angelica1987.blogg.se

Om en vecka sitter jag på planet till världens häftigaste stad.

I november ska jag äntligen ta dykcertifikat och simma bland färgglada koraller, stöddiga fiskar och mysiga rockor. 

Inför min vistelse i Asien ska jag ta sprutor mot följande sjukdomar:

Hepatit A
Hepatit B
Stelkramp
Turistdiarré
Japansk hjärnhinneinflammation
Drickvaccin
Malariatabletter

Första sprutan (den sista sprutan av två mot Hepatit A) injicerades i tisdags, nästa vecka är det dags för de andra och sedan ska jag ta sprutor på en vecka till tre veckors mellanrum ändra fram till veckan innan avresa. Tur att jag inte är spruträdd säger jag bara.

Även vaccin mot rabies, tyfoid, tuberkulos kan vara nödvändigt. Herregud, jag kommer bli ruinerad innan jag ens kommit ner till Asien.

I dag efter jobbet ska jag och Johanna spana på hotell så vi har någonstans att ta vägen när vi landar i Bangkok. De backpackers som jag har pratat med rekommenderar backpacker-gatan Khao san road. Vi får väl se om vi hittar något lämpligt hotell där. Bara jag har dusch och kylskåp på rummet så är jag nöjd. En dubbelsäng vore inte heller så dumt. Innan jag åker till Thailand hoppas jag på en flight till New York också. Det skulle vara riktigt härligt.

Vad gör jag om tre månader? Jag har ingen aning mer än att jag kommer befinna mig tusentals mil hemifrån.

I morgon åker Carina hem till huvudstaden igen. Och därefter drar hon till Englands huvudstad och blir kvar där ett år. Jag älskar vänner som flyttar till spännande platser. Då får jag en jävligt bra anledning att komma och hälsa på. Jag har redan bestämt att så fort jag kommer hem från Thailand så ska jag åka till henne. London har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta.

Jag och Johanna har varit rätt duktiga den här veckan. I tisdags gick vi 12 kilometer och i går sprang vi i terräng, bland annat i Bäsnas obefintliga "motionsspår" som mest kan liknas vid en djungel. Därefter sprang vi vidare mot min och brorsans skogsmark som numera är ett kalhygge efter stormen i vintras (eller var det förra vintern?). I dag ska vi nog bergsklättra. Vi förbereder oss inför Asien förstår ni.

Varför ser man alltid en massa saker man vill ha när bankkontot ekar tomt men aldrig när det är fullt? Jag är väl inte direkt fattig för tillfället, har 6000 kvar av lönen men jag måste verkligen hushålla med pengarna nu så att jag har råd att leva nere i Asien också. Och inte fick jag någon skatteåterbäring heller utan är tvingad att betala restskatt som vanligt. Skönt att flygresan åtminstone är betald, nu ska jag bara boka de två första hotellnätterna i Bangkok och beställa tid för en jäkla massa vaccinationer som säkert lär kosta en mindre förmögenhet.

Har du varit i Thailand, Laos, Malaysia, Kambodja eller Vietnam? Vilka vaccinationer tog du?

Om 111 dagar springer jag omkring som en äggsjuk höna, letar efter en 24-timmarsdeo mot mina plötsliga svettattackaer och en lagom stor neccessär som jag kan fylla med vätskeersättning, skavsårsplåster, alvedon och lypsyl med solskyddsfaktor. Har jag glömt något? Helvete, passet! Var ligger det? Mammaaaaaa!!!

Texas ligger i fönstret och förstår inte att det kommer dröja två månader innan vi ses igen. Jag börjar nästan gråta när han slickar mig på handen. Mamma kommer med de sista varningarna om att akta mig för rödfnasiga tyskar och tjuvaktiga apor. Simon ser mest lättad ut över att jag ska åka. Nu får han hela övervåningen för sig själv. Niklas kramar om mig på sitt typiskt faderliga och taffliga vis. Mammas ögon tåras. Men den som gråter mest är jag, storbölaren. Jag ringer Thomas en sista gång och säger att jag hör av mig när jag kommit fram. Och jag säger också att jag älskar honom mest av allt elva miljarder gånger innan han avbryter mig: "Angelica, jag måste iväg på träning nu".

När jag stänger ytterdörren gråter jag värre än den värsta vårfloden i Norrland. Mamma, Niklas, Texas och Simon står och vinkar av mig på verandan som är alldeles frostklädd av novembernattens kyla. Åk nu då, så vi får gå in i värmen igen!



Jag åker med Johannas föräldrar till tågstationen. Bilen sneddar sakta förbi ladan som skymmer mitt barndomshem och mammas bästa vän och granne Fia är den sista jag ser. Hon är på väg hem till oss.

---

Texas viftar frenetiskt på svansen och hoppar upp i min säng och kissar på min huvudkudde. Han har aldrig sett gladare ut. Simon går genast in på mitt rum och tar varenda dvd-film jag äger och ställer dem i sin egen hylla. Niklas lånar min laptop som han listat ut lösenordet till och går in på Blocket. Mamma och hennes bästa kompis Fia korkar upp en flaska vin. 

Nu ser vi inte henne förrän nästa år, fy fan i helvete så jävla skönt!