkiga i längden.

5. Undvik lagfoton, ta istället bilden uppifrån en stol. Då kan gruppen stå i en klump och alla syns tydligt ändå.


© Angelica Lindvall

Fan vad jag har jobbat effektivt den här veckan. Fast det är så jag funkar, ju mer saker jag har att göra desto bättre jobbar jag. Stress kan faktiskt vara riktigt lönsamt.

"Va? Är du redan klar med den artikeln? Fan, vad snabb du är, jag hinner inte med".

Men nu ska jag äta och sedan ägna hela eftermiddagen åt att skriva. Åh, vad jag älskar mitt jobb.

"Angelica har på ett utmärkt sätt följt utbildningen, varit ambitiös och plikttrogen med alla uppgifter. Hon kan på ett insiktsfullt sätt ge respons på andras texter och personligen har hon gjort stora framsteg i sitt skrivande."

---

Vilket skämt. Men ibland är det skönt att glida fram på en räkmacka.

Man ska inte skämmas över saker man gjort men när man tittar på journalistlinjen 06/07:s tidningar så skäms jag. Vad tänkte vi med? Hur kan man låta ett enda enormt foto vara framsidan på hela tidningen? Och kolla in puffarna som ser ut att vara redigerade av en blind häst. En liten tröst är i alla fall att vi var amatörer på den tiden.