angelica1987.blogg.se

Jag har haft en mysig helg, vilket ni kanske inte tror med tanke på rubriken. I fredags besökte jag, Daniel och hans lillebror deras mammas konstutställning. En vacker men vemodig utställning om förintelsens offer. Efter utställningen var man inte direkt på partyhumör så det blev hämtpizza och myskväll med Mia och Ida framför Let´s Dance (och shit, vad jag dreglade när jag såg Hysén, hur kan en sådan jäkla heting vara bög? Jag blir fan förbannad) medan Daniel höll till i sin pappas hus för att skriva klart sin C-uppsats ifred, över 39 sidor hittills (!), han är så jäkla duktig.

I går skulle vi egentligen på 40-årsfest var det tänkt men Daniel var tvungen att fortsätta med C-uppsatsen och sedan hängde han med sina polare och jag och Mia hade skräckfilmsafton i min soffa. Såg The Black Woman som bjöd på klassiska skrämseltrick som ljus som blåses ut, dörrar som stängs och det värsta; en jävla gungstol som gungar av sig själv. Vi skrek rätt ut flera gånger och sedan hände något sjukt; Mia var tvungen att tända lampan i fönstret och två minuter senare tippar lampskärmen och landar på golvet. Jag vet att det ofta är ren inbillning men det har hänt flera gånger när jag är ledsen och saknar Simon extra mycket att det spökar i lägenheten. Det har både Mia, Liza och Daniel fått erfara så jag hittar inte på även fast jag alltid försöker finna logiska förklaringar. Att lampskärmen ramlade av har faktiskt en logisk förklaring för det är fel typ av glödlampa som sitter i sockeln och petar snett på lampskärmen och därför ramlade den av men det har ofta hänt att saker och ting ramlat som ingen varit i närheten av för att inte tala om alla mystiska skrapande ljud. Även fast jag blir rädd när det väl händer något oförklarligt så går det ändå snabbt över. Spöken skrämmer mig inte alls, människor däremot.




Tror ni på spöken?