Mutbar?
Som journalist ska man inte ta emot mutor men för att stilla mitt dåliga samvete bjöd jag hela redaktionen på chokladen, något som särskilt uppskattades hos chefen. Man känner nog när en muta blir way too much och då är det bara att bestämt tacka nej så man inte gör en Trond Sefastsson som tog emot en sjukt stor summa pengar för att göra ett reportage i Kalla fakta.
Jag tycker också att det är skillnad på mutor och mutor. Om en person ringer och ber mig skriva ett reportage och att jag får ersättning för det, då ska det ringa miljoner varningsklockor. Men när jag redan skrivit en artikel som publicerats och personen i fråga är nöjd över den och vill tacka mig på något sätt, ja, då tycker inte jag att det är något problem att jag får en chokladask.
Vad tycker du?
Hehe.. ja det där är alltid en balansgång. Har aldrig varit med om att fått nåt skickat till redaktionen som tur är. Har hänt att man blivit bjuden på fika och ibland mat. men enligt nån skrift från jobbet så ska man egentligen inte ens ta emot det...
Nu menar jag alltså när man är ute på jobb och blir bjuden. inte i efterhand!
Får man något i förväg då kan man nog kalla de för muta, men nej i efterhand skulle jag ta de som ett tack eller något. För de är ju något man inte visste innan man gjorde i detta fall reportage .. de är va ja tkr (:
Rebecca: Ja, fika och sådant har man ju tagit emot på plats men jag betalar oftast för mig, det känns så fel annars. Men den här chokladasken var jag verkligen inte förberedd på, fast chefen gillade den. Haha!
Mysan: Nej, precis, det är ju knappast så att jag förväntar mig att få något i efterhand.
Nej det låter inte som någon muta. Du har ju redan skrivit och publicerat och hon gillade det. Kul för henne, choklad till dig. Nej, det är definitivt ingen muta. Snarare en gåva ;)
Ida: Ja, jag tycker som du. :)
I efterhand är det ju ingen muta. Jag hade förresten tagit emot den innan också, som en muta. Men så är jag också en smula korrupt..
Padawan: Nej, men i så fall har jag aldrig tagit emot en muta även fast jag såklart fått vissa privilegier för att jag är journalist.
Jag håller med dig där. När det är ett tack, för en gos artikel som redan är skriven och publicerad, tycker jag inte alls att det är en muta. Då är det just ett tack.
hon gillar dig! bara insupa uppskattning toppad med choklad=p
Morran: Ja, men bra, då är jag inte mutbar med andra ord! =p
Erik: Haha, japp! =p
Jag har alltid tyckt att det varit fånigt att jämföra uppenbara mutor med t ex en fika. Det skapar bara dålig stämning om man tackar nej till det.
Å andra sidan har jag träffat på giriga journalister även på små dagstidningar. De tog aldrig emot saker för att skriva något men när de var ute såg de alltid till att få med sig något hem. En julskinka från slakteriet, en ny klänning åt frun från textilfabriken och så. De hade å andra sidan otroligt bra kontakter överallt och snöt alltid ur sig nyheter! Kanske var de en sista kvarleva från en annan tid, jag pratar om 70-tal och folk som var betydligt äldre än mig.
Min pinsammaste är ett besök på Abecita som avslutades med att fabrikschefen sa att jag kunde få gå och välja ut två behåar valfritt. Han hade förstås noterat att jag inte använde behå alls! Det var ju 70-tal... JA jag tackade bestämt NEJ!
Annaa M: Ja, en fika skulle jag aldrig tacka nej till. Fast en julskinka och klänning verkar lite väl mycket..! Mäh, vilken äcklig gubbe som noterade att du inte hade behå på dig, karlar..!