angelica1987.blogg.se

Många drömmer om att skriva en självbiografi. Sådana tankar har jag också haft och jag vet att jag har material som skulle räcka till en hyfsad debut av en hyfsad skribent men att öppna sina innersta tankar, känslor och familjeförhållanden i en bok som inte bara kan raderas som ett blogginlägg är ju superläskigt. Därför skriver jag vidare på min fiktiva roman.

Jag har två stora sorger som jag får lära mig leva med men jag tycker ändå inte att mitt liv varit hemskt på något sätt. Jag har upplevt mer sorg och förlust än de flesta gör under en livstid och jag är bara 23 år men jag tycker ändå inte att andra har det bättre än mig. Jag är nöjd med de få år jag fick med min pappa och min lillebror. Jag hade önskat att jag fått betydligt fler år och minnen tillsammans men mitt liv är inte över än bara för att deras är det. Det är klart att jag liksom många andra faller i djupa svackor, får ångestattacker och då sorgen gör ondare än vanligt men jag har en skyldighet gentemot pappa och framförallt Simon att leva vidare med deras blod i mina ådror och deras historia att berätta. Och det ska jag göra, till varje pris. Jag älskar livet trots att det vänt mig ryggen åt flera gånger och straffat mig på de mest jävligaste sätt. Fast jag ska ändå göra något bra utav det. Jag ska ta med mina erfarenheter, mina sorger, mina glädjeämnen, mina kärlekar till min nästa och vår nästa.

Me mar adentro.