Färgklick
Känner lite av en längtan till påsk faktiskt. Måste vara de gula tulpanerna som gör det!
Pojkfrilla
Om jag var modig skulle jag klippa mig i en sådan här pojkfrilla som vackra Emma Watson och bedårande Michelle Williams har. Lite lesbiska vibbar möjligtvis men det går ändå att ha en sådan frilla och samtidigt vara väldigt feminin tycker jag. Michelle (som sagt att hon klipper sig kort för att hedra minnet av mannen som älskade kort hår på tjejer) är ofta kvinnligt klädd i petite klänningar. Nackdelen är väl att man måste klippa sig ofta när man har en kort frisyr och jag gissar att det även krävs ganska mycket styling vilket inte passar mig som knappt orkar kamma mig på morgonen.
Lycklig
Jag blir alldeles varm och lycklig i hjärtat när min kille kommer hem och pussar sönder mig med orden:
"Jag har tänkt jättemycket på kommentarer du säger och miner du gör och jag blir bara så kär".
"Jag har tänkt jättemycket på kommentarer du säger och miner du gör och jag blir bara så kär".
Som våren
Jag vill göra åt dig det som våren gör med körsbärsträden.
Morning has broken
Klockan ringde 05.30. Då gick Daniel upp för att angla och självklart lyckades inte jag somna om. Otroligt lättväckt och alldeles för stoorbesvärad. Men då får jag extra tid till att förbereda jobb och kanske skriva undan lite text som ligger och väntar, kan ju behövas!
Känner mig för övrigt totalt mörbultad i kroppen efter gårdagens aktiviteter i backen. Gjorde världens vurpa där jag på något sätt lyckades köra armbågen rakt in i revbenen. Känns som träningsvärk x tusen.
Känner mig för övrigt totalt mörbultad i kroppen efter gårdagens aktiviteter i backen. Gjorde världens vurpa där jag på något sätt lyckades köra armbågen rakt in i revbenen. Känns som träningsvärk x tusen.
Morgonåk
Jag och kärleken ställde klockan i morse och tog ett par morgonåk i Romme Alpin. Riktigt bra start på dagen! Det är illa att vi inte åker oftare när det finns en sådan fin skidresort bara en mil bort. Inget slår Dalarnas fjäll förstås men Sälen åker man ju inte till över en dag direkt så då passar Romme Alpin utmärkt! Nästa vinter ska jag satsa på ett säsongskort.
Tack för fin respons!
Jag vill verkligen tacka för alla fina kommentarer och sms som jag fick efter det här inlägget. Det känns skönt att veta att jag inte är ensam om att ha sådana tankar eller funderingar. Skönast av allt är att det bara är tankar som speglar ens mående just för stunden, det kan bara bli bättre. ♥
Tankar
Ibland känner jag att det mesta är meningslöst. Särskilt när jag får för mycket tid till att tänka. Då tänker jag att jag inte utvecklas längre, mitt skrivande har för längesedan suddats ut, jag vill hellre ligga under täcket än att gå ut och fånga dagen, jag känner mig ensammast i hela världen trots att jag är omgiven av vänner, kärlek och familj.
För att morgonen därpå vakna upp med en otrolig energi och en känsla av att jag verkligen älskar mitt liv, mina vänner, min pojkvän, min familj, mitt jobb, allt jag gör och allt jag kan göra.
Är det verkligen normalt att pendla så här snabbt i humör och tankar? Hur kan livsglädje bytas ut mot livssorg i ett ögonblick? Ibland känner jag mig fortfarande som en instabil tonåring och det är en tröst att vi alla en dag dör för vem orkar fundera och tänka så här för alltid? Jag är livrädd för att förlora de jag älskar, för jag vet hur det känns att förlora en del av sig själv, och därför släpper jag sällan in människor i mitt innersta rum för hur ska någon annan kunna förstå mig när jag inte ens förstår mig själv? Ni blir ju inte särskilt kloka av det här inlägget heller kan jag tänka mig men kanske hoppas jag ändå på att få något slags gensvar av någon som kanske känner igen sig en aning eller är jag verkligen helt ensam om att ibland må dåligt fast jag har det så bra?
Min största mardröm är att aldrig bli tillfreds, nöjd och lycklig i livet. Men det kanske är det som ÄR att leva. Med förluster så svåra att bära men som man på något obegripligt sätt tar sig igenom ändå för att sedan känna korta stunder av lycka igen, för att det sedan ska tas ifrån en igen, och så pågår det om och om igen. Ett spektakel, ett skådespel och ingen kommer undan. Det är tragik och komik om vartannat, varje dag, tills man blir utbytt mot nya skådespelare, nya liv som tar nya kliv och upplever samma saker, tänker samma tankar. Eller tänker vi verkligen samma tankar?
Jag som trodde att en full agenda skulle få min tankeverksamhet att gå ner eller åtminstone hamna i viloläge en stund men det har bara förvärrats. Jag tänker hela, hela, hela tiden. Det slutar aldrig. Att jag bara orkar.
För att morgonen därpå vakna upp med en otrolig energi och en känsla av att jag verkligen älskar mitt liv, mina vänner, min pojkvän, min familj, mitt jobb, allt jag gör och allt jag kan göra.
Är det verkligen normalt att pendla så här snabbt i humör och tankar? Hur kan livsglädje bytas ut mot livssorg i ett ögonblick? Ibland känner jag mig fortfarande som en instabil tonåring och det är en tröst att vi alla en dag dör för vem orkar fundera och tänka så här för alltid? Jag är livrädd för att förlora de jag älskar, för jag vet hur det känns att förlora en del av sig själv, och därför släpper jag sällan in människor i mitt innersta rum för hur ska någon annan kunna förstå mig när jag inte ens förstår mig själv? Ni blir ju inte särskilt kloka av det här inlägget heller kan jag tänka mig men kanske hoppas jag ändå på att få något slags gensvar av någon som kanske känner igen sig en aning eller är jag verkligen helt ensam om att ibland må dåligt fast jag har det så bra?
Min största mardröm är att aldrig bli tillfreds, nöjd och lycklig i livet. Men det kanske är det som ÄR att leva. Med förluster så svåra att bära men som man på något obegripligt sätt tar sig igenom ändå för att sedan känna korta stunder av lycka igen, för att det sedan ska tas ifrån en igen, och så pågår det om och om igen. Ett spektakel, ett skådespel och ingen kommer undan. Det är tragik och komik om vartannat, varje dag, tills man blir utbytt mot nya skådespelare, nya liv som tar nya kliv och upplever samma saker, tänker samma tankar. Eller tänker vi verkligen samma tankar?
Jag som trodde att en full agenda skulle få min tankeverksamhet att gå ner eller åtminstone hamna i viloläge en stund men det har bara förvärrats. Jag tänker hela, hela, hela tiden. Det slutar aldrig. Att jag bara orkar.
Hos mej dör allting i en hast
Min älsklings ögon får mej att gråta
för jag kan aldrig
komma där innanför
Hon dyker djupt ner i sin gåta
och lämnar mej utanför
Bild
för jag kan aldrig
komma där innanför
Hon dyker djupt ner i sin gåta
och lämnar mej utanför
Bild
Vasaloppsöndag
Det är påfrestande att "åka" Vasalopp... en trött trio efter att ha suttit och tittat på Vasaloppet hela morgonen.
Hallå, vilken frisyr!?
Jag klippte mig senast i Thailand, över en decimeter, men det växer som ogräs så snart lär jag klippa mig igen och jag är sugen på en kort frisyr. Jag vet, tröttsamt med tanke på att jag sparat ut mitt hår så länge. Men det är så tjockt och tar alltid en mindre evighet innan jag lyckats kamma ur alla tovor efter duschen. Så jag tänkte en mellankort page, kanske lite ovanför axlarna. Vad tror ni om det?
Antingen som Mary-Kate...
... eller en mörk uppklippt page som Rihanna.
Hjälp mig! Vad ska jag välja? Och vilken färg?
Antingen som Mary-Kate...
... eller en mörk uppklippt page som Rihanna.
Hjälp mig! Vad ska jag välja? Och vilken färg?
Marspresent
Jag har infört något så smart som månadspresenter så i dag fick jag en försenad februaripresent av Daniel eller som han uttryckte det egentligen är en tidig april/maj-present. Det var en Misfits-tee i storlek XS. En slags morot menar han. Pfft, tänkte jag och korvade ner t-shirten över min tjocka hals och vidare ner över magen som jag drog in så jag blev smal som en jakthund. Och jorå, nog passar den allt men jag är inte helt säker på om sömmarna kommer hålla kvällen ut eller att jag kommer orka hålla in magen. Kanske borde vänta till april eller maj ändå.
På lördag får jag min marspresent. Ett par nya byxor i en snygg kulör är precis vad jag behöver.
"Du är så söt och gullig när du är så där krävande" säger Daniel.
"Älskling, ha det i åtanke när vi varit tillsammans i 15 år, att jag är söt och gullig okej?" säger jag.
Och nu kanske ni tycker vårt förhållande är ojämställt för vad får min kille i månadspresent? Men jag är bra på att skämma bort honom med presenter, som böcker om och med Thåström, cd-skivor om och med Thåström och så finns det ju en hel rad med andra grejer jag ger som inte lämpar sig så här offentligt ifyouknowwhatImean. Jag tror heller inte månadspresenter är något som kommer pågå varje månad men jag behöver verkligen en marspresent för jeansen som jag fick ner röven i förra veckan är för stora nu.
På lördag får jag min marspresent. Ett par nya byxor i en snygg kulör är precis vad jag behöver.
"Du är så söt och gullig när du är så där krävande" säger Daniel.
"Älskling, ha det i åtanke när vi varit tillsammans i 15 år, att jag är söt och gullig okej?" säger jag.
Och nu kanske ni tycker vårt förhållande är ojämställt för vad får min kille i månadspresent? Men jag är bra på att skämma bort honom med presenter, som böcker om och med Thåström, cd-skivor om och med Thåström och så finns det ju en hel rad med andra grejer jag ger som inte lämpar sig så här offentligt ifyouknowwhatImean. Jag tror heller inte månadspresenter är något som kommer pågå varje månad men jag behöver verkligen en marspresent för jeansen som jag fick ner röven i förra veckan är för stora nu.
Getting old
Har ni friat tjejer?
I dag på skottdagen får ju tjejer passa på att fria till sina karlar men själv väntar jag fortfarande på den rätte... haha, nej, jag bara skojar. Jag har redan hittat honom och en vacker dag blir han min man men han får allt gå ner på knä som sig bör. Helst iklädd en Misfits-tshirt. Då kommer jag säga ja innan han ens hunnit fått fram ringen. ♥
Bild
Bild
Skottdagen
I dag fyller min vackra gammelmormor, som nog är Sveriges yngsta, år! Tänka sig, hon har bara firat födelsedagen 20 gånger typ. Jag har en märklig släkt med en morbror som är ett halvår äldre än mig, en gammelmormor som är yngre än mig och en mormor som är 36 år äldre än mig.
Tre generationer på bild! Bara mamma som fattas för att vi ska bli fyra generationer.
Tre generationer på bild! Bara mamma som fattas för att vi ska bli fyra generationer.
Love life
Tack för att du gjort mig till den jag är. Tack för att du gett mig det största man kan ge en annan människa. Tack för att du gav mig liv och kraft att ta itu med de utmaningar som livet innebär. Tack för att du finns, mamma. ♥
I ♥ chocolate?
Jag är ingen chokladälskare och har aldrig varit. Måste vara ovanligt för en tjej!? Men den här veckan som ju är tjejveckan inbillar jag mig att jag visst tycker om choklad och som LCHF:are är det då mörk choklad som gäller vilket jag inte heller är sådär överförtjust i. Dock har jag hittat ett mellanting, Marabou sea salt pecan och Lindt sea salt. Havssalt i choklad, ja, det låter säkert underligt men satan i gatan vad gott det är. Min sambo gnäller över att han har ont i magen/är sexuellt frustrerad/har huvudvärk, ja, alla möjliga fel för att han ska få smaka en bit men nej, min vecka, min choklad. Hans vecka, hans choklad. Eller nåt.
Vilken är din favoritchoklad?
Vilken är din favoritchoklad?
Man kan inte äga varann
Jag älskar dej men jag vill inte stå här ensam om du försvann;
Så jag blir aldrig din, du blir aldrig min;
Man kan inte äga varann.
Så jag blir aldrig din, du blir aldrig min;
Man kan inte äga varann.
Sann kämparglädje
ALS är en jävlig sjukdom som leder till att de nervceller som styr kroppens muskler gradvis förtvinar. Detta ger den sjuke först progressivt nedsatt motorik, följt av borttynande muskler och slutligen generell förlamning. Den direkta dödsorsaken är ofta förlorad andningsförmåga.
Det finns en otroligt stark ung tjej från Gustafs som blev drabbad av ALS endast 24 år gammal, lika gammal som jag är i dag. Jag tycker ni ska läsa hennes öppenhjärtiga blogg där hon skriver om sitt liv som präglas av sjukdomen eller faktiskt ännu mer präglas av hennes fantastiska livsglädje. Vilken tjej!
Det finns en otroligt stark ung tjej från Gustafs som blev drabbad av ALS endast 24 år gammal, lika gammal som jag är i dag. Jag tycker ni ska läsa hennes öppenhjärtiga blogg där hon skriver om sitt liv som präglas av sjukdomen eller faktiskt ännu mer präglas av hennes fantastiska livsglädje. Vilken tjej!
Sänk ljudet!
Jag vet inte hur ni fungerar men jag har sjukt svårt att koncentrera mig på att skriva artiklar när det är musik på. Radioskval på låg volym är okej, även redaktionsmiljö i öppet kontorslandskap är okej men att lyssna på musik, även lugn musik, funkar inte alls för mig.