Dödskul

Jag är riktigt sugen på att besöka "Döden dö. En gravallvarlig utställning." på Stockholms stadsmuseum. Den pågår fram till den 18 mars och visar olika dödsfall i Stockholm, allt från avrättningar till olyckor.



Jag har nästan en sjuk fascination för allt som är vidrigt och sorgligt. Även fast jag mådde illa när jag såg Cannibal holocaust, så känner jag en morbid upphetsning som är rentav sinnessjuk när jag ser äckliga filmer eller bilder. Det är så att jag skäms för att jag tycker om att läsa självbiografier av mördare där de beskriver hur de slaktade sina offer bit för bit.

Borde jag uppsöka hjälp?



I-landsproblem

Framtidens i-landsproblem är lösta! Som vi har längtat!
  • Nu kan man koppla in ett tv-spel i träningscykeln och välja olika banor att cykla på samt välja olika landskap. Aldrig tidigare har det varit så roligt att träna!

  • Det har kommit en innovaitv fotoram för digitala bilder. Perfekt med ett visat bildspel istället för att byta foto i ramen. Väldigt nödvändigt. Verkligen. Och den kostar bara 2500 kronor på Philips.

  • Japanska företaget Buffalo har designat en mus med inbyggd dubbelklicksknapp för den som inte orkar röra fingret två gånger. Latmusen är snart på svenska marknaden. 


    Fakta: Glamour och hennes

Manligt och kvinnligt

Efter uppdrag av Pär Sönnert ska jag skriva ett inlägg om fördomar med underrubriken manligt och kvinnligt. Here we go!




Jag förstår inte varför jag är heterosexuell. Killar är verkligen äckliga.

1. Killar stannar bilen och kissar efter vägkanten, sedan sätter de sig i bilen och kör vidare och ratten får en släng av urin och penis-baciller. Så vidrigt. Dessutom har de hår i röven, vilka andra har det? Just det, pälsdjur!

2. Killar tror att det är en slags prestige i att se vem som rapar eller pruttar högst. Det tyder bara på låg intelligens vilket dom aldrig förstått.

3. Killar är flockdjur som gärna sitter i soffan tillsammans med andra hannar, tittar på porr eller fotboll, snackar om vem som kan få vilkens syrra i säng först och andra vidrigheter.

4. Killar rätar alltid till kuken vid de mest olämpliga tillfällen, till exempel framför svärmor.

5. Killar spelar poker, trav, ja, allt för att förlora pengar eftersom frågesportsprogram är lönlöst för dem då intelligensen är så pass låg.



Jag förstår inte varför jag är heterosexuell. Tjejer är helt enkelt underbara.

1. Tjejer har små fötter vilket är perfekt då de kan stå så nära spisen som möjligt.

2. Tjejer har längre orgasm än killar, vilket är beundransvärt. Och skönt.

3. Tjejer kan föda barn vilket är det mest smärtsamma en kropp kan uppleva medan fadern svimmar och mår illa.

4. Tjejer har bröst vilket är en av de vackraste kroppsdelarna, vad hade killar sa du? En penis.

5. Tjejer kan hålla i många trådar samtidigt, tappar de diskussionen pratar de om något annat för att sedan gå tillbaka till ursprungsdiskussionen. Försök få en kille att göra samma sak, det är totalt omöjligt.





© Angelica Lindvall

Sexigast yrke

De fem mest sexiga yrkena på män enligt Angelica är:

1. Fotbollsproffs (killar i shorts och benskydd är tamejfan det sexigaste som finns).

2. Snickare (vem vill inte ha en karl som kan bygga ett stort hus med walk in closet och bastu till en?).

3. Äventyrare (hör bara på namnet, det är ju äventyr vi tjejer vill ha! Men sen så ska han vilja stadga sig).

4. Hockeyproffs (det får ju duga om han inte spelar fotboll och jag har ju inget emot Henrik Lundqvist).

5. Massageterapeut (ja, mera! Mera! Mera!!!).



De fem mest avtändande yrkena på män enligt Angelica är:

1. Hallick (var är spypåsen?).

2. Ekonomichef (gud, så trist).

3. Supermodell (det skulle kunna vara hur hett som helst men han är säkert mer fåfäng än du, så det är ingen idé tjejen!).

4. Gynekolog (mina tankar går till en pervers gubbe som är oskuld, ful och luktar svett).

5. Sjuksköterska (det låter ju inte så där jättehippt att som kille säga att man är sjuksyrra).

Tricket med film

Under förra veckan stillade jag min "snart tillbaka till skolan"-ångest med högar av filmer. Jag lånade av morfar och köpte även en hel del egna, däribland Con Air (älskar Jerry Bruckheimers produktioner), Föräldrafritt, En officer och gentleman (efter att ha sett Hundtricket där Linus Wahlgrens rollfigur avgudar romantiska dramafilmer), Mad city och nu senast Vanity fair med Reese Witherspoon i huvudrollen. Jag har nu fler filmer än jag kan räkna. Nästan. Och jag börjar falla alltmer för actionfilmer, jag som alltid varit en sucker för drama. Hur ska det här sluta?


Farväl Orange County

Efter fyra säsonger är det dags att ta farväl av den populära serien O.C med Mischa Barton, Rachel Bilson, Ben McKenzie och Adam Brody i spetsen som de fyra vännerna Marissa, Summer, Ryan och Seth.

Den 22 februari sänds det sista avsnittet i USA skriver Hollywood Reporter. Anledningen till slutet av serien är dels för att Mischa Barton hoppat av (hon dog i en bilolycka i det sista avsnittet som visades i Sverige i december) men också för att tittarsiffrorna rasat från 5,7 miljoner tittare förra säsongen till 4,1 miljoner tittare den här säsongen.

Jag har länge tyckt att serien gått på tomgång och jag är glad att den läggs ner innan hela handlingen börjar gå på repeat och slutar som Beverly Hills där alla "tonåringar" är 30-35 år.

Men jag måste medge att jag kommer sakna Seth Cohen och Summer Roberts.


Bild: www.imagestation.com

Galareporter

Sara Åkesson http://luxuriouspearl.blogg.se blev årets mingelreporter på Rockbjörnsgalan i Stockholm den 11 januari. Och de kunde inte valt en bättre person! Själv hade jag turen att vara Lunarstorms reporter förra året vilket var en av de roligaste kvällarna i mitt liv. Lycka till Sara och hälsa Darin, Brolin och alla andra kändisar från mig!


Och julen varar än till påska

Är det redan påsk? Efter en blick på denna bild från Stureplan som publicerades på Aftonbladet i helgen, undrar man just om folk sminkar sig i mörker?


Foto: EMELIE JOENNIEMI/Aftonbladet

Nobelfestens glamourprinsessa

Karolina Lassbo http://karolinalassbo.blogspot.com köpte flera biljetter i studentlotteriet som Stockholms universitet studentkår anordnade. Det var hennes sista chans att vinna eftersom hon inte är student nästa år. Då är hon en fullfjädrad legally princess med dubbelexamen i juridik och psykologi. Självklart vann hon lotteriet och även om Karolina lade ut mycket pengar på lotterna så är det ingenting i jämförelse med hur hela hennes kalasklänning slutade på för summa samt alla accessoarer, närmare bestämt 12.500 kronor. Fast det kan det väl vara värt om man får sitta bredvid Nobelpristagare och kungligheter i Blå hallen. Karolina Lassbos röda sjöjungfrublåsa var riktigt snygg men undersköna prinsessan Madeleines midnattsblå klänning slår alla andra med hästlängder. Som vanligt bör väl tilläggas.

                       
Foto: Aftonbladet och Scanpix


Böcker

Under helgen har jag också köpt tre böcker. En tjej i klassen sa att jag inte skulle läsa alla Liza Marklund-böcker på raken för att de påminner så mycket om varandra. Hon tror att jag inte kommer tycka att de är lika bra om jag läser alla på en gång. Därför har jag köpt två chicklitt-romaner av Jane Green Babyfeber och Kajsa Ingermarsson På det fjärde ska det ske. Jag köpte även I skuggan av ett brott som handlar om de sydowska morden som nådde samma hysteriska publicitet i medierna som när Olof Palme och Anna Lindh mördades. Få brott i Sverige har blivit föremål för samma uppmärksamhet, och sedan är jag motvilligt nyfiken på släkten Sydow. Det är ju alltid intressant när mördaren finns i samma familj som brotten begås.

       

Filmer

Helgen har varit underbar på alla sätt och vis. I torsdags dök jag upp hos älsklingen som gjort ordning namnsdagsmys och laddat upp med chips, dip och godis. Jag köpte en film åt mig själv i present som vi tittade på, Win a date with Tad Hamilton med gudomlige Josh Duhamel i huvudrollen och Kate Bosworth som spelar den lyckliga tjejen som får en dejt med honom. Filmen var rätt dålig men vad gör det när man får vila ögonen på Josh?



Under fredagen jobbade jag för Bröllopsmagasinet, gjorde två intervjuer med en bröllopsbutik och en smyckesdesigner. Mellan intervjuerna fick jag lite tid över och spontanshoppade fyra filmer. Jag köpte bland annat klassikern La Bamba med Lou Diamond Phillips som spelar den amerikansk-mexikanske rockstjärnan Ritchie Valens. Han gjorde bland annat hitlåtar som "Come on let´s go", "Donna" och "La Bamba" innan hans karriär fick ett snöpligt slut i en flykrasch där bland andra Buddy Holly och J.P Richardson också omkom. Ritchie Valens blev bara 17 år. Det spelar ingen roll att jag vet hur filmen slutar, jag gråter ändå som en idiot.



Sedan köpte jag en av världens vackraste filmer, Björnen, som spelat in över 1,5 miljarder kronor sedan den gjordes år 1988. Den handlar om lille björnungen Youk som lever lyckligt i bergen när tragedin slår till. Hans mamma omkommer i ett stenras och lille Youk måste klara sig själv. Han blir fäst vid en skadeskjuten Kodakbjörn som först inte vill veta av honom. Till ekot av gevärskulor flyr de tillsammans och deras vänskap växer. Det är en mäktig film som utan tvekan är bäst i sin genre. Oscarsbelönade regissören Jean-Jacques Annaud som bland annat gjort Sju år i Tibet, förberedde sin film i sex år. Resultatet är en film som aldrig tidigare gjorts, eller senare heller för den delen. 



Jag köpte även En djävulsk romans med Reese Witherspoon, Ryan Philippe och Sarah Michelle Gellar i rollerna som överklassens olyckliga ungdomar i New York. Det är sommarlov och Kathryn (Sarah Michelle Gellar) har just blivit övergiven av sin kille. För att hämnas tar hon hjälp av sin styvbror Sebastian (Ryan Phillippe), stadens okrönte mästare i att förföra, om att få sin före detta killes nya tjej att framstå som en slampa. Samtidigt slår de två vad om något helt annat, kan Sebastian förföra den nye rektorns präktiga dotter (Reese Witherspoon) innan skolan börjar igen? Om han misslyckas får Kathryn Sebastians dyra bil. Lyckas han däremot får han Kathryn, den enda han inte lyckats få i säng. Jag älskar den här filmen och särskilt slutet. Jag kan se den om och om igen!




Jag köpte också Mr.Bean 10-årsjubileum som Niklas ska få i julklapp. Vi har samma dåliga engelska humor. Mr.Bean, Pang i bygget, Helt hysteriskt, you name it!


Give me Reese

Jag önskar att jag var Reese Witherspoon. Hon har allt; utseendet, kläderna, två söta barn, en snygg exman och en Oscarstatyett. Jag tror att hon är så där glad och underbar till vardags också. Åtminstone vill jag tro det. Barnstjärnan som nått de stora filmerna. Vem vill inte ha hennes liv när man är 30?


Idol 2006

Den som gör vinnarlåten bäst vinner alltid. Markus Fagervall gjorde årets vinnarlåt bäst. Däremot var Erik klart bäst i de två första låtarna. När han sjunger Bon Jovis gamla dänga "Bed of roses" är det nästan så att man får tårar i ögonen. Jag tycker ärligt talat att Markus var rätt dålig igår om man ska se till hela säsongen.

Fast ödmjukhet på norrländska faller man ju alltid för även om det bara är ett spel.



Utekväll

Lördagen var helvild. Jag var klädd i "den lilla svarta", leggings, Vagabond-pumps och en fin svart blomma i den sneda tofsen (hade inte tid med några avancerade håruppsättningar). Jag fick komplimanger av båda könen och blev även bjuden på en drink av en sann gentleman som gillade min mage (den enda delen på min kropp som jag verkligen är missnöjd med). 

Jag hade en konstig känsla när jag gick in på krogen. En oförutsedd återträff av gymnasieklassen. Jag träffade flera underbara brats från snobbskolan och vi dansade, kramades och pussades i evigheter. Jag fick även en rolig komplimang av fröken Fagrell: "Angelica, du är så skönt elak och ärlig och det är det jag älskar med dig". Hon har fullständigt rätt. Jag har aldrig varit finkänslig utan människor som ber mig om min åsikt  får vara beredda på mina, ibland, hänsynslösa svar. Det är dagens sanning.

Flera  personer kom fram och hejade på mig i lördags och jag som brukar ha stenkoll på ansikten och namn fick total blackout. Jag skyller på alkoholen. Hursomhelst var det en fantastisk utekväll, fast nu ska jag hålla mig i skinnet fram till juldagen. Typ.

Liten ordlista:

Snobbskolan: Hagagymnasiet i Borlänge där alla rikemansslyngel pluggar samt alla wannabes, och ja, även en del från den övre medelklassen som det så fint heter. 

X-cider X-mas

Happy hour

Sedan jag flyttat till Värmland har mina journalistkollegor lärt mig att dricka vin. Det har varit med nöd och näppe vill jag lova. Jag har alltid varit en sucker för cider och drinkar. Sådant som det är sjukt mycket kalorier i, jag vet. Fast å andra sidan dricker jag inte så ofta och borde med andra ord få dricka det som är godast!

Min favorit vad gäller alkoholintag när det vankas fylla och fest är tveklöst X-cider Pine/Citrus. Sjukt gott! Jag har köpt tre sådana och en X-cider X-mas (den som återkommer varje år med glitter i). Alla säger att den är vidrig men vad gör man inte för lite glitter och glamour? Sen är det raka vägen till bardisken som gäller. Happy hour i all ära!
 

X-cider X-mas

Glada Ankan

Jag har blivit kallad Ankan sedan årskurs fem då en klasskamrat kom på det briljanta smeknamnet. Åtta år senare är det fortfarande lika populärt. Det roligaste med namnet är att i Karlstad finns det en restaurang och nattklubb som heter Glada Ankan. Klubben brukar anordna mindre jippon med roliga komiker.

Den 31 januari kommer Sveriges bäste komiker (och snyggaste man 2006 enligt ELLE och ja, enligt mig också) Magnus Betnér dit. Jag blev genast ett med namnet, Glada Ankan.


Foto: Aftonbladet

Ögongodis.

Josh Duhamel


Jag har alltid haft en bild i huvudet av den perfekte pojkvännen. Dock har jag aldrig hittat någon som passar perfekt in på min beskrivning. Förrän nu.

Min drömkille är Josh Duhamel som spelar Danny i kanal 5-serien Las Vegas. Oturligt nog är han tillsammans med den fula ankungen Stacy "Fergie" Ferguson, mer känd som frontsångerska i Black Eyed Peas. Fast det skadar ju inte att titta på honom då och då.




Vem är din drömkille?

Bröllopsyra


Foto: AF

Nu har TomKat gift sig. Jag förstår inte varför skvallerpressen väljer nya namn åt sina offer. Först Brangelina, sen TomKat. Jag sätter stopp för det i min blogg i alla fall.

Tom Cruise och Katie Holmes har blivit äkta makar, tills döden skiljer dem åt (?). Det är Tom Cruises tredje äktenskap och Katie Holmes första.


Foto: Bulls

Bröllopet hölls på ett magnifikt slott i Italien, bland gästerna syntes Jennifer Lopez och Marc Anthony, Jenny McCarthy och Jim Carrey, Jada Pinkett-Smith och Will Smith, Brooke Shields och Victoria Beckham som återigen visade att hon har noll känsla för stil. Den extravaganta hatten var väl okej, men att komma klädd i svart till ett bröllop? Nej, Victoria, dags för vett- och etikett-skola! För att se den förskräckliga utstyrseln, gå in på
http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,935018,00.html


Cannibal holocaust

Jag vet inte varför jag placerar den här filmupplevelsen i kategori nöje. Jag tycker egentligen inte att den passar in i någon kategori, möjligtvis ondska.

Det här var första och sista gången jag såg Cannibal holocaust. Och jag rekommenderar ingen att se den. Varningar utfärdas redan här, vill du fortsätta läsa min recension är det på egen risk.

Ett filmteam försvinner medan de ska göra en dokumentär om kannibaler i Amazonasdjungeln. De återvänder aldrig. En professor ger sig ut på en ny expedition för att finna dem, bara för att hitta en filmkamera liggandes bredvid deras halvt uppätna kroppar. Förfärad över deras brutalitet flyr han från kannibalerna, men när han kommer hem och ser filmerna från den försvunna expeditionen upptäcker han att gränsen mellan ont och gott är hårfin.

Regissören Ruggero Deodato är vida känd för sin realistiska filmstil och Cannibal holocaust misstänktes innehålla snuff, en filmgenre där de offrar människor på riktigt framför kameran. Regissören blev åtalad men frikändes. De plågsamma morden på djuren i filmen är dock äkta och faktum är att jag nästan kräktes när de skar av skölden på en sköldpadda. Bland det vidrigaste jag någonsin sett, hur kan man göra sådant?

Jag skulle mer än gärna vilja se om alla skådespelare som medverkade i den här filmen 1980 fortfarande är vid liv. Jag förstår sannerligen varför regissören blev åtalad. Aldrig har en halshuggning varit mer trovärdig. Och halshuggningen man får se i filmen är den mildraste scenen. Det finns betydligt värre, som en kvinna som blir spetsad på en påle och ena eggen petar ut genom munnen och grymma våldtäkter med vassa föremål och i en scen skär de av könsorganet på en man och ja, det blir värre än så, mycket värre.

Jag skulle inte rekommendera den här filmen till någon, den är bortom allt sunt förnuft. Fast det är inte kannibalernas brutalitet man blir äcklad av, snarare de vita filmarnas framfart i djungeln där de vanhedrar kannibalstammens tro. Kannibalerna dödar inte sina egna för att överleva, de dödar därför att någon  bryter mot deras lagar. Deras lagar är uråldriga men de vita gör inte saken bättre. Bland annat bränner de inne en hel stam och våldtar en kvinna som hänsynslöst mördas utav sitt folk, eftersom  en våldtäkt är en skam för stammen.

Efter att ha sett filmen undrar man just vilka de riktiga kannibalerna är. Jag kommer aldrig se den här filmen igen och jag hoppas innerligt att de vidriga filmscenerna kommer försvinna från min näthinna så snart som möjligt. Soldier Blue, en annan rå film som totalförbjöds i Sverige när den kom, är åtminstone en bra film. Den här filmen däremot borde aldrig ha gjorts.


Borat

Brittiske komikern Sascha Baron Cohen (Ali G) har gjort det igen. Han har fått människor att reagera i väldigt delade meningar. En del av folket föraktar hans provocerande rollfigur Borat medan andra avgudar honom. Jag är bland dem sistnämnda. 

Sacha Baron Cohen spelar TV-reportern Borat från Kazakstan som reser genom USA för att göra en dokumentär om landet. I ett antal "dolda kameran"-liknande scener säger han provocerande saker för att få reaktioner från amerikanerna. Han får oss i biosalongen att asgarva åt nidbilden av fattiga öststater och hans hemby där en Ipod ses som en stor tillgång. Kanske den största. Han förnedrar kvinnor, judar och zigenare på ett humoristiskt sätt och jag dör nästan av skratt när han fäller repliken till en amerikansk kvinna som går förbi honom på gatan: "Very nich. How much?". 

Borat gör den ena pinsamheten efter den andra och folk skruvar på sig i biosalongerna. Ingen vill vara i samma situation, men det går gott och väl att skratta åt hans hiskeliga framfart. 
I slutet av filmen och resan hamnar Borat på en kristen gudstjänst där folk talar i tungor. Då förefaller Borat vara den minst underlige för ett ögonblick. Dock ett väldigt kort ögonblick.


Den enda scenen jag inte finner särskilt underhållande
är när Borat och hans manager, en stor fet karl i övre medelåldern, brottas nakna och jagar varandra genom hotellet. Jag kanske också har fördomar, men jag tycker bara att det är vidrigt. Annars är det här en klockren film som uppmärksammar fördomar vi har om amerikaner och öststatsländerna på ett underhållande sätt. Några lär hata den här kontroversiella filmen, men jag älskar den! 
  


Tidigare inlägg Nyare inlägg