Singelliv, nej, tack!
Jag förstår inte hur singlar kan säga att de trivs med singellivet. Okej, till en viss del är det säkert roligt att vara singel. Man kan bara rå om sig själv och slippa ta hänsyn till en partner. Men singlar är ju ändå ute på krogen och strular runt, i jakten på ett förhållande.
Jag hoppas att jag aldrig blir singel igen. Som mest har jag varit singel i högst 11 månader sedan jag började dejta seriöst. Och sammanlagt har jag haft stadigt sällskap i cirka 4 år och 7 månader. Mitt längsta är mitt nuvarande och han är också killen jag tänker gifta mig med. 
Men Angelica. Alla singlar är inte ute och strular runt? Jag kan själv tycka att de skulle va skönt att vara ensam ibland. Ingen som säger till än vad man ska göra, man kan dra iväg med vännerna i sista minuten på fest, efterfesta fram till morgonen, lägga all sin tid på sig själv genom träning - laga nyttig mat, jobba massa för att sen dra utomlands.. När man har pojkvän måste man anpassa sin tid till denna och jag tror itne de är spec. uppskattat att springa på krogen fre-lör varje helg. Fast jag är helt klart förhållande typen, inge snack om saken. Men vissa tycker helt enkelt de är skönt att inte behöva ta ansvar och ha några skyldigheter. Bara göra det som själva vill. O inte kan jag klandra dem för det!
Alexzandra: Ja, men jag tror faktiskt att ingen frivilligt väljer ett singelliv i evighet. Det känns som att alla ändå söker efter den stora kärleken.
Jag har en bekant som valt singellivet eftersom hon inte kan få den killen hon är kär i (och har varit så i säkert fem år nu...) Gissa om hon är jääääääääääättebitter...
Fru K: Stackars din kompis. Olycklig kärlek är ju verkligen hemskt.