När hjärtat säger något annat
Hon vände bara på klacken och gick. Höll emot tårarna som stred för att komma fram (visa dig inte svag, vadsomhelst, men inte det, visa dig aldrig underlägsen). Hon fortsatte gå mot incheckningen, låtsades som om ingenting hade hänt (bara ett vackert minne som snart skulle utplånas för gott). Hon vände sig först om när hon var säker på att han inte längre stod kvar och tittade efter henne. Hans ryggtavla var det sista hon såg och han såg aldrig hennes tårar eller blicken som sa att vi aldrig ses igen.
nej, vad synd! men minns din resa som ditt livs äventyr!
Plin: Det är bara ord. Han slipper inte undan så lätt. =p
Angelica, har last om hela ditt aventyr!
Ett litet hopp bara: Jag trodde alrig nar jag lamnade USA forsta gangen hosten '06, tva manader efter att jag hade traffat min pojkvan, att jag
nagonsin skulle se honom igen. Se nu vart vi ar:)
Carolina: Hej tjejen! Vad kul att du startat en blogg, nu får jag läsa om glamlivet på Manhattan! ;) Du ger mig hopp! Förhoppningsvis löser det sig på något sätt, allt går bara man vill! :)