Blod är inte tjockare än vatten
Om din son kidnappar en tioårig flicka, knullar henne så jävla hårt att hon svimmar av illamående och skär upp hennes underliv med en trasig glasflaska för att sedan strypa henne till döds, ha sex med den döda kroppen och sedan stycka flickan i bitar för att därefter slänga kroppsdelarna i sjön.
Vilket straff förtjänar din son? Jag frågar därför att jag läst om så många liknande fall där föräldrarna till våldtäktsmannen, mördaren, nekrofilen och styckaren försvarar sin son. Hur i helvete kan man försvara en sådan ondskefull gärning? Om min son gjorde något sådant skulle jag säga upp bekantskapen på stört och vara deprimerad resten av mitt liv för att jag fött en sådan genomvidrig människa. Det finns inget försvar till att våldta eller döda en annan människa.
Det är precis samma sak som när barn blivit sexuellt utnyttjade eller misshandlade av någon av sina föräldrar. Dom slutar aldrig älska dom, svaret dom ger är: Men hon/han kommer alltid vara min mamma/pappa!
Sluta vara så naiv ibland, för det är du i många frågor. Föräldrar slutar aldrig älska sina barn, precis som barn slutar aldrig älska sina föräldrar!
Anonym: Jag vet att det finns barn som slutar älska sina föräldrar efter att ha blivit misshandlade psykiskt och fysiskt i flera år, så sluta vara så naiv ibland. :)
Ehh... på tal om vad?
Som min syster sa en gång: "När det gäller ens egna barn, så kan dom nog göra precis vad som helst i livet. Man slutar aldrig älska dom ändå." En person som våldtar, slaktar etc är en sjuk människa och jag är ganska säker på att en förälder kan se bakom den där sjukdomen och veta vem som fanns där från början. Det barn som inte var sådan från början. Så ja, sluta vara så naiv.
Erik: Men läs inlägget igen så kanske du förstår.
Caroline: Ja, men de föräldrar som älskar sina barn som sexmördar oskyldiga flickor och skär upp deras underliv med glasflaskor är minst lika sjuka i huvudet.
Jag hade aldrig slutat älska mina barn. Inte en chans i helvete.
Roockstar: Vad läskigt.
Man kan aldrig sluta att älska sina barn oavset vad dom ställer till med, man kan bara lida med dom men aldrig sluta att älska dom.
Anonym: Ja, själv har jag svårt att älska personer som sexmördar barn men alla är vi olika.
Kära Angelica, som jag skrev - en förälder kan nog se bakom det sjuka och faktiskt fortfarande hitta sitt barn bakom all ondska. Inga friska människor begår sådana brott. Jag tycker snarare att det är du som är sjuk i huvudet som skulle överge ditt barn. Har man satt ett barn till världen, så har man också en god damn skyldighet att stå bredvid den personens sida genom en hel jävla del. Det är ens eget kött och blod. Kan man inte älska sitt barn i alla sammanhang borde man snarare tvångssteriliseras med omedelbar verkan.
Helt ärligt så kunde jag inte låta bli att le när jag läste bland kommentarerna här. Även om jag inte håller med dig om allt du bloggar om Angelica, så måste jag dock poängtera något du redan vet. Du kan tekniken med att skriva för att skapa debatt, du har dina åsikter om vissa saker och därifrån skapar du en debatt, enbart för att vissa inte håller med. Det är bara så komiskt när folk drar sig ifrån ämnet och börjar kalla dig naiv, så bara för att man har en åsikt så är man naiv, släng er i väggen för sjutton, ni är ju patetiska. Hur som helst i denna fråga så känner jag att det är lite svårt att tänka tanken när jag aldrig har varit med om det, men givetvis kan man ta ställning ändå och ja jag skulle kanske älska mitt barn för att det är mitt barn, men jag skulle nog ha väldiga problem med kontakten osv. Och detta med att barn alltid älskar sina föräldrar stämmer inte i vissa fall. Det finns barn som har slutat älska sina föräldrar efter att ha varit med om psykiska och fysiska saker i flera år, som Angelica skrev. Det finns med all säkerhet även föräldrar som slutar älska sina barn av olika anledningar.
Carro (unikochspeciell) kanske borde lära sig skillnaden på att älska ett barn och att älska en förälder. Det finns ett talesätt som säger "Föräldrar väljer sina barn, men ett barn väljer aldrig sina föräldrar".
Caroline: Hur menar du att jag inte vet skillnaden? Jag känner mycket väl till talesättet och jag förstår hur du menar, men förstod du hur jag menade?, jag tvivlar nämligen på det med tanke på vad du skrev som svar på min kommentar.
Carro: Därför att du kan inte jämföra att sluta älska en förälder med att sluta älska ett barn.
Caroline: Jag kan inte?, har jag ens försökt?
Carro: "Det finns barn som har slutat älska sina föräldrar efter att ha varit med om psykiska och fysiska saker i flera år" - Ja, uppenbarligen.
Caroline: Jag skriver på msn, orka föra värsta diskussionen här liksom ^^, bra text för övrigt angelica!
Caroline: Kära Caroline, DU är sjuk i huvudet och jag hoppas du aldrig får barn.
Carro: Ja, jag förstår inte hur min blogg kan bli ett debattforum men jag är väl helt enkelt bäst. ;) Bra kommentar för övrigt, Carro! :)
Jag kan själv inte säga att jag vet hur man ska känna, med tanke på att jag faktiskt inte har barn. Men jag tror att dom flesta garanterat försvarar sitt barn även fast det mest vidrigaste har hänt. Nu när jag inte har barn kan jag bara säga att jag inte skulle försvara. Men när man står där med en son som har gjort så kanske man tänker annorlunda. En mammas kärlek till sitt barn är oändlig, och jag tror att man kan se förbi sådana saker. Man kanske inte försvarar själva handlingen, men man vill stötta sitt barn och hjälpa till. Men människor är ju olika..
Jenny: Men jag förstår inte hur man kan försvara sina barns gärningar som vissa föräldrar gör. Det är ju helt sjukt. Men ja, kanske ser man förbi sådana saker men jag personligen skulle ha väldigt svårt för det.
Angelica, ge mig en anledning till att jag är sjuk i huvudet och varför jag inte förtjänar att få några barn.
Caroline: Jag följer bara dina låga argument. För raring, det var du som började och skrev att jag var sjuk i huvudet och borde tvångssteriliseras.
Nej, Angelica, det var du som skrev att föräldrar som fortsätter älska sina barn efter en sådan grej är sjuka i huvudet. Scrolla uppåt och se själv. Jag svarade dock med att jag anser att du snarare är sjuk i huvudet som skulle överge ditt barn. Däremot skrev jag att DU är naiv och att ALLA med sådana tankar borde tvångssteriliseras.
Vilka låga argument btw? Kan du ge mig något konkret exempel?
Caroline: Tack för alla kommentarer! :)
Ja, folk lär säkerligen bli överväldigad av all negativitet som möts av dina korkade åsikter här, så varsågod! :)
Caroline: Ja, men nu räcker det med kommentarer Tänk på mitt ego, det kanske sväller och blir ännu större. ;)
Jag brukar läsa min vän Carolines (Rockaholic) blogg och fick se dina kommentarer och kände att jag var tvungen att läsa det som allt handlade om. Jag är tvåbarnsmamma och jag kan ju börja med att säga att kärleken till sina barn kan man inte jämföra med kärleken till sina föräldrar. Jag älskar såklart båda mina föräldrar väldigt mycket, men det är inte ens i närheten av hur mycket jag älskar mina barn. Det är något enormt! Tycker att det är väldigt konstigt att någon som inte har barn kan uttala sig som du. Jag skulle ALDRIG någonsin vända mina barn ryggen. Jag har satt dem till världen och jag kommer alltid att känna ansvar för dem. Iofs så tror jag att med rätt uppfostran och mycket kärlek så borde det inte kunna gå så snett. Och jag tror också att om man är en bra förälder så ser man tendens till att något är fel och kan ge sitt barn den hjälp han/hon behöver innan något så hemskt skulle inträffa. Men om nu någon av mina barn skulle göra något hemskt mot någon annan så skulle jag aldrig sluta älska dem, aldrig någonsin. Jag skulle aldrig lämna dem. Jag skulle finnas där för dem och göra allt för att ge mitt barn den hjälp som behövs. Sen kan man ju också vända på det. Skulle någon göra mina barn så illa, då skulle det inte finnas ord för det hat jag skulle känna!
Alexandra: Ja, förhoppningsvis märker man våldsamma tendenser hos dem redan när de är små men som förälder ska man inte ta ansvar över ett vuxet barns handlingar. Det om något är fel. Däremot är det en förälders uppgift att se till att barnet lär sig etik och moral under uppväxten. Annars är man totalt misslyckad som förälder.