Dag 26 - Mina rädslor
Jag kan ärligt talat säga att jag inte längre är rädd för någonting. Allt jag varit rädd för har jag besegrat. Jag var livrädd för spindlar men så botade jag den fobin genom att dela rum med en stor spindel i Afrika. Jag var livrädd för att någon i min familj skulle dö och det har hänt två gånger. Jag var livrädd för att själv dö och sörja över allt jag inte får uppleva men nu känner jag mer att det är världen som kommer sörja mig. Jag orkar inte gå omkring och vara rädd för saker och ting som kan hända. Jag försöker leva mitt liv fullt ut varje dag och om jag dör i en bilkrasch i morgon så är det väl meningen. 
”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”
Oh... den här texten borde man sätta upp nånstans, bra tänkt verkligen!
Hallå, blev helt salig av det sista citatet, älllskar bröderna lejonhjärta<3
Min största rädsla är döden och kommer aldrig vara.
Carro: Ibland har jag tur när jag tänker men oftast inte! ;-)
Alexzandra: Ja, Bröderna Lejonhjärta var min favorit som liten, den och Madicken. :) Jo, jag undviker att tänka på det och hoppas bara att jag kommer välkomna döden när den kommer. Att jag liksom är fullt nöjd med vad jag åstadkommit.