Att leva i nuet
I dag pratade jag med två lärare om livet och döden och allt däremellan. Jag öppnade mig på ett helt annat sätt än jag tidigare gjort och det verkade som att de faktiskt förstod mig. På riktigt. Det finns saker som jag inte berättar ens för mina närmaste eftersom jag vet att de aldrig skulle förstå. Men jag tror faktiskt att de här två människorna förstod. Och det ger mig hopp. Jag tänker bota min dödsångest. Jag tänker verkligen leva i nuet hädanefter. Självklart kommer jag fortsätta planera (eftersom jag älskar att ha det strukturerat) men jag tänker ändå njuta av nuet och inte planera allt in i minsta detalj. För ibland är det roligt att bli överraskad.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Jag är verkligen precis tvärtom. Jag är så spontan man kan bli, och när jag väl planerar slutar de oftast på något helt annat sätt, än så det var planerat. Haha.
Postat av: Angelica Lindvall
Hanna: Jag önskar jag var mer som du! =p
Postat av: Candy
Har du också dödsångest? Gah, jag måste verkligen bli av med skiten. Det komplicerade är bara att emellanåt har jag dödslängtan. . . Fast jag är nog mer rädd för att åldras, för själva åldrandet. Att bli gammal & rynkig & blind & ful. Sen vill jag vara så jäkla lycklig hela tiden, så allt måste planeras in i minsta detalj. Annars får jag psykbryt. :S
Berätta för mig när du kommer på hur man gör för att bli mer relaxed! :)
Postat av: Angelica Lindvall
Candy: Jag har ingen bra lösning på problemet mer än att förtränga det in i det sista (bokstavligt talat). =p
Trackback