angelica1987.blogg.se

De flesta som läser min blogg är nog vänner eller bekanta till mig som på ett eller annat sätt har en anknytning till Bäsna. Kanske har de själva vuxit upp här, kanske har de besökt Bäsnas handelsträdgård, gått på fest i bystugan eller tagit ett dopp i Hemtjärn men det finns nog en hel del läsare som aldrig fått uppleva min barndomsby eller som förstår min kärlek till landet. Men precis som all kärlek är den ibland komplicerad. Från början längtade jag härifrån, en längtan som blev större i tonåren och särskilt efter förlusten av lillebror. Trodde att omgivningarna och barndomsgården skulle ge mig smärtsamma minnen men nu är jag några år äldre och betydligt klokare och tänker snarare att Bäsna har gett mig de bästa åren av mitt liv och det finns ingenting jag inte vill minnas härifrån. Både pappa och lillebror är en del av byns historia, precis som jag är. Det gömmer sig en berättelse bakom varje stig, bakom varje skogsdunge, bakom varje porlande bäck, bakom varje smal byväg, så smal att den mer liknar en cykelbana i en stad.

Bäsna är mitt Tara och fast jag en gång längtade härifrån har min kärlek för byn återvänt. Precis som kärleken ofta gör.



Mellan hägg och syrén.



Vitsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår!



Vitsippsbacke.



Smala byvägar. På bilden syns kärleken på promenad med hundarna.



Vacker fårhage.



Byvägarna har många vackra namn, flera med gammal stavning som Långgattu. Just Ängsbacken är en mindre grusväg som leder till ett fint elljusspår där jag träffade Skogsmulle som liten.



Det är inte många jordbruk kvar i byn men det finns flera hästar och får som betar på ängar och åkrar.