Att leva för att arbeta
Det var en kollega som sa orden ovanför. Kollegan är mer sönderstressad än någon annan jag känner.
Jag skulle aldrig klara av att arbeta om jag inte trivdes med mitt jobb men nu älskar jag journalistyrket och därför kan man säga att jag lever för att arbeta. Fast efter klockan 17 varje dag, då vill jag leva mitt liv som privatpersonen Angelica och slippa tänka på jobbet och bara göra saker som faller mig in.
Arbetar du för att leva eller lever du för att arbeta?
Jag skulle nog säga att man måste ju ha ett arbete för att kunna njuta av fritiden.
Det är svårt det där. Ibland är man ju inte i position att välja liksom. Mitt jobb tar ibland mycket mer av min tid än vad jag skulle önska, men när jag går hem så stänger jag verkligen av jobbet. Hemma är jag knäppa fru K, på jobbet är jag seriösa och duktiga notarien. Så gott det nu går...
Elin: Precis! That´s the thing!
Fru K: Ja, om alla fick välja sitt drömyrke, då skulle nog alla må lite bättre men riktigt så funkar ju det inte. Men det är bra att du stänger av jobbet när du kommer hem. :)
Med det jobbet jag har måste man nog tvinga sig att stänga av, vilket för mig skönt nog inte är ett problem. Om jag tog med mig allt hem skulle jag bli tokig. Som igår när jag träffade "Västeråsnekrofilen", inte sådana tankar man vill ha när man släcker lampan direkt...
Fru K: Nej, usch, såna tankar vill man inte ha på hemmaplan.
Jag arbetar för att leva, men det medför att jag ibland lever för att arbeta. . .