Barndomsminnet
Han ser sig förvirrat om. Förstår inte att slagen inte gör någon skillnad. Smärtan sitter djupare i henne än så.
- Om du lämnar mig nu så dör jag, säger hon med tårarna rinnandes nedför kinderna.
- Jag hatar dig, säger han och stirrar tomt in i hennes mötande gröna ögon.
- Du har två barn också, det är inte bara mig du lämnar, försöker hon.
Men han hör inte vad hon säger. Vägrar låta hennes svaga röst röra vid hans inre. Han har gjort sitt val.
Den tvåårige pojken sitter på bäddsoffan med en tom blick. Han vet inte vad han ser. Han vet inte att det han upplever nu kommer han aldrig att minnas igen. Pojkens tre år äldre syster har lagt sina knubbiga armar om honom. Flickan gråter inte. Det finns inget att gråta över.
- Slå inte min mamma, snälla, slå henne inte.
Det är dem orden han hör. Innan han ger sig i kast med känslorna försvinner han ut genom dörren. Små, små droppar med vinrött blod har fastnat på parkettgolvet. Det är det näst sista som sker.
Glassplitter flyger åt alla håll. Han har slagit sönder fönstret.
- Gå inte i glaset! skriker hon förtvivlat när dottern trippar fram på nakna fötter.
- Mamma, jag hjälper dig.
- Gå inte här sa jag ju! Ta med lillebror till sovrummet! Gör det nu!
Flickan hör paniken i mammas röst. Hon har aldrig hört henne låta så förut.
- Mamma, lämna inte mig du också.
Han hade ett val men han valde fel. Oåterkalleligt är ett ord den vuxna flickan aldrig kommer säga. Han hade ett val.
© Angelica Lindvall 18 november 2007
Nu har jag läst gumman =)
Här har du verkligen lyckats skriva med känsla.. gillar perspektivet i det hela, som att någon utanför berättar. Fast det kanske är det en prosa går ut på? Nu ska jag sova hun! Ringer dig i morgon när jag vwäjkat! Pusspuss natti
Grymt bra!
Johanna: Haha, jag har egentligen ingen aning, man kan nog säga att jag gick på känsla.. ;)
Marre: Åh, tack så mycket! :)
Nu är du så där sjukt bra igen! Det går i perioder, men just nu; sjukt bra! Keep it up! :D
Guud, så vackert!
Riktigt bra skrivet, Angelica.
Jo men det är väl klart du måste ha en aning gumman! Du är ju journalist tamejtusan! =P Frukost hos mig i morgon?
Jätte bra gumman.. Vill läsa mer :D
Usch, en text man får ont i magen av
Du kan verkligen förmedla starka känslor!
Jättebra text, verkligen berörande och tänkvärd.
Petri: Tack, vad glad jag blir! =)
Nadina: Oj, ett annorlunda beröm men tack så jättemycket! :)
Linda: Tack tack! =)
Johanna: Det är bara en yrkesroll, jag är Angelica till 95 procent! ;) Jag struntar i frukost, vaknade så sent så jag väntar på lunch istället.
Filippa: Det kanske kommer i en bok om sisådär 50 år, håll utkik! ;)
Elina: Ja, den är rätt stark. Jag gillar själv att läsa sådana texter, kan vara en bidragande orsak.
Mari: Åh, tack så jättemycket! :)
Hade detta varit en bok, hade jag läst den direkt - nu!! Herregud vad du är bra pa att förmedla känslor.
Hanna: Oj, wow, tack så mycket. =p
Jag säger bara det, du är otrolig på att förmedla känslor. Det du skrev berörde mig djupt. Du är fantastisk Angelica. Många varma kramar, Moster
Moster Anneli: Nu blir jag generad ju, tack så jättemycket! :) Är du ledig på lördag? Kanske kan komma över på en kaffe och äta nybakta lussekatter? ;)
Tjena tjejen!
Ska jag komma till dig eller du hem till mig?
Vi kan höras på telefon. Kram Moster
Moster Anneli: Fika hemma hos dig låter toppen, jag tar med mig en påse med lussekatter! ;)
Angelica hade det inte varit för dig och simon så hade jag varit dö,men jag har dom mest finaste barn som finns på denna jord och det är ni som har fått mig att gå vidare med livet. Jag älskar dig din mamma
Mamma: Du är världens starkaste. Jag beundrar dig så mycket, det vet du. Älskar dig så mycket.