Saw III
I lördags natt såg jag äntligen Saw III tillsammans med min pojkvän. Och jag kan säga att det var tur att han satt bredvid mig. Under en scen nöp jag han hårt i bröstvårtan för att jag blev så rädd. Han sa att det var sista gången han tittade på skräckfilm med mig.
Jag brukar verkligen vara hur cool som helst. Jag kan se inälvor, blod och hjärnor i en vidrig kompott utan att må illa. Men när jag ser dödsfällor som drar loss kroppsdelar eller ben som knäcks, då vill jag bara blunda och aldrig mer vakna upp.
John Kramer eller Jigsaw som han också kallas, är hjärnan bakom de fruktansvärda fällorna som han placerar sina offer i. Handlingen grundar i Jigsaws obotliga cancer och hans liv som sakta men säkert rinner ut. I och med sin sjukdom har han blivit tacksam över att fortfarande vara liv och han står inte ut med tanken på att det finns människor runt om i världen som inte alls är lika tacksamma. Hans mål är att förändra dessa människor och få dem att födas på nytt. Det mest underliga är att Jigsaw föraktar mördare och faktum är att han inte en enda gång under filmseriens gång tar någons liv. Detta sköter hans offer själva. Fast å andra sidan är det ju han som sätter fast dem i dödsfällorna och därmed är han medhjälp till mord. Lekarna går ut på att inom en viss tid ta sig genom prövningar som verkar bli allt brutalare och sjukare för varje gång. Om de utvalda offrena klarar hans uppgifter går de därifrån levande med en förhoppning om att ha lärt sig uppskatta livet men om de misslyckas dör dem genom att ta sina egna eller varandras liv. I Saw III kidnappar Jigsaw och hans medarbetare Amanda läkaren Lynn som under pistolhot är tvingad att operera den dödligt sjuke mördaren. Under tiden är en man vid namn Jeff ett nytt offer för Jigsaws sjuka lekar. Jeff har nyligen förlorat sin son i en bilolycka och har allt sedan den dagen levt vidare med hämndbegär. Jigsaw ger honom chansen att konfrontera sin sons mördare men först ska han genomgå en rad tester där hans förmåga till medmänsklighet och förlåtelse prövas.
Det bästa med samtliga Saw-filmer är att man inte har en aning om hur filmerna kommer att sluta. Trean är inget undantag men det bästa med filmen är att man får tillfälle att upptäcka hemligheter om Jigsaws bakgrund och om hans märkliga relation till Amanda och man kastas även bakåt i historien och ser scener ur första filmen. Jag älskade första filmen och tycker fortfarande att den är absolut bäst, tvåan är mindre bra men trean är fullkomligt genialisk. Om man älskar brutalitet och bortsprängda inälvor är det en sevärd film. Eller om man liksom jag vill sitta på nålar i en och en halv timme.
Premiären av den fjärde Saw-filmen är planerad till hösten 2007.
Jag brukar verkligen vara hur cool som helst. Jag kan se inälvor, blod och hjärnor i en vidrig kompott utan att må illa. Men när jag ser dödsfällor som drar loss kroppsdelar eller ben som knäcks, då vill jag bara blunda och aldrig mer vakna upp.
John Kramer eller Jigsaw som han också kallas, är hjärnan bakom de fruktansvärda fällorna som han placerar sina offer i. Handlingen grundar i Jigsaws obotliga cancer och hans liv som sakta men säkert rinner ut. I och med sin sjukdom har han blivit tacksam över att fortfarande vara liv och han står inte ut med tanken på att det finns människor runt om i världen som inte alls är lika tacksamma. Hans mål är att förändra dessa människor och få dem att födas på nytt. Det mest underliga är att Jigsaw föraktar mördare och faktum är att han inte en enda gång under filmseriens gång tar någons liv. Detta sköter hans offer själva. Fast å andra sidan är det ju han som sätter fast dem i dödsfällorna och därmed är han medhjälp till mord. Lekarna går ut på att inom en viss tid ta sig genom prövningar som verkar bli allt brutalare och sjukare för varje gång. Om de utvalda offrena klarar hans uppgifter går de därifrån levande med en förhoppning om att ha lärt sig uppskatta livet men om de misslyckas dör dem genom att ta sina egna eller varandras liv. I Saw III kidnappar Jigsaw och hans medarbetare Amanda läkaren Lynn som under pistolhot är tvingad att operera den dödligt sjuke mördaren. Under tiden är en man vid namn Jeff ett nytt offer för Jigsaws sjuka lekar. Jeff har nyligen förlorat sin son i en bilolycka och har allt sedan den dagen levt vidare med hämndbegär. Jigsaw ger honom chansen att konfrontera sin sons mördare men först ska han genomgå en rad tester där hans förmåga till medmänsklighet och förlåtelse prövas.
Det bästa med samtliga Saw-filmer är att man inte har en aning om hur filmerna kommer att sluta. Trean är inget undantag men det bästa med filmen är att man får tillfälle att upptäcka hemligheter om Jigsaws bakgrund och om hans märkliga relation till Amanda och man kastas även bakåt i historien och ser scener ur första filmen. Jag älskade första filmen och tycker fortfarande att den är absolut bäst, tvåan är mindre bra men trean är fullkomligt genialisk. Om man älskar brutalitet och bortsprängda inälvor är det en sevärd film. Eller om man liksom jag vill sitta på nålar i en och en halv timme.
Premiären av den fjärde Saw-filmen är planerad till hösten 2007.
Kommentarer
Postat av: Carro
Saw-filmerna är äckliga tycker jag, det är en slags mystik över dom som gör filmerna så spännande.
Postat av: Angelica
Ja, mystiken tätnar sannerligen i takt med antalet filmer. ;)
Postat av: Alexzandra
Såg oxå filmen för nån vecka sen. Tycker 3an`s slut va helt fantastiskt genomtänkt. O en aning chockerande. Mitt i alla action råkar vi dra tag i datorn så en öl ramlar ner på alla våra kläder o bla bla.... Så vi fick se om slutet. Men riktigt bra är dem.. Dock minns jag inte allt från 1an.
Postat av: Angelica
Alexzandra: Haha, vilket spännande slut bokstavligt talat! =p
Trackback