angelica1987.blogg.se

Var det dig hon drömde om när hon var 14 år och hade fått sitt hjärta krossat första gången? När han låg med en annan och hon var naiv nog att förlåta. Grät sig själv till sömns i ett halvår för att han ändå inte ville ha henne. Kanske kände hon ändå på sig någonstans djupt inuti att den rätte fanns flera år härifrån och att det var tiden som behövdes för att hon själv skulle bli vuxen, lära sig av felstegen som andra tog och felstegen hon själv snubblade över.

Hon kanske behövde alla upplevelser och erfarenheter innan, kärleken som kom in i hennes liv och försvann, nya och gamla tidsfördriv eftersom de ledde henne fram till dig. Där du är nu. Och där är också hon.

Jag och Daniel ska vara hundvakt i natt. Det bådar inte gott. Det första Texas och Stina gjorde när de kom in i lägenheten var att springa raka vägen till vår säng och torrjucka. Stina ska till att löpa och Texas som är kastrerad OCH gammal gubbe har vaknat till liv igen och tror att han är alfahannen no. 1. Jag känner på mig att det kommer bli en låååång natt med en sexuellt frustrerad Bichon frisé och en pilsk blandras som nog kommer bli ännu mer frustrerad över det faktum att Texas bara kan torrjucka och inget annat.

Jaha, där fick man för att man hånskrattade åt stockholmarna som överraskades med snö i lördags. Nu fick vi masar och kullor så vi teg. Tur att jag inte ska åka på några långväga jobb i dag, på vägen mellan Borlänge och Falun har det varit stopp i trafiken sedan sju i morse...

I dag är det exakt 100 år sedan Titanic sjönk. Om inte James Cameron hade gjort en så fantastisk film så hade nog denna katastrof inte uppmärksammats särskilt mycket av min generation. Men jag är glad att en katastrof som Titanic uppmärksammas för att visa att det finns brister i allt, även skepp som sägs vara osänkbara, och att man aldrig någonsin kan ta det säkra före det osäkra när det handlar om andra människors liv.

Tycker ni också att vissa delar av människokroppen är riktigt obehagliga? Jag har en vän som till exempel tycker att nyckelben är sjukt vidrigt och själv tycker jag det är fint med tydliga nyckelben. Däremot känner jag ett fysiskt obehag när min pojkvän masserar mig och råkar nudda mina knäveck. Det finns inget värre. Jag får samma obehagskänsla i kroppen som när någon drar naglarna över en griffeltavla eller skär i en tallrik. Hemskt! Jag gillar heller inte hälsenor sedan jag första gången såg Jurtjyrkogården när skitungen i filmen skär en skalpell i gubbens hälsena. Men knävecken är allra värst.

Jag har bestämt mig för att den här dagen kommer bli allt annat än en otursdag! Med nytt jobbkontrakt i hamn och min kärlek som kommer hem till kvällen så är dagen fulländad.

Gissa om min hårfrissa blev förvånad när jag bad henne kapa håret "för jag orkar ändå inte kamma det". Sagt och gjort. Det rök ett par centimeter. Kanske inte sådär supersnyggt bakifrån där man ser olika färger och gamla solblekta slingor men nu ska jag försöka få tid att färga det i någon fin färg innan vi åker till Irland på bröllop. Någon som har ett förslag? Svart, rött, kastanj, brunt?



Ni får nöja er med små bilder för de här togs i dag och det är sisådär 33 timmar sedan jag sov.

Jag och mitt gamla gäng. Höhö. Gillar Tobbes min "What are you looking at?".





Hjälp, vad unga vi var... och sisådär en halvmeter kortare än herr Wikingsson men typ i samma nivå med Hammar. Those were the days.

Klockan halv tre ringde Daniels alarm i natt. Då var det dags för han, bröder och co. att åka till skärgården för att fiska i två dagar. Lättväckt som jag är så lyckades jag inte somna om. Låg och vände och vred på mig fram till halv sex då jag fick nog, åt frukost och körde hem till mamma. Väl där la jag mig i deras dubbelsäng med mina två hårbollar och fick åtminstone en timmes sömn. Känner mig inte särskilt utvilad eller redo för jobb fram till klockan 21 i kväll men det är bara att bita ihop. Jag led av sömnsvårigheter större delen av gymnasiet så jag kan mina knep för att hålla mina guldgröna öppna men hädanefter röstar jag för skilda sovrum. ;-)

I'll bet you're his masterpiece
I'll bet you're his self-control
Yeah you'll become his legacy
His quiet world of white and gold
And I'm the one who ought to know
I'm the one you left to rust
Not one of your twisted friends
I´m the one you couldn´t love

Ni är då tappra som kikar in här trots dålig uppdatering från min sida. Man kan ju nästan tro att jag tagit påsklov men så är inte fallet. Det är bara det att jag tagit åt mig extrajobb (igen!) och därför kommer bloggen i andra hand. Men jag lovar att uppdatera mer flitigt i helgen! Dessvärre råder det brist på fantasi i mina inlägg, jag vet inte riktigt vad ni vill läsa om? Mina ehm, starka åsikter? Mitt vardagsliv? Mitt jobb? Mina kommande resor? Ordet är fritt!

Mer än två veckor kvar till lön och i mina tankar har jag redan bränt den för oj, vad mycket jag vill ha och göra. Trots att det jag allra mest vill ha är ett hus men det är ju så tråkigt att spara pengar till något som kommer hända lååååångt senare men ja, det lär ju sparas för jag har sällan tur i spel. Men billiga weekendresor får man väl unna sig under tiden man sparar?

Jag är så otroligt tacksam över att jag har så många fina vänner i mitt liv. Elin med sin eftertänksamhet och klokhet, Anna P med sin sprudlande kreativitet, Anna G med sin sköna attityd och svar på allt, Johannas framfusiga barnslighet, Evelinas beslutsamhet, Mias spontanitet, Mimmis energi och sociala kompetens, Filippas smarta kunskaper och nya idéer, Karoline och Kristines härliga upptåg.

Det är ni som får mig att vilja fånga varje ögonblick av det som livet har att erbjuda. Tack för att ni finns och berikar mitt liv. ♥

Dödsstraff. Nej, det känns ju inte rätt att visa att det är fel att döda genom att döda. Men å andra sidan har jag ingen aning om hur jag skulle reagera om det var jag som blev anhörig till en bror som blir ihjälsparkad på stan eller en syster som blir brutalt våldtagen och knivmördad. Jag tror att det är väldigt lätt att hata då. Det är en sådan otroligt svår fråga att ta ställning till. Jag hoppas jag för alltid kommer slippa ta ställning till det men det är ändå en fråga som är viktig att belysa.

Jag tycker inte att man har rätt att ta någons liv, vare sig det är en seriemördare som dödar, en soldat som dödar eller en regering som dödar. Jag vet inte om man som anhörig får mer lindring i sin sorg genom att veta att den som dödat min vän/bror/syster/mamma/pappa/mitt barn fått offra med sitt eget liv. Jag tänker alltid att den som gjort ett sådant fruktansvärt brott också har en sörjande familj. Däremot tycker jag att den som dödar (förutom i självförsvar) ska förlora sin frihet, alltså sitta instängd bakom lås och bom hela livet. Att leva utan att leva om ni förstår vad jag menar. Det tycker jag personligen är ett värre straff än döden.

Bra filmer om dödsstraff:

* The Life of David Gale
* The Green Mile
* Dead Man Walking

→ Vad tycker du? För eller emot?