Startkapital
Alla 18-åringar borde få ett startkapital på 50.000 kronor av staten för att kunna börja leva sitt liv. Det kanske inte räcker så långt men det är i alla fall en början. Det finns många föräldrar som tar barnbidraget själva men det finns också föräldrar som sparar undan varje slant så att barnet har en större summa på banken innan 18-årsdagen. Jag vet att mamma sparade undan en del av barnbidraget plus att jag och min lillebror fick hundra kronor i månaden under hela vår uppväxt. Därmed fick vi också ett startkapital förutom arvslotten.
Tack. Jag är riktigt nöjd faktiskt! Slip-in skorna, och alla andra också för den delen, har jag köpt på skopunkten. :)
Är samma sak här.. Pappan försvann och kvar fanns massa pengar istället. Å andra sidan är det ju såklart skillnader också.. låter förmodligen konstigt eller så.. men oftast känner jag att jag kanske inte skulle valt min pappa istället även om jag kunnat. -.- (Och för att göra den historien kort är väll inte "hjärtlös" ett alltför ovanligt smeknamn på mej)..
Håller med om att alla borde få startkapital.. oavsett om det bara vore ett litet ett. Har vänner som inte haft samma.. "tur" som jag.. som måste ta lån, avstå från massa saker som dom verkligen vill och alltid måste tänka efter när det gäller det allra minsta med ekonomin. =/
Anna: Jag undrar om Skohuset och Skopunkten är typ samma sak, för jag har sett ballerinaskorna med knyt där fast inte slip-in-skorna. Får kika en extra gång! ;)
Belial: Du är inte hjärtlös, jag känner samma sak. Min pappa mådde inte bra och jag tror inte att han skulle kunna axla ansvaret som det innebär att vara förälder när han själv befann sig på ravinens brant.
Men alla borde få ett startkapital, det vore fullt rättvist.
Mina föräldrar har aldrig sparat ett öre åt mig, varken från sina löner eller mitt barnbidrag. Jag fick inte ens mitt studiebidrag under gymnasiet, för de är snikna jävlar. Jag vet inte varför det var så, för min bror som är två år yngre fick studiebidrag + månadspeng + klädbidrag. Förmodligen gillar mina päron inte mig särskilt mycket. Fine! Jag gillar inte dem heller. Konsekvensen av detta är dock att jag måste jobba för att överhuvud ha råd att studera vidare sedan.
Ibland tänker jag elakt att jag hellre skulle ha pengar än min farsa, fast sen tänker jag ännu elakare att farsan skulle väl bara ha en massa skulder att betala av. Och sen får jag dåligt samvete för att jag är en sån elak människa.
Men jag tycker det låter hemskt att din pappa valde döden framför livet, och jag förstår dig som hellre vill ha honom än pengarna. Om man gillar sin familj är valet rätt självklart.
Candy: Vad sjukt orättvist att göra en sådan enorm skillnad på sina barn. Jag förstår att du är upprörd men jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete. De om någon borde ha dåligt samvete.
Min pappa lever men vi har knappt någon kontakt, hörs någon enstaka gång om året och då säger vi knappt nått till varandra. Det är väldigt tråkigt men det finns anledningar och jag har valt att inte höra av mig och vill inte ha mer kontakt om det ska vara som det är nu. Men ibland tänker jag på om han skulle dö. och om jag skulle ångra mig...:/
Önskar jag kunde spara barnbidraget för Vilgoth men just nu går det inte, inte än iaf! Men det är ju några år kvar:)
Jenniien: Hoppas det löser sig någon gång, och att ni båda kan reda ut allt mellan er. :)