Med sömnlösa ögon

Jag saknar Daniel mer än jag någonsin gjort förut. Att jag är borta två veckor ibland i ett sträck är inte svårt alls - för mig, värre för honom som bokar flygbiljetter och är alldeles för spontan för sitt eget bästa - men nu förstår jag hans desperation. Det är inte roligt att vara ensam när man är van att dela dygnets timmar med varandra. Jag är desperat efter kärlek fast allra mest efter att bara få ligga med huvudet på hans bröstkorg, blunda och somna i hans andetag.
 
 
 
Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva

Det är mitt eget fel
Vad som än hände med mitt hjärta
För jag har alltid vetat att du inte kunde stanna
Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback