Mina fem största Disney-ögonblick
Mina fem största Disney-ögonblick:
1. Micke och Molle (Scenen där tanten som tagit hand om Micke åker iväg med honom till skogen och lämnar honom. För att inte tala om alla tillbakablickar man får se. Fy fan, är det möjligt att gråta så mycket till en tecknad film?).
2. Lejonkungen (Första filmen när Simbas pappa dör. Kommentar överflödig).
3. Skönheten och odjuret (Hur elak får man vara mot någon bara för att han ser förjävlig ut?).
4. Askungen (Scenen då styvmodern från hell och hennes fula döttrar river sönder Askungens fina klänning som mössen gjort åt henne, jag gråter som världens idiot).
5. Bambi (när Bambi och hans mamma springer över fältet och mamman skjuts ihjäl. Fy fan, jag kommer aldrig kunna äta rådjur utan att tänka på stackars föräldralöse Bambi).
Bambi är alltså en kille? I alla år har jag trott att det var ett tösarådjur. Han är jävligt bögig i alla fall. Någon speciell favoritscen har jag inte, men allting med Sir Väs och gamvakten i Robin Hood är underbart.
Scenen från Lejonkungen när Simbas far dör är nog den filmscen som berört mig mest, av alla filmer i historien :( Det var så sorgligt. Jobbigt. Suck.
Håller med Elin! Jag kommer aldrig glömma den scenen. Jag har inte sett filmen på flera år, men ändå känns det som det var igår. Den filmen har satt djupa spår. Så sjukt bra film. Gråter alltid när Simbas pappa dör. Ujj..
Padawan: Ja, han är en kille med bögig röst (Becks-vibbar!), han träffar ju för sjutton en liten rådjurstjej i slutet. ;)
Elin: Ja, den scenen är otroligt jobbig!
Liza: Ja, fy fan vilken elak kattfan den där Scar är!! Döda sin egen bror.. fy sjutton.