Feminist, javisst! Men till vilket pris?
När jag var liten var jag en typisk flicka som lekte med Barbie och dockor, aldrig med bilar. Okej, min lillebror tjatade väl ibland om att jag skulle vara med och leka men jag tyckte verkligen inte att det var kul. Många skulle hävda att det är föräldrarna som präntar in i sina barn hur de ska vara och bete sig. Flickor ska ha rosa kläder, pojkarna blå och nåde den pojke som leker med dockor eller den flicka som smutsar ner sig i sandlådan och dödar smådjur. Det är fullständigt tabu. Jag tror att många av er har fel. Jag vet att ni har fel vad gäller mig.
Min mamma har alltid varit en pojkflicka och lekte hellre med min lillebrors lego än med mina Barbien när vi var små. Ändå blev jag som jag blev, fröken pimpinett som aldrig har smuts under naglarna eller otvättat hår. Könsrollerna skapas utifrån samhället. Det är inte föräldrarnas fel. Och det är en tes som jag tror på fullt ut.
När jag var tonåring och jäkligt rebellisk så var det mamma och styvpappa som fick stå ut med mina vilda diskussioner kring matbordet. Jag var förbannat jäkla less på att jag alltid fick diska efter maten när min lillebror alltid slapp. Men nu i efterhand så måste jag ju erkänna att min lillebrorsa fick göra en massa andra saker som jag slapp. Han klippte gräset när jag diskade. Jag vet att jag kan klippa gräset lika bra som han kan diska men det går snabbare att diska, så vem var det som var för jämställdhet egentligen?
Jag vet att både kvinnor och män kan vara lika duktiga på att byta däck och meka med bilen som att torka golv och dammsuga. Men jag föredrar att stå framför spisen än att ligga under en bil i ett smutsigt garage. Feminism har fått en negativ klang i dagens samhälle. Men egentligen så är väl de allra flesta feminister, alla vill väl ha jämställdhet? Vi är alla lika mycket värda vare sig några har snippor och andra har snoppar. Det är ju bara ett kön, vi är alla människor i grund och botten. Jag kommer alltid kämpa för allas lika värde vare sig kampen handlar om en tjej eller kille. Men jag vill fortfarande slippa meka med bilen om det är okej?
Bra skrivet, jag känner precis som du. Jag hatar bilar och sport men jag kommer aldrig sluta kämpa för att alla i slutändan ska få växa upp och välja själva. Men hmm... ändå vill du hellre kalla dig människa än feminist (eller fattade jag fel här)?
Jag tycker det är viktigt att inte låta sig nedslås av häxjakten på feminister. Viktigt att kunna säga rakt ut att man är feminist och står för det, utan att skämmas. Och feminism handlar ju om så mycket mer än bara rosa vs. blått.
Ditte: Ja, alltså, jag tror att de allra flesta är feminister men jag skulle hellre kalla oss människor. Ja, feminism handlar ju om jämställdhet och att det ska vara lika rättigheter för alla. Det står jag för men jag är ingen radikal feminist (även fast jag aldrig rakat benen, hehe).
Ja, nog är det samhället som formar oss allt, sedan är ju i förlängningen våra föräldrar formade av samhället. Hemma i lägenheten hos oss är nog könsrollerna ganska omfördelade då jag bor med "mammas pojke" och jag själv är uppväxt med endast min käre far som förälder. Pär kallade mig tidigare ikväll för "teknikansvarig" i vårt förhållande och sig själv för "köksansvarig" och med eller utan glimt i ögat stämmer nog det.
Jag kallar mig aldrig för feminist fast jag självklart förespråkar jämställdhet (i sunda mått). Jag är som du skriver först och främst människa.
Vettigt inlägg!
Att alla vill ha jämställdhet vad det gäller förutsättningar i samhället, så som ekonomiska, sociala osv, borde vara ganska självklart vid det här laget. Jag vill dock vidhålla att en del av den sexuella spänningen mellan könen ligger i olikheterna, om man ser på frågan ur ett socialt genusperspektiv. Jag blir lättare attraherad av en fröken pimpinett än en fröken Butch, som meckar med bilar. Men det är klart olika. Mångfalden förnöjer antar jag. Själv är jag dock en fjolla och står hellre i köket än i garaget..
Intressant!
Jag håller med dig, alla människor är väl egentligen feminister (eller många iallafall...), alla vill ha jämställdhet. Däremot tror jag, liksom ditte, att man tjänar på att ta tillbaka ordet feminist och dess rätta innebörd. Fast egentligen bryr jag mig inte om vad man kallar sig, så länge man vill samma sak som jag :-)
Lelle: Vad kul att du gillade inlägget! Spännande att du är uppväxt med en far som ensam förälder, kanske därför du är en fena på teknik. ;) Jag önskar att jag var mer teknisk än vad jag är!
Padawan: Jag måste ju medge att jag faller mer för en kille som har ett kroppsarbete än någon som sitter på ett kontor hela dagarna. =p För det är precis som du säger, den sexuella spänningen ligger i våra olikheter, och det som jag själv inte klarar av/vägrar göra blir ju så grymt mycket mer intressant om en kille klarar av det.
Mikaela: Haha, din sista mening var klockren! "Fast egentligen bryr jag mig inte om vad man kallar sig, så länge man vill samma sak som jag". Håller helt med. =p
Mycket intressant! Men vi får aldig låta oss svälja "smutskastningen av ordet feminist". För feminismen är ju inget dåligt. Det är en självklarthet. (borde vara) Det är fruktansvärt att folk inte ens kan stå för att de är feminister för att dom är rädda för vad andra ska få för negativ och äcklig bild av dom. (menar inte att du är en av dom) Som om jämställdhet skulle var smutsigt och fult.
Det handlar verkligen inte om vem som diskar och vem som klipper gräset, det handlar om vad som värderas högst. Det handlar om att aldrig ta saker och ting för givet. Sålänge det inte är bra måste man förbättra!
"Mod är att våga kämpa för dina systrars frihet." Vi måste våga ta steget, allihopa, snarast. Lycka till!