Brustna drömmar

Inte ens en natt klarade jag utan sällskap i sängen. Mia blev min räddning och vi pratade i timmar innan vi somnade som två trötta barn. Helt otroligt hur snabbt man vänjer sig vid att aldrig sova ensam.

Nu ska jag iväg till Leksand på jobb och därefter blir det jobb på hemmaplan innan jag ska iväg på en sorglig avskedsmiddag på Broken Dreams i kväll. Men alla avsked tar ju inte slut vid en "hejdå"-kram utan kan också vara början på något nytt. ♥


Bild

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback