angelica1987.blogg.se

Jag är tillbaka i mitt hemland och jag lever vilket jag faktiskt inte trodde att jag skulle göra efter den här resan. Paris var helt klart över förväntan, New York och London kan kyssa sig i arslet. Men däremot ville den där jäveln som många kallar Gud, att jag av någon anledning skulle missa flyget till Frankrike. Vi backar tillbaka tiden till sen onsdag kväll då jag, i god tid, börjar köra min lilla kuk-bil (excuse my French) mot Örebro för att hämta upp Alexz och därefter vidare mot Skavsta flygplats. Mitt i en omkörning lägger motorn (min NYA motor) av och bilen är död trots mina många ihärdiga försök att återuppliva den. Det var bara att kalla på bärgningsbil (1200 kronor i självrisk, jippie) och lifta mig vidare mot närmsta "stad" vilket i detta fall var Lindesberg. Där hämtade Alexz styvpappa upp mig och sedan skjutsade han oss ända till flygplatsen. En räddande ängel. 

Vi landade helskinnade i Paris och tog en buss in till city. På busshållsplatsen träffade jag en gammal klasskompis från journalistlinjen (världen är bra jävla liten) och vi fick hennes karta, tunnelbanebiljetter och en god rekommendation på ett hostel i Montmartre. Vi lyckades hitta dit utan några som helst problem och allt var frid och fröjd till dagen efter då vi var tvungna att leta efter ett annat boende eftersom helgen var fullbokad. Vi hittade ett mysigt hotell en tvärgata bort där vi delade badrum med ett gäng kackerlackor. Vi upplevde allt man ska uppleva i en stad som Paris (jag skriver mer om detta i ett senare inlägg) och på söndagsnatten bestämde vi oss för att morgonen därpå åka till flygplatsen i god tid eftersom vi dels inte hade råd med en till hotellnatt och dels för att vi inte kunde komma ihåg var vi gick av bussen när vi först kom till Paris. På metron berättade dock en kille vart vi skulle åka så vi hittade rätt busshållsplats på en gång och var på flygplatsen redan klockan 13 i går. Planet gick 9.30 i morse. 

Vid 23 i går kväll blev vi utkastade från flygplatsen som var stängd fram till sex på morgonen. Det var tre grader ute och varken jag eller Alexz hade lust att bli förstasidestoff, jag kan verkligen se bilden på två ihjälfrusna brudar framför entrén till flygplatsen. Så då skrapade vi ihop några euro för att ha råd att åka buss till något billigt övernattningsställe. I bussen hörde vi två oroväckande låtar, den ena Highway to hell som spelas i Final destination när flygplanet kraschar och strax därefter Rape me. Någonstans där bestämde vi oss för att idén om att sova på en parkbänk i Frankrike inte var så där jättestrålande och skrapade ihop våra absolut sista slantar som skulle räcka till mat, och checkade in på ett hotell.

Vi kom i alla fall hem välbehållna och jag var glad och trött när jag vred om nyckeln till lägenheten. Tills en frän doft av rutten mat kom emot mig. Toppen, mitt kylskåp har gått sönder och ALL MAT SOM JAG HAR FRYST NER OCH SPARAT TILL FATTIGA TIDER är förstörd. Just nu är det fattiga tider och jag har inte råd att köpa mat men jag har ju ändå tänkt gå ner några kilon till beachsäsongen. Ibland älskar jag mitt liv.