Min sanning
Marijah är en person som verkligen sätter ord på sina känslor. Jag önskar att jag vågade skriva som henne. Jag gjorde det när jag var fjorton år, då hela världen var emot mig när det enda jag bad om var att få någon att orka lyssna på mig. Den personen som skriver den här bloggen är bara en bråkdel av Angelica. Jag flashar inte mitt privatliv på samma sätt som Marijah, jag har alltid haft svårt att släppa folk nära inpå mig (när jag mest av allt kanske bara vill öppna mig).
Men nu ska jag sluta redigera mina inlägg och istället börja skriva sanningen. Min sanning. Den där sanningen som svider och gör ont men som känns så skön efteråt.
Alla tror att jag är stark, att jag klarar av det mesta. Jag har alltid trott på mig själv men ibland bleknar även jag. Det är vad jag gjort nu. Jag vet ju att det måste göra ont innan det blir bra men måste det göra så här ont? Jag älskar att leva när livet är så där rosenskimrande och sött som det var när jag fortfarande var för ung för att såras. Jag vet hur det känns att bli sårad som fjortonåring, hur det känns när man förlorat allt man någonsin älskat och att man tror att nu kan det inte bli så mycket värre. Tro mig, det blir det.
Men nu ska jag sluta redigera mina inlägg och istället börja skriva sanningen. Min sanning. Den där sanningen som svider och gör ont men som känns så skön efteråt.
Alla tror att jag är stark, att jag klarar av det mesta. Jag har alltid trott på mig själv men ibland bleknar även jag. Det är vad jag gjort nu. Jag vet ju att det måste göra ont innan det blir bra men måste det göra så här ont? Jag älskar att leva när livet är så där rosenskimrande och sött som det var när jag fortfarande var för ung för att såras. Jag vet hur det känns att bli sårad som fjortonåring, hur det känns när man förlorat allt man någonsin älskat och att man tror att nu kan det inte bli så mycket värre. Tro mig, det blir det.
Kommentarer
Postat av: Eva
ja det låter jättebra! :)
Postat av: Angelica Lindvall
Eva: Hoppas det! :)
Postat av: Fredskronk
Det är ibland svårt att verkligen dra ur alla känslor man har och lägga dem i offentligheten men ibland verkar det hjälpa. Det är därför jag nästan slänger ut allt på min blogg. Åtminstone när det är jobbigt. Tyvärr finns alltid risken att man sårar någon när man gör det och ibland får man leva med att man gör det.
Postat av: Angelica Lindvall
Fredskronk: Ja, det har du rätt i. Men tro mig, jag besparar er fortfarande det mesta för annars skulle den här bloggen tappa alla läsare, haha.. Livet är hårt men det brukar ljusna.
Postat av: Roockstar
Tack Angelica. Det värmde.
Postat av: Angelica Lindvall
Roockstar: Dina ord har hjälpt många genom svåra tider. :)
Trackback